Fri uppfostran åt alla barn

För några (ganska många) år sedan satt jag på en tjejmiddag. 
Åt god mat och pratade hela kvällen.
Vet att vi pratade barnuppfostran. Med våra dryga 20 år på nacken, inga barn någon utav oss
satt vi där och pratade barnuppfostran.
Visste väl ingenting om barn egentligen. Vet inte mycket mer idag men tycker fortfarande lika mycket.
 
Pratade om skrikande barn på bussar, i mataffärer och på flygresor. Allas mardröm.
"Stackars föräldrar...Hur fan orkar de?"
 
En kompis berättade om en händelse i en matbutik för flera år sedan.
En mamma stod i kön för att betala med sin unge framför sig. Ungen i sin tur knuffar vagnen framåt rakt på en annan kvinna som först vänder sig om och ger barnet en talande blick. Vänder huvudet framåt igen och ungen kör åter igen på kvinnans ben som nu blir irriterad. (Alla vet väl hur jädrans ont det gör att få en kundvagn på hälsenan?!)
 
"Kan du vara så snäll att be ditt barn sluta köra vagnen på mina ben? Tack."
"Nej det tänker jag inte.." Säger mamman lugnt
"NÄHÄ!?"
"Nej min man och jag tror på fri uppfostran och att barnen själva lär sig vart gränsen går så småningom."
 
Kvinnan blir så förvånad att hon inte ens finner sig i att säga något tillbaka.
Behövs inte för några sekunder efter mammans svar häller en främmande kille bakom mamman ett mjölkpaket över henne och mamman vänder sig mot den trettioåriga mannen skriker
"Vad fan håller du på med?!"
"Jag växte också upp med fri uppfostran." svarade han lugnt.
 
Tycker den är klockren!
Hoppas att jag någon gång i livet får möjlighet att göra samma sak.
 
 I måndags satt Linnea och jag här i soffan. Åt frukost medan vi såg på nyhetsmorgon.
En barnpsykolog var där för att lära föräldrar hur man berättar om hemska händelser för sina barn.
Jag har full förståelse för att det kan vara svårt att berätta hemska saker för barn. Absolut.
Men måste verkligen en psykolog lära alla föräldrar hur de ska prata med sina barn?
 
Varför?
För att alla i min ålder och uppåt blivit traumatiserade tack vare våra opedagogiska föräldrar eller vad?!
Jag förstår inte..
Igår såg jag en länk på Facebook.
"Tio meningar du inte ska säga till ditt barn"
 
På dagens dagis/förskolor får fröknarna inte säga barnets namn i samband med ett negativt budskap,
de ska prata lågmält aldrig skrika och alltid sitta i jämnhöjd med barnet om man pratar till det.
Det sistnämnda köper jag.
 
Ögontakt är A och O när man pratar med någon. Barn som vuxna.
Jag tror absolut inte på att skrika sig hes på barn.
Men om ett barn slår ett annat barn och jag som vuxen sätter mig ner och viskar "Sådär får du absolut inte göra vännen..." med en hundvalpsröst är jag ganska säker på att den där ungen kommer göra samma sak igen inom tio minuter. För hur tusan ska ett barn förstå om jag inte visar med min röst att det där beteendet absolut inte var okej!?
 
Barn ska ha respekt för vuxna och andra barn.
Nej,inte vara rädda.
Nej, absolut inte bli kränkta men det får snart bli ett slut på daltandet med dagens ungar.
 
Jag tänker mig ett klassrum med 25 elever och att jag är läraren där.
Jag får inte ta tag i barnen när jag tillrättavisar dem.
(Nej, inte slå. Absolut inte. Aldrig slå)
Jag tycker inte det är barnmisshandel att ta tag i elevens arm när hen beter sig illa eller inte lyssnar.
Jag tycker inte det är kränkande mot eleven att höja rösten för att markera att ett visst beteende inte är okej.
 
Men vad vet jag?
Det blir kanske hur bra som helst detta..
 
Barnen bestämmer över lärarna.
Blir nog empatiska och ödmjuka då.
 
Barnen lever rövare på lektionerna och ordet respekt kommer de kanske aldrig att lära sig.
Jäklar vilken självkänsla de kommer få!
 
Vi lärare, medmänniskor och föräldrar då?
Hjärntvättade med allt vi INTE får säga till barnen så slutar vi prata med dem så de läser allt på sina läsplattor istället.
Så vi inte förstör de stackars barnen!
 
Eftersom vi bara får använda ETT röstläge HELA tiden slutar vi visa känslor helt.
För att vara arg är ju absolut inte okej.
De kan alltid gå i terapi senare i livet och lära sig visa ilska för 600 kronor i timmen.
 
Eftersom barnpsykologen lärt oss HUR vi pratar med våra barn kommer alla säga samma saker till alla barn så vi stöper barnen i samma form, för gud förbjude om de blev egna individer!!!!
 
Men kom ihåg att låta barnen vara sig själva....!
Det är mycket att hålla koll på nu, jag vet men det finns nog en manual på nätet eller en app att ladda ner.
 
Man får INTE säga INTE och därför vill jag skriva det hela tiden.
 
Vet att alla är olika och att man aldrig kan glädja alla men jag blir bara så uppgiven när en förälder höjer rösten till sitt barn och alla runt om tittar som att de tänker
"De behöver väl inte ta i så värst? Kan väl lugnt förklara att man inte får knuffa sin lillasyster istället?"
Ledsen men en treåring kommer inte fatta ett jota om du förklarar med din finaste Nalle Puh röst som om det vore en godnattsaga.
 
Om jag skulle skaffa barn en dag måste jag nog flytta till Afrika.
För med mina värderingar är det tydligt att de allra flesta kommer tycka att jag är Sveriges sämsta morsa.
 
Tycker om dig hela tiden.
I alla dina skepnader och alla humör.
Saknar dig ditt lilla frö.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0