.

Igår var jag på Djurgården och föreläste för Stockholms roddjuniorer, deras tränare och vissa hade med sig sina föräldrar, vilket är kanon eftersom att det är de som handlar och lagar maten.

 

Jag skulle föreläsa om kost och återhämtning.

 

Vad ska jag berätta om kost för ungdomar, tränare och föräldrar som de inte redan vet?

 

Jag tror befolkningen i allmänhet kan massor om mat och ändå ingenting...

Förstår ni hur jag menar då?

Vi kan lätt få reda på fakta om mat och näring men samtidigt matas vi av ogenomtänkta tips och ohållbara metoder.

 

"Keep it simple, keep it real"

 

Lite så kände jag när jag satt hemma och satte ihop en power point och fnulade på hur jag ville uttrycka mig och vad som kändes relevant och viktigt.

 

Fett, Protein och Kolydrater kändes lite gammalt men viktigt.

Mellis samma sak.

Återhämtning och mental träning, lite nyare.

 

Jag började med att gå igenom våra näringsämnen och varför de behöver äta av alla och när.

De är ganska välmatade från media och omvärlden redan så de visste "typ" vad kolhydrater o protein gjorde i kroppen.

Det visste jag nästan så när jag kom till "fett delen" frågade jag om någon visste varför kroppen behöver fett?

 

Det visste de inte.

Hjärnan behöver fett! 

För att ta in information och komma ihåg så behöver hjärnan och kroppen fett.

 

Redan i inledningen förklarade jag att min önskan var att ge dem lite tips och verktyg för att behandla sina kroppar väl.

Jag ville inte stå och peka och bestämma hur de ska leva sina liv eller sköta sina kroppar.

Det är deras ansvar och det fick de reda på.

Jag påminnde dem om att kroppen klarar de flesta påfrestningar och att bli lite "misshandlade" vid 14-23 års ålder.

 

Inga problem nu, men de ska leva i sina kroppar för resten av sitt liv och de har bara en.

Både hjärtat och själen ska trivas i den och det är upp till var och en av dem att se till att det blir så.

 

Såg att en av de äldre killarna drack en shake när vi började.

Efter genomgången av näringen i maten gick jag över till att prata kosttillskott.

Hade inte tänkt det från början men det kändes viktigt.

Visste att det kanske var djupt vatten.

Hade ingen aning om tränarens åsikt men jag vet ju vad jag tycker så jag körde.

 

Jag var inte strikt mot eller väldigt för.

 

Det ligger inte i mitt intresse att sälja på eller avskräcka någon från något.

Jag vill att alla ska göra medvetna val.

Inget annat.

 

Det handlar inte om när "Pelle" 25 år, efter fem års hårdträning inte når önskade resultat längre, trots att han ätit en varierad kost vill testa ett tillskott han känner till och tror på.

 

Jag förstår dessutom om en elitidrottare som äter mellan 3000-5000 kcal per dag inte orkar äta den mängden mat utan tar en shake för att slippa äta precis hela tiden.

 

Det handlar om när ungdomar börjar träna o i samma stund som de drar sitt gymkort för första gången skakar de en proteinshake med den andra handen utan att ha en blekaste aning om vad deras shake innehåller.

För att "deras kompis sa!"

För att de verkar tro att muskler kommer från tillskott, inte från hård träning!

 

Alltså va fan..

 

Det handlar om att de inte har en blekaste aning om vad våra råvaror innehåller längre.

Ett exempel.

 

Jag gav tips på shake att göra själv till efter träningen.

Med naturell yoghurt eller mjölk, bär, banan och kanel. Lägg till några valnötter om du kan och vill.

Om du mot förmodan misstänker att du inte får i dig nog med protein efter dagens alla mål kan du skopa i ditt proteinpulver här istället så får du i dig schyssta vitaminer och mineraler ändå.

 

"Men om jag bara ska ha shake utan proteinpulver får jag ju inte i mig protein alls!" sa en upprörd 13 åring. (TRETTON)

"Mjölken eller yoghurten då, eller valnötterna?" frågade jag 

"Jaha är DET protein?"

 

Men JAAAAAA. Det finns protein i MAT, inte bara i proteinpulver.

"Om ni inte lär er näringslära. Hur ska ni då göra när ni bjuder kompisen på middag?

Skåla i proteinshake?"

 

Det tyckte de var roligt. Hörde nog hur korkat det lät.

"Jag vill att ni ska ha mer hemkunskap i skolan.

Lära er om mat, näring och kroppen"

 

Jag pratade med dessa ungdomar och deras föräldrar i över 1.5 timme och det var SÅ roligt.

De hade så mycket frågor och de lyssnade verkligen.

Jag blev imponerad.

Verkligen.

 

Killen som satt med en shake i början frågade vad han skulle äta på sitt träningsläger mellan passen istället för bars.

Något som håller och var färdigt.

Gör egna bars. Jag ska skicka recept till dig. Sa jag

Han och hans mamma blev supernöjda.

De ville även ha tips på avslappnings cd. :)

 

"Om ni kommer hem och det enda som finns är gorbys pirog då?"

Då skrattades det ännu mer.

 

"Det är HELT okej ibland, men välj då minst en grönsak till och drick mjölk till så har ni ialla fall gjort den bättre!

Då har ni gjort ert bästa och mer kan ingen begära.

Ingen är perfekt.

 

Jag är långtifrån perfekt.

Jag slarvar också. 

Ibland dricker jag en gainomax eller äter en bar för att jag har glömt mellis.

Det är ingen katastrof eller hur?

Fast visst är det läskigt att en bar kan förvaras i rumstemp i typ hundra år utan att något händer?!"

 

Det var vi överens om.

 

Berättade att jag älskar bullar, glass och choklad.

IBLAND

Mat är gott, vi ska vara nöjda när vi äter.

Om vi får dåligt samvete har något blivit tokigt.

 

Det kändes bra när jag jag tackade för mig.

Lite ont i halsen efter mycket prat och inget vatten men annars vid gott mod.

 

Tränaren kom och tackade i hand.

Sa att han blev lite nervös när jag kom in på kosttillskott men han tyckte jag hade sunda värderingar. Han var även dopningskontrollant och hade varit med om att få stänga av idrottare som trott att de ätit "ofarliga" tillskott men inte klarat doptesten.

 

En av de äldre tjejerna tyckte om att jag inte var svart eller vit utan att jag pratade i gråzonen.

Det uppskattade hon.

 

Det kändes bra i magen när föräldrarna o ungdomarna tyckte att jag gett dem något.

Då känns det inte som ett jobb för mig längre.

 

Träffade en mamma och hennes dotter vid bussen.

"Förlåt får jag fråga en sak till?, jag vet att du inte jobbar längre..."

"Haha, fråga på. Det här är mitt liv och mitt jobb. Det är helt okej. Kör!"

 

Vi pratade hela vägen till Centralen och jag skulle gå av.

 

Uppskattning i form av beröm i all ära.

Men att se att de tar till sig och får med sig något är bättre än all beröm i världen.

 

Har du orkat läsa ända hit har jag bara ett ord till dig. (Förutom Tack :) )

Medvetenhet.