Alla drömmer om ett bättre liv

Söndag morgon.
Inga måsten, inga krav.
Sprang i skogen. Mycket uppför. Hög puls.
Kände mig rätt svag. 
Kan inte vara på topp jämt. Eller?
Kanske borde vara stark varje dag, glad hela tiden, frisk året runt och jävligt lycklig precis hela tiden?!
 
Kom hem och tog en dusch.
Satte mig på min inglasade balkong med kaffe, frukost och läste Svd.
Njöt av solen som börjar värma. Fräknarna som börjar leta sig fram efter vintern.
 
Läste en artikel i Svd om forskning kring förskylning.
Svårt att göra människan immun mot förskylning. 
Det verkar tydligen vara ett problem, eftersom det kostar mycket pengar att ha anställda som är borta ett par dagar här och där pga av förskylning.
 
Kände mig stressad av hela grejen.
Inte av att chefer vill ha mindre sjukskrivningar, inte heller av att människor vill vara friska.
Det är ju inte så att jag skriker BINGO när jag vaknar med ont i halsen direkt.
 
Men själva grejen "Vi ska alltid vara friska"
Om vi trollar bort förskylningen kommer pengar sparas och alla lever lyckliga i alla dagar.
 
När blir du förskyld?
Lite olika tillfällen antar jag men om alla som någon gång blivit förskyld första eller andra dagen på semestern räcker upp en hand så räknar vi lite snabbt...
"En, två,tre .....ja ganska många va?"
Någon som känner sig extra känslig för att bli förskyld stressiga perioder i livet? 
Jag har svårt att tro att vi blir kvitt problemet om vi blir kvitt bacillen.
Tror inte att det bara är där haken sitter.
 
Nu till det intressanta. 
Vad ska vi göra för alla pengar vi sparar om ingen blir förskyld?
Bygga skolor i Afrika? Lär ju tyvärr inte hända..
 
Lägga ved på välfärdselden i Sverige?
Det har ju visat sig att vi mår sämre än någonsin så visst. 
Kör på!
Häll lite bensin på elden så ska vi se att hela Sverige mår ännu mer skit fortare än vi kan säga 
"Prosit!"
 
Jag älskar att vara lycklig!
Fullkomligt älskar känslan av att inte kunna sluta skratta.
 
Älskar krampen i magen när jag skrattar så jag kiknar.
Mår som allra bäst när jag är ute och springer och känner mig stark.
Lätt och snabb.
Flyger fram.
Tycker om att ärligt kunna säga "Livet är fan bra ändå!"
Men konstant lycka?
Bara toppar?
Jag är ledsen men jag tror inte på det.
Jag må vara gammaldags men jag tror verkligen att jag uppskattar glädjen, hälsan och lyckan mer när den inte är konstant.
Som person blir jag snabbt hemmablind. 
Reser jag inte på ett tag glömmer jag bort hur viktigt det är för att jag ska fungera.
Är jag frisk "för länge" glömmer jag bort hur glad jag ska vara över det och ta tillvara på min kropp när den gör som jag vill.  
 
Läste klart tidningen och hämtade några fotoalbum istället.
Drömde mig tillbaka...
"Jorden runt, några kalas, säsongsarbete i fjällen, vindruvsplockning i Frankrike..."
 Snygg jag var!
Varför tyckte jag inte om min kropp då?!
 
Saknar den där tjejen litegrann..
Galningen som sover ute på Paris gator och hungrigt kastar sig på alla äventyr som livet bjuder på.
Jag gör ju inget alls nuförtiden.
Sitter på min balkong, lyssnar på musik och dricker kaffe.
Kände mig lite stressad igen.
Bokade nästan en resa men så insåg jag att det redan är gjort så jag lugnade mig lite och tänkte efter.
 
Bara för att jag har samlat alla äventyr i några album betyder det inte att jag inte lever nu eller att jag aldrig gör roliga saker längre.
Vet att jag om två år kommer se på bilder från idag och tänka
"Fin jag var på den bilden!
Den där dubbelhakan var väl inget att bry sig om egentligen?"
 
 Tror de allra flesta lever på hoppet.
Hoppet om ett bättre liv.
Inte för att allt är dåligt nu utan för att det ska bli ännu bättre sedan.
 
När man får det där jobbet, den där bilen eller känner lyckan ut i tårna varje dag när man vaknar.
Fram tills dess gör vi vad vi kan.
Står ut!
Vi jobbar, bokar en charter eller backpack resa, bjuder vänner på middagar och tränar när vi hinner.
Tänker att snaaaart kommer den.
Lyckan som ett brev på posten.
Tiden då vi slutar gråta. Slutar känna smärta. Slutar drömma om mer.
 
Tror det är dags att sluta nu.
Sluta vänta.
Jag tror att jag kan vara lycklig även om jag gråter ibland.
Tycker vi ska se lycka mer som en tillfällig känsla än ett konstant tillstånd.
Jag måste inte vara glad, frisk eller stark precis hela tiden för att vara lycklig.
Om jag funderar på vad som gör mig lycklig och vilka människor jag vill ha i mitt liv för att vara det
så har jag målat upp min bästa tänkbara möjlighet för att bli lycklig.
 
Vi kan inte planera för allt.
Livet kommer ändå.
Och det kommer göra ont.
Men inte bara...
Ibland kommer det kännas bra. Helt fantastiskt faktiskt.
 
Trevlig måndag på er! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0