Känns som igår

När jag gick första året på Väddö kom jag ner till frukosten med ett leende på 
läpparna varje morgon.
Frukost! Bästa stunden på dagen.
Lite ledsen direkt efter maten, eftersom jag då behövde vänta 24 timmar tills nästa frukost.
 
Små bekymmer man har när det känns sorgligt att vänta på nästa frukost.
 
Jag sprang 13 km varje morgon och kom ner till frukosten glad och hungrig.
Undvek alla morgontrötta.
För allas skull.
 
Finns inte mycket som slår hatet morgontrötta tycks hysa för oss som råkar gilla mornar..
 
Andra året var det en mindre glad jag som tog mig ner till frukosten.
Sprang som innan men det fanns inte så mycket energi över till annat.
 
Hade en vän som räddade mornarna den tiden.
De nya ettorna trodde nog vi var skolans mest bittra eller dryga tjejer som satte oss själva i matsalen.
Orkade inte bevisa motsatsen.
Lät det bara vara.
 
Blev beroende av våra frukoststunder så vi har fortsatt efter examen.
 
Ibland hos mig, ibland hos henne eller ute på stan.
När allt är som vi önskar ses vi varje vecka.
 
Vi behöver verkligen de där dejterna.
Det märkte jag idag.
Det var längesen senast.
 
Imorse kändes det som för nästan exakt ett år sedan.
Då kom hon hit.
Sårad, trasig och sådär förstörd som bara ett brustet hjärta kan göra..
 
Finns inte så mycket att säga då.
"Du blir starkare av detta"
Skitsnack och sämsta kommentaren.
 
Det finns inte en vettig människa som tycker att man behöver känna sådär för att sedan bli starkare.
Nej, man blir bara mer rädd, sänker garden och får svårare att lita på människor.
 
Eller den bästa
 
"Du förtjänar bättre"
Öh.. Jo det fattar väl vemsomhelst men nu råkar man ju alltid vilja ha just den personen som slet ut hjärtat, trampade på det o kastade in det i lejongropen.
 
Inte för att det är mest logiskt utan för att det är så det fungerar.
 
Sommaren fick läka såret eller ialla fall vara som ett plåster för stunden.
Jag är en fegis som sluter mig. Säger nej tack till allt.
Grottar in mig i min träning och mina vänner medan hon var
modig, mogen och sänkte garden när han ville ha en ny chans.
 
Missuppfatta mig inte nu.
Jag är helt för att vi ska ge en andra chans.
Stort av människor som ger en andra chans.
 
Det personerna som får den här möjligheten ska vara jävligt införstådda i är att man inte kan gå halvhjärtat in om man ber om en andra chans.
Vill man ha en andra chans ska man fasen vara riktigt jäkla säker.
 
Då är det radion över huvudet som gäller.
Funkar inte att ångra sig då.
 
Hon känns ändå starkare nu.
Hands up för det.
 
Tråkigt att vissa idioter inte fattar vad de har innan de förlorar det.
Det är så dags då.
 
Jag blir bara så arg..
Arg och besviken på människor som bara kör över andra människor.
Som att det bara är de själva som spelar någon roll.
 
Tur att det snart är sommar.
Jag vet att hon vinner i slutändan.
Kommer inte säga det nu.
Det spelar ingen roll.
 
Just nu kan jag bara finnas och göra världens bästa frukost.
Det andra ska jag visa henne sedan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0