Vildingen

"Vill du ha något att läsa?"
 
Jag har gått till samma dam med mina fötter i säkert minst fem år och där läser jag aldrig för vi har fullt upp 
med att prata med varandra om livet och allt runtomkring.
 
Nu lyckades jag inte få en tid hos henne som passade mitt schema så jag gick till ett nytt ställe, där jag erbjöds att läsa en tidning.
 
Skönt, tänkte jag.
Jag var inte på prathumör.
 
Fick en svensk DAM tidning i famnen..
 
Kände mig som Miko i Pocahontas.
Tvättbjörnen som fick tag i en kompass, vänder den upp och ner ett par gånger o bankar den sedan i en stor sten.
För han förstår inte alls vad han ska göra med den.
 
Lite samma med mig och skvallertidningar.
Jag vände tidningen fram och tillbaka ett par gånger. 
Kände att jag inte alls ville läsa den skiten men hur skulle jag göra nu när hon hämtat den och gett den till mig?
 
Jag bläddrade fram till en reklam för höstkläder.
Log för mig själv när jag insåg att jag aldrig någonsin har koll på "höstmodet" och handlar därefter.
Jag går på krogen med klänningar jag haft flera år och jag tänker inte tanken att andra kommer titta på min klänning och undra hur fan jag tänkte.
Skönt att vara obrydd ibland.
 
 
Jag såg på Pocahontas i söndags.
Bra film det där.
 
I ett skede blir Pocahontas kallad för "vilde".
Hon blir upprörd och i ett försök att rädda situationen säger boven i dramat att vilde är ett annat ord för folk som är ociviliserade. 
Pocahontas undrar vad ociviliserade betyder.
 
Han stammar fram "Det betyder, det betyder..."
Hon fyller i,
"Det betyder, inte som du."
 
Lite så är det, är vi inte likadana du och jag så är det någon det är fel på. 
TRÅKIGT!
Det är just olikheterna som gör människor spännande. Jag älskar möten där jag lär mig något.
Jag lär mig om andra och jag lär mig om mig själv.
Alla vinner.
 
På mitt gamla jobb kallas jag för "Vildingen".
Jag tycker det är ganska roligt.
För det är välment!
 
De tyckte jag var galen när jag tältade i Afrika, sov under en bro i Frankfurt, gick barfota i Rom och de slutar aldrig berätta för sin släkt om allt jag gör. Sitter på krokodiler mm.
De tycker jag är knäpp som kan springa kl 5 på morgonen eller bada i november.
 
Jag är lite knäpp.
Det gör ingenting.
Frankly my dear, I don´t give a damn.
 
Jag är inte speciellt religös, mitt måtto är inte att "ensam är stark" men jag tycker det är viktigt att känna tilltro till sig själv, känna att jag duger, med eller utan andra.
Familj och vänner är guld men kom ihåg att ditt liv är dina beslut och din lycka.
 
"When you get caught in the rain
with no where to run
when you distraught and in pain
when you keep crying out to be saved
but nobody comes.
 
It´s okey, you can get there alone
what you say is
I can make it through the rain
I can stand up once again
on my own and I know
that I´m strong enough to mend
and everytime I feel afraid
I hold tighter to my faith
and I live one more day 
and I make it through the rain"
 
Hon är inte min förebild men texten är bra.
 
Ha en trevlig onsdag mina vänner.
Kärlek.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0