.

Linnéa och jag brukar prata om hur konstigt det är att vi ALLTID

har något att prata om.

Saker att ventilera, konstiga frågor om livet och sedan allt som hamnar därimellan.

Det tar liksom aldrig slut på något underbart vänster.

 

I Frankrike pratade vi om musik.

"Vilken låt skulle du välja om det var den enda du skulle få lyssna på för resten av ditt liv?"

Tänk dig noga för nu för det är den här låten och ingen annan under några som helst omständigheter.

 

Båda visste att detta aldrig kommer bli verklighet men vi har båda funderat mycket över frågan.

Vilken skulle du ta?

Jag har frågat många den här frågan.

Intressant och höra vilken låt ni väljer och framför allt varför.

 

Min låt är "Things will go my way" med The Calling.

Den ger mig något att tro på.

Behöver vi inte alla det lite då och då?

 

Något som gör att det inte känns lika hopplöst längre.

Något som får oss att tro att det i slutändan kan bli lite mer rättvist.

Vill inte riktigt ta till mig Karma.

"Om du gör gott får du gott tillbaka."

I viss mån absolut, är jag snäll mot någon kommer förmodligen personen vara snäll tillbaka och tvärtom men i övrigt handlar mycket om tajming tror jag.

 

Känns lite jobbigt att sätta all tro till bra tajming med..

Den här låten gör mig varken speciellt ledsen eller glad.

Ingen uppåt låt och heller ingen depplåt.

Den är som sagt lite mer hoppfull.

 

Var på västkusten i helgen.

Fikade hos pappa och Milli i söndags.

De har flyttat tillbaka till huset efter branden. 

Gick husesyn.

Mycket var oförändrat.

Pappa och Milli har gjort allt för att det ska vara så lite skillnad som möjligt.

Hittat likadana tapeter och golv. 

Hittade tom samma leverantör som gjorde våra fönster för 100 år sedan.

Tror det var någon dansk leverantör och han hade kvar våra fönster.

Pappa hittade även en likadan markis som vi haft så länge jag kan minnas.

 

Fina pappa.

Vet att han skulle gjort vadsomhelst för att slippa se oss ledsna.

Gick upp på övervåningen.

Mitt favoritrum.

Rummet jag alltid bor i när jag är där.

För mitt gamla rum är förknippat med för mycket olycka för mig.

 

Det älskade rummet är borta. Gick inte rädda.

De har gjort ett större sovrum istället.

Jättefint.

Gjorde jätteont i magen.

Kunde inte hindra tårarna.

Ville inte vara ledsen när jag visste hur de kämpat men det gick inte hindra.

Kände mig bortskämd och otacksam.

Vet att pappa inte känner så.

Vet att han förstår hur det känns.

Vet att han mår dåligt av att se mig eller Martin ledsna.

 

Efter en stund kändes det bättre. De ska göra om mitt gamla rum.

Kanske kan tycka om det igen som jag gjorde innan jag blev sjuk.

Den kalla tapeten jag valde när jag var 15 är borta och det kanske kan bli en nystart.

 

Jag har tjatat på pappa i flera år att badrummet nere måste renoveras och nu har de gjort det.

Superfint.

Men precis nu när jag sett allt det nya ville jag nästan att det där skabbiga badrummet skulle vara kvar.

För att något skulle vara som vanligt.

Det sa jag aldrig.

Inte efter alla år av tjat om ett nytt badrum.

De har gjort ett fantastiskt fint jobb och jag är så tacksam över att huset finns kvar.

 

Tack vare pappas snabba insats och lugn har jag och Martin vårat barndomshem kvar.

Finns inte ord för hur glad jag är för det.

En stor bit av mig hade nog annars dött i takt med att huset hade brunnit ner.