.

Jag har ett stort behov av egentid.

Har även ett stort behov av att vara nära.

 

Är det konstigt?

Att verkligen behöva två så olika saker för att vara lycklig.

Det känns inte speciellt konstigt.

Jag är expert på att drömma mig tillbaka till lyckliga stunder.

 

Inte att jag är bitter för nuet. Tycker jag tar vara på stunden men jag ser faktiskt inte framåt så mycket.

Har inget behov av stora planer eller att bestämma vart jag ska vara om tre år.

 

Det går aldrig bestämma vad livet kommer ge.

Tur är väl det. Jag skulle bli sjukt bitter om jag idag sa fem saker som ska ha hänt om fem år och allt stämmer.

 

Fy satan vad tråkigt!

Det måste ju betyda att jag sagt nej till alla spontana händelser som skulle kunna komma att förändra min framtid.

 

Jag kan ha en bild av vad jag vill ha i mitt liv om fem år. 

Det är inte samma sak som att ha hela livet planerat.

 

Jag vet att jag vill ha roligt om fem år. 

Vet att jag vill ha min familj och mina vänner i mitt liv.

Precis där, nära hjärtat.

Vet vad jag önskar på det sättet.

 

Det räcker så. 

Det andra tar jag när det kommer.

 

Jag är livrädd att glömma.

Vill aldrig glömma alla knasiga saker som hänt när jag rest, vill inte glömma alla galna utekvällar med Sandra och Anna.

 

All min tid med Linnéa vill jag alltid ha närmast hjärtat.

 

Vill alltid minnas känslan efter en kväll av ändlöst skrattade.

Krampen i magen och glädjen i hjärtat.

 

Vill alltid minnas hur det känns att cykla ut till Pannberget, dyka i det ljummna salta och sedan låta kliporna värma kroppen och njuta av hur tyst det faktiskt är.

 

Det är därför jag har alla mina fotoalbum.

 

Alla resor.

Somrar.

Viktiga människor i mitt liv.

 

Jag kan sitta härute på balkongen en hel kväll och bara bläddra i alla album.

Helt ensam.

Tackat nej till världens partykväll eller hemma för jag inte blev bjuden på middagen till en kompis.

 

Bryr mig inte.

Kan sitta här ute och bara drömma mig tillbaka.

Njuta igen.

Le med hela ansiktet när minnen kommer tillbaka och kanske bli lite ledsen för något annat.

 

Jag vet att många idag lägger alla foton på sin dator.

Vet att det är smidigt och allt det där.

 

Vet att man slipper mecket med att skicka efter bilder. Behöver aldrig klippa och klistra.

 

Behöver inte slita sitt hår när bilderna kommer i fel ordning.

 

Det spelar ingen roll hur arg jag kan vara när jag sitter på golvet mitt bland alla foton och önskar att jag aldrig hade börjat.

 

För jag vet.

Jag vet att jag kommer titta tillbaka i albumet och minnas.

Minnas skratten, kärleken och allt det där som var bra.

 

Behöver inte minnas dåliga saker i onödan.

Det som gör ont behöver ingen uppmuntran.

 

Har fastnat helt för Ed Sheeran nu.

"Photograph"

 

Lyssna om du inte redan gjort det.

 

Jag tycker om att ha foton på personer jag älskar med mig överallt.

Har en bild på Linnéa i min bussficka.

Alltid med.

Foton påminner om det bästa med någon jag tycker om.

Blir jag sårad av någon kan bilden göra att det känns bättre.

För jag vet att det går över, att du gör mig lycklig på fler sätt än du sårar.

 

Imorgon sitter jag på tåget till västkusten.

Lycka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det värsta med att vara på platser jag älskar är att åka därifrån.

1,5 vecka på Västkusten.

 

"Vi hade iallafall tur med vädret."

Sol varje dag. VARENDA EN.

Allvarligt talat..

När hände det senast?

 

Badat många salta bad. Svårt att sluta bada när det var 24-25 grader i vattnet och jag har sett en 

endaste manet under hela tiden. 

 

I söndags eftermiddag när jag skulle ta min ryggsäck och sätta mig i bilen för att åka till tåget ville jag bara stanna precis där i hallen.

Stampa med foten och vägra åka. 

Som en trotsig femåring.

 

Antagligen skulle det väl bli precis som när jag var fem och gjorde precis så.

Pappa skulle rycka på axlarna och enkelt säga

"Okej men då åker jag själv så får du stanna här."

 

Det hade jag gärna gjort.

Jag älskar att vara spontan.

Skita i allt och göra det som känns rätt i stunden.

Jag har dragit från det mesta. 

Bokat utan att fråga.

Ta vågade beslut utan att blinka.

För det ger mig en känsla av makt.

Makten över mitt eget liv.

 

 

Däremot har jag aldrig dragit från ett jobb utan att säga till. 

Har alltid fått ett "okej" innan jag stuckit.

Även om det inte varit populärt alla gånger har det alltid varit okej.

 

En lång, djup suck från en chef vars planer inte har innefattat mig resa jorden runt. 

Men som sagt, alltid ett "ja" innan jag satt mig på planet eller tåget.

 

Jag har ändå en arbetsmoral jag värnar om.

Uppfostrad att göra mitt bästa. Ta ansvar för det jag tagit på mig.

 

"Balla gärna ur men låt inte andra bli lidande"

Samma som att sjukanmäla mig.

Jag är (pepparpeppar) sällan förskyld, åker på feber mm.

 

Ont i halsen så träningen blir lidande.

Ja det är tyvärr något man får räkna med när man tränar i stort sett varje dag på året.

 

Sjuk så jag måste stanna hemma från jobbet är sällsynt.

Kan nog räkna mina sjukdagar på en hand. Om man bortser från när jag bröt axeln då givetvis.

 

Kanske ska köra den nu då..

Sjuka mig från jobbet för att vara ledig?

Det verkar vara det nya nu.

 

Vanligt fenomen under sommaren.

Uppenbarligen.

 

Alla får göra som de vill.

Om någon sjukanmäler sig förutsätter jag att personen i fråga inte kan gå till jobbet.

För sjuk för att jobba.

För det är exakt vad det handlar om.

 

Det handlar inte om vad du vill göra, vad du skulle vilja göra idag, hur fint väder det är eller vad

dina lediga polare eller din partner gör.

 

Det hör inte hit!

 

Sjukanmäler du dig är det för att du är så dålig att du inte kan gå till jobbet.

Då kan du inte göra det andra heller.

Du kan inte gå ut och käka med dina vänner om du ringer och anmäler dig sängliggande.

Har du ryggskott och ligger hemma kan absolut en kompis komma och fika.

 

Jag är inte Stalin om det är den bilden ni får nu.

Jag tycker bara inte att det är okej att sjukanmäla sig och sedan bli taggad på Facebook där man gladeligen skålar i skumpa eller juice på en solig klippa.

 

Medan dina kollegor och vänner går på knäna för att täcka upp för dig och torka upp dina rester.

Äckligt.

 

Ja, jag tycker faktiskt det är just äckligt.

Alla vill nog vara lediga om det hade varit möjligt.

Men vet du vad?

 

Det är ditt val.

Ta ledigt innan om du vill vara ledig.

Tar du på dig ett sommarjobb får du räkna med att jobba när det är fint väder.

Fattar du inte det är du fan korkad på riktigt.

 

Nu gör jag det igen.

Sitter här och eldar upp mig helt i min ensamhet.

 

Tur att Henke gått till jobbet redan.

Han är den som annars får det.

Han får se nästan alla mina utbrott, skrattanfall, ledsna tårar och jättekonstiga saker jag gör nu och då.

 

Borde tacka honom för allt han står ut med faktiskt.

 

Hursomhelst.

Jag har fått ur mig det jag tänkt på ett tag nu.

 

Tillbaka till jobbet idag.

Skulle hellre vara ledig. Sticker inte under stol med det.

 

Solen skiner och jag är bäst i världen på att bada.

Det spelar ingen roll.

 

Jag har inte tagit ledigt 4 aug så jag ska gå till jobbet.

Krama alla jag saknat i två veckor.

Känns som jag varit borta i ett år. :)

 

Köra pump kl 12.00

Vill ni se en jäkligt svettig och förvirrad instruktör är ni välkomna.

Tror det kommer bli en syn för ögat.

 

Bjuder på den.

Det blir roligare då.

För alla.

 

Hoppas er dag blir underbar. 

Det tror jag min blir.