.

 

 

 

 

 

 

 

När jag var liten hade jag en önskan.

En önskan om ett vanligare namn.

 

Tyckte det var jättejobbigt att heta Annie eftersom jag var helt ensam i HELA världen om att heta det.

I min värld av familj och vänner ialla fall.

Kändes alltid som folk stavade fel, glömde e på slutet eller satte y istället för ie.

 

Tyckte "Annie" hade världens fulaste klang.

Mina bästa vänner "Anna och Sandra".

Kunde jag inte få deras namn?

Eller Therese.

Ett fint och vanligt namn.

 

Visste att pappas farmor hette Annie så jag ville aldrig säga något om det.

Men jag minns den där starka önskan om att få heta något annat. Helst något som många andra hette.

 

När jag blev äldre och började resa insåg jag att det var en fördel att heta Annie och att den engelska versionen av Annie är bra mycket bättre än många andra namn.

Tyckte även att det var lite kul att heta något som få heter.

 

Om jag idag hör någon ropa "Annie" på en restaurang eller på ett flygplan tror jag ALLTID

att det gäller mig. Om det då finns en annan Annie känns det nästan lite överväldigande.

 

Som att jag vill resa mig och ropa "Jag heter också Annie! Härborta!"

 

Idag är jag tacksam att mina föräldrar gav mig ett namn som inte alla har.

Ett namn som folk kommer ihåg och att i 9 fall av 10 få höra

"Annie get your gun"

när jag presenterar mig är något jag idag tycker är ganska roligt.

 

I början av veckan kom en mamma med sin dotter och skulle bada.

Blyg flicka, typ 7 år.

När de skulle gå hörde jag mamman säga något med "Annie"

så jag hajade till direkt, böjde mig över disken

"Heter du Annie?"

Nickade blygt till svar..

 

"Vet du vad? Det heter jag med. Bästa namnet."

"Där ser du! Det är inte bara du som heter Annie!" sa mamman

"Hon tycker det är jobbigt att vara den enda som heter Annie..."

 

"Åh vet du vad.. Jag kände precis som du när jag var i din ålder och det spelar ingen roll

vad jag eller din mamma säger nu men jag lovar dig att det kommer kännas bättre när du blir äldre.

Plus, nu vet du ju att den där coola tjejen på badhuset heter Annie så du kan alltid komma och prata med mig när du är här."

 

Då log hon lite blygt och nickade.

Mamman mimade ett "tack" och när de gick tänkte jag..

 

"Tack själv Annie. För att du påminde mig om hur jag kände när jag var sju.

Hur gärna jag ville passa in.

Tack för att du påminde mig om att vara glad över att inte vara som alla andra."

 

Jag gör mycket konstigt på jobbet.

Jag är apan alla dagar i veckan.

Underbara kollegor som gör det enkelt att vara mig själv underlättar.

Fantastiska vänner som inte dömer utan höjer.

Ha personer i ditt liv som tar fram det bästa i dig och låter dig vara exakt den versionen av dig själv som du vill vara.

 

Du behöver inte göra plats för någon som vill ändra eller hålla dig tillbaka.

Älskar man någon gör man det hela vägen.

 

Mitt projekt i Torsdags på jobbet.

Tessan glad över ny kollega.