All I want for Christmas
Igår var det dags igen.
"Svenska hjältar" på Tv4.
Tittade du?
Jag grät fem minuter in i programmet.
Inte alls känslig faktiskt..
Ringde till mamman.
"Kollar du?"
"Ja, och jag gråter redan." skrattade hon.
Sådan mor, sådan dotter.
Jag tycker att det är ett fantastiskt program. Jag tittar sällan på TV.
Ogillar allt vad "Big Brother, Bonde söker fru och Idol" är och heter.
Men nu satt jag som klistrad.
Blir varm av alla lyckliga slut.
Utan dessa underbara människor som hyllas skulle sagorna få helt andra slut.
Jag vet att alla sagor inte får lyckliga slut.
Det hör liksom till och jag vet det.
Får alltid lite panik av den vetskapen.
Rädd att förlora det som är viktigt.
Vill trycka på pause för att inget ska ändras.
Lucia idag.
Blir det mycket klappar hos dig i jul?
Vi skippade klapparna ifjol.
Spelade julklappsspel och stal paket från varandra istället-
Snabbkaffe och skokräm bland annat..
Slogs mest om skokrämen. Det var någon som verkade vilja ha den och då ska givetvis alla slåss om den.
"Vad ska du med skokräm till?! Du har ju bara träningsskor!" utbrast pappa vid ett tillfälle.
Ni vet när det slutar handla om vad man vinner utan bara att man gör det.
Underbart.
Även om vi skippar den materiella biten så betyder inte det att jag låter bli att hoppas och önska mig.
Om jag får leva tills jag passerat 80 hoppas jag på några små saker..
Jag hoppas på en frisk och glad kropp. Krämpor, ja givetvis.
Har jag passerat 80 vore något annat konstigt.
Men fortfarande min bästa vän som tar mig från A till B utan tusen hjälpmedel.
Jag hoppas att jag är hon som sitter på pendeltåget eller bussen och ger en näsduk till det lilla hjärtat som sitter med tårar rinnande nedför kinden medan hon sitter och tittar ut genom fönstret.
Musik i öronen, lyssnar på något vi inte lyssnade på under min tid.
Hoppas jag ler lite finurligt mot henne och säger att allt kommer bli bra.
Jag hoppas att det är sant.
Att den lilla tösen är 28 år och fullt vuxen spelar ingen roll.
Just nu är hon liten och det är okej.
När hon tittar på mig och lite upprörd utbrister
"Och du tycker väl att det som inte dödar mig gör mig starkare också?"
"Nejnej. Det skulle jag aldrig säga. Det måste vara det mest korkade att säga till någon som är ledsen.
Tror bara att vi måste ta oss igenom vissa saker. Även om det gör ont."
Jag skulle alltid ha några extra näsdukar med mig.
För man vet ju aldrig.
Vad jag önskar mig..
Samma sak som ifjol.
Dig.
Jag önskar mig Dig.
Alla ni som jag tycker om.
Jag mår bra av att vara med människor jag älskar.
Tycker om att känna att jag lever.
Göra spännande resor, äta mysiga frukostar, dansa, bada, prata, skratta och gråta.
Jag önskar mig dig.
Vill att du ska komma hit.
Vara där jag är hela tiden för jag mår så bra med dig.
Vill bara få vara hos dig.
Vill inte sakna hela tiden.
Det värsta med att tycka otroligt mycket om människor är att det gör satans ont att
vara utan.
Du som kan stänga av med ett fingerknäpp,
jag avundas dig ibland.
När jag är ledsen och saknar önskar jag att jag vore som du.
Slippa det där jobbiga med att sakna.
Sedan tänker jag lite längre.
Om jag inte kände en massa.
Om mina känslor inte var en bergodalbana.
Om jag inte var som en fyraåring, med nära till skratt och nära till tårar.
Då skulle jag inte varit jag.
Jag älskar inte alltid att vara mig.
Jag vet att jag är en riktig röra ibland.
Glad att ni alla står ut. :)
För hur det än är så vill jag alltid vara mig när jag går och lägger mig på kvällen och det är det som betyder något.
Så om du tänkt fråga mig vad jag önskar mig så gör det inte.
Nu vet du.
"All I want for christmas is you"
Lite av din tid, lite av din uppmärksamhet och massor av Din kärlek.
Jag hoppas att du får precis det du önskar dig.
Kommentarer
Trackback
