.

För längesen hörde jag att man kunde registrera sig som sms-livräddare.

Är man utbildad i HLR så kan man få ett sms när någon drabbas av plötsligt hjärtstopp.

Jag har velat göra det länge men av någon anledning har jag dragit mig för det. Tror det beror på min rädsla att göra fel i skarpt läge. Det är en sak att hålla på och träna på jobbet och en annan att göra det på riktigt.

Förra veckan hade vi D-HLR utbildning

och vi har fått en ny variant av docka att träna på. Istället för "klickljud" vid kompressioner låter det inget alls men den känner av kvaliteten av allt man gör. Den bedömer inblåsningar, för mycket eller för lite luft, om personen har fria luftvägar eller inte.

Den känner om dina kompressioner är för hårda eller för lösa samt om du släpper upp ordentligt mellan kompressionerna då hjärtat ska fyllas med blod.

För att få godkänt på din HLR måste du få minst 75% under dina två minuter.

Mina kollegor som är instruktörer fick testa detta samtidigt som brandmän och annan vårdpersonal fick göra det.

Förvånande nog var det flera som då fick precis godkänt.

Jag blir alltid nervös när jag ska prestera inför grupp. Även om jag vet att det är utbildning och träning så vill jag göra bra ifrån mig.

93% fick jag efter min första gång på den där dockan.

Det kändes otroligt skönt på något vis.

Annars har det bara känts bra och vi har tränat och tränat. Nu var det som ett bevis på att vi faktiskt kan.

På jobbet har det varit ganska mycket olyckor och hjärtstartaren har varit framme fyra gånger under ett år tror jag. Vi har inte alltid behövt skjuta men beredskapen för det har funnits.

På jobbet är jag alltid, mer eller mindre redo för olyckor. I somras kom det två tjejer med sin bror mellan sig på utebadet. Det rann blod från huvudet ner över axlar och bröstet. 

Spräckt skallen. Det såg värre ut än vad  det var men det är ändå läskigt innan man vet.

Jag var ensam personal ute då typiskt nog och tack vare mina grymma kollegor så visste jag exakt vad jag skulle göra. Fick beröm av ambulansen när de kom och jag tackade inombords för all träning vi gör på allt från hjärtinfarkt till spräckta skallar och drunkning.

Den gången gick det bra. Jag hade en bra dag och jag var lugn.

Tryggheten på jobbet är att om jag skulle vara uppe i gymmet och det skulle ske ett hjärtstopp så vet jag att mina kollegor är grymt drillade och kan ta över om jag får panik eller hamnar i chock.

Den tryggheten finns inte på tunnelbanan eller inne på Ica maxi.

Det finns säkert flera som kan men inte som jag vet.

Den ovissheten har fått mig att tveka.

Nu när jag såg hur jäkla bra vi är på hlr kände jag tvärtom.

Pontus fick 98% på första!

Jäkla proffs!

Det är såna som han jag vill ska finnas runt mig eller människor jag älskar om olyckan är framme.

Pontus borde bli sms-livräddare.

Jag borde vara det och alla andra som känner att de faktiskt vet vad de håller på med.

När jag registrerade mig såg jag att drygt 13.000 är sms livräddare.

TRETTON TUSEN!?

Kom igen nu.. Det måste ju finnas fler som kan bli det?

Jag vet att det är läskigt.

Tänk om personen kräks eller är blodig i ansiktet? Då vill man kanske inte blåsa.

Det är helt okej.

Du kan fortfarande göra kompressioner.

Du kanske kan ta hand om anhöriga eller möta ambulansen?

Hålla bort nyfikna människor kräver oftast minst två personer på badet. Det är en viktig uppgift någon måste göra.

Var inte rädd för att misslyckas.

Du gör det du klarar av.

Man kan bara göra sitt bästa och det kan vara avgörande.

Bli sms livräddare idag.

Du kanske räddar ett liv imorgon.

Kan ni inte HLR på ditt jobb?

Säg åt din chef att du vill lära dig.

Få din chef att förstå vikten av att alla kan HLR.

Det var bara det jag ville säga före jul.

Ta hand om dig och ditt hjärta.

Kärlek!

Några av mina livräddare varje vecka.

Ni är bäst!