Skrattet som livlina

Måndag morgon. 
Snö ute. Otippat.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Uppenbarligen.
 
Jobbat helgen. Jag gillar att vara ledig på helgen.
Äta frukost utan att tänka på klockan.
Spendera timmar på KC utan att det gör något.
 
Fast grejen är att när det väl är min helg att jobba och jag kommer dit på lördag morgon är det roligt.
Alltid lite opepp inför att köra pass kl 11
Lite som när jag ska köra intervaller.
För jag vet exakt hur jobbigt det kommer bli.
Väl på plats,
när jag satt på musiken, fixar med headset och deltagarna trillar in med stora leenden går det inte att vara opepp längre. 
"Åh vi visste att det var du idag, så himla roligt! Nu blir det åka av!"
Haha.. Söta..
 
Skönt att kunna säga precis ALLT jag tänker och det enda de gör är att skratta.
Hjärtligt och högt. Underbart.
 
Allt som tynger försvinner.
Försvinner tillsammans med all svett.
I mitten av passet la jag mig ner, maxpuls.
"Tack för mig, det var allt nu kan ni gå hem!"
De bara fortsätter skratta..
"Nej jag menar allvar, jag orkar inte mer."
 
Sen skrattar jag lite, reser mig och vi fortsätter.
 
De kommer alltid fram och är så fina efteråt och jag blir lite galen över att de verkligen verkar tro att det är min förtjänst att jag kör så hårt och säger så knäppa saker medan det aldrig hade gått om de inte vore så
ljuvligt underbara deltagare.
Det är lätt att förmedla en känsla när du får alla verktygen i handen.
 
Försöker ta vara på dagarna.
Blivit påmind alltför ofta det senaste om hur fort allt bara kan ta slut.
I onsdags kväll tog jag hand om en tjej som fick ta emot ett tragiskt dödsbesked per telefon efter hon tränat hos oss.
Önskade då att jag hade en lång utbildning i vad fan man säger då..
Hjälpte henne så hon kom till Södersjukhuset.
Hon kramade mig och tackade för allt.
För allt?
Jag kände mig som en idiot.
Hon har sitt livs värsta natt och tid framför sig, jag tog hand om henne 30 minuter och hon tackar mig..
 
På vägen tillbaka till jobbet drog jag tröjan hårdare om mig. 
Kylig kväll. Det blåste lite.
Mötte två stammisar som hälsade. Jag försökte le tillbaka.
Hålla tillbaka tårarna som från ingenstans bara ville komma.
 
Inte för att det var synd om mig men ni vet när man får det där beskedet av någon.
När benen bara viker sig och det inte finns någon luft att andas.
Jag såg allt det i henne när telefonen ringde och det fanns inte ett dugg jag kunde göra för att ändra något.
De har en dotter tillsammans.
Hon och hennes exman.
Mannen hon just separerat ifrån.
Mannen hon fortfarande älskade men inte trordde det lönade sig att kämpa för.
 
Jag brukar inte låta saker fastna för hårt och för länge.
Det var skillnad nu.
Det var så starkt. 
Starkt och på riktigt.
 
Lättare idag. 
Sovit på saken några nätter. Fått skratta en del och träffa människor jag älskar.
 
Skrattet blir ofta min livlina.
Det lättar upp det mesta som väger.
 
Ha en underbar måndag!
 
Saknar dig Glada underbara unge! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Mamms

Saknar dig,underbara unge. <3 <3 <3

2014-03-17 @ 10:25:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0