.

Vaknade till ett jäkla oljud.

Jag är inte känslig men nu när jag sitter här på min fina balkong med en kaffe och skriver låter det och dunkar som att de borrade i självaste mig.

Såfort de tar en paus i sitt borrandet är det som när någon stänger av ett larm som tjutit länge i mig.

Enorm lättnad.

 

Det kommer från stationen.

De ska bygga om bron.

När jag kom hem från kvartalen igår kväll var halva bron bortsprängd.

Well hello...

 

Det kommer bli fint när det är klart.

Om två år öppnar de gamla stationen igen.

Då ska allt vara lagat.

Allt oväsen glömt och förlåtet.

 

Det är som att bli ordentligt bränd.

En bit försvinner.

Det bara låter och gör ont hela tiden.

När man sover stängs larmet av för en stund och kroppen får vila.

 

När man ger sig in i matchen igen är det med en osäker känsla.

Kommer det vara värt det?

Såfort jag ser någon vara ledsen eller sårad på film känner jag sympati på högsta nivå.

Trycker ansiktet i kudden. "Ajajajajaj... Fan vad ont det där gör!"

Blir lite arg på den som sårar. 

Vill skrika "Såra inte! Det förstör mer än du anar.."

 

Det värsta är väl att man inte alltid menar att såra.

Det spelar liksom ingen roll om det är med flit eller inte.

Det gör ju lika ont för personen som såras oavsett.

 

Vi strävar efter balans.

Mellanmjölken ni vet..

 

Vill inte tycka om mer än den andre men det är tråkigt att vara den som bryr sig för lite också..

Är det ett spel vill jag bara kräkas.

Hatar det där jävla spelet.

 

Försöker låta bli.

Tror bara man sätter sig i en rävsax när man spelar med.

Fast stoltheten behåller man när man spelar.

 

För när man kastar sig ut gång på gång och

känner sig dum efter är nog stoltheten det första som överger en.

 

Spelar spelet efter dina regler.

Tacksam när jag får vara med.

Greppar efter halmstrån hela tiden.

Nevermind me.

 

Skönt med fredag morgon.

Långlediga helgen.

Känns lika lyxigt varje gång.

 

Lång dag på jobbet igår men den var bra.

Solen sken och utebadet börjar få liv.

En halvtimme innan vi skulle åka till SATS för att gå på Bodypump kvartal upptäckte vi att instruktören som skulle komma och köra vattenjympa inte dök upp så jag erbjöd dem 25 min istället för inget, sprang och bytte om och körde järnet med dem.

 

Svettig som alltid efter jag kört vatten sprang jag och bytte sporttop och linne för att hinna till kvartalen.

Stressade mellan vagnarna och en kille skrattade när han gick av i slussen.

"Det är inte bra att stressa vet du.."

"Haha.. Nä inte alls! Skrattade jag tillbaka."

"Aja ha det bra!"

"Detsamma"

 

Gillar sånt. Spontana kommentarer i tunnelbanan.

 

Vi hann till kvartalen.

Hann tom köpa en vatten i repan.

 

Snyggaste Les Mills instruktören som körde med oss.

Hade honom på min första kvartal.

Dregglade redan då.

Väldigt proffsig kände jag mig då.

 

Han är bra.

Snygg men inte bara det. Duktig och pedagogisk.

 

Kände mig svag under passet.

Gjorde som jag brukar, försöker göra mitt bästa.

Utmana mig själv men hålla teknik.

Orkade inte ens hela bröstlåten.

Då vet jag det.

Köra lite lättare på den.

Ryggen är min bästa.

Och ben.

 

Helt slut efter.

Två tjejer kom fram efter.

"Shit vad stark du är!"

 

Blev lite generad. 

Är ju svensk...

Skrattade och sa att jag inte orkade allt men blev ändå glad.

 

Fint att komma fram till någon och säga fina saker.

Jag vill göra mer sånt.

Såg en tjej med grym kropp.

Stark, lagom och hade bra teknik.

Sa inget..

Tråkigt!

Nästa gång...

 

När jag kom hem fick jag ett meddelande på facebook.

Av en vattenjympadeltagare jag inte ens är vän med.

 

Tackade för ett grymt pass.

Att jag räddat dem och att jag var svinduktig och alltid har härlig energi!

 

Det räckte för att jag skulle somna med ett leende.

 

Ibland kanske det känns som att vi kämpar utan att göra skillnad.

Men ibland så gör det skillnad för människor.

 

Det är därför jag älskar mitt jobb.

Spelar ingen roll att jag inte har en månadslön på det dubbla eller en tjusig titel.

 

Känna att det jag gör spelar roll i någons liv är bättre.

 

Så ni som tror att alla strävar efter fina bilar, fina titlar och mycket pengar, 

Nevermind me.

 

"Follow your heart

it will lead you to your purpose"