Right side of the wrong bed

Om du tänker dig att ditt liv skulle vara en film just nu.
En månad tillbaka och fram till just nu.
Vilken film skulle det vara?
 
Vilken genre skulle den ha?
Komedi?
Någon smetig romantisk saga eller action?
Kanske rentav en skräckfilm?
 
Djup och sorglig där ingen lämnas oberörd?
 
Kan vara en mix av allt, vad vet jag?
 
De senaste veckorna borde jag haft en kamera på mig dygnet runt i stort sett.
Skulle kunna skippa några menlösa timmar per dygn för att bespara tittarna all tristess och eventuellt lidande.
 
Nä men ni vet när någon på Tv säger en groda eller börjar skratta i direktsändning finner vi det ofta väldigt roande, eller hur?
 
Om samma person dessutom gjort flera tabbar blir det extra roligt när någon klipper ihop en liten film av alla tabbar.
Det finns en sådan film om Svt´s gamla nyhetsankare Rikard Palm som är FANTASTISKT rolig.
 
Jag skrattade så jag fick ont i magen första gången jag såg det klippet.
 
Klockan är snart 00.00 och jag vet att jag borde lägga mig och sova, verkligen nu på momangen eftersom jag klockan ringer 04.42 imorgon bitti.
Det var därför vi var duktiga och lämnade Ello's mysiga födelsedagsmiddag i vettig tid.
 
Grejen var den att jag skulle gå ner i källaren och hämta cykeln jag lånat av Viktor för att kunna cykla från Barkarby imorgon kväll istället för att vänta på SL som bråkat med mig på tok för mycket den senaste tiden.

Jag gör i princip vadsomhelst för att undvika att monstret, som bara SL kan väcka i mig släpps lös.
 
HURSOMHELST.
 
När jag står där inne i mitt lilla förråd och fixar och trixar med alla dessa lås funderar jag på om det verkligen är värt besväret men fortsätter ändå.
Medan jag konkar upp den där stackars cykeln för trapporna till lägenheten tänker jag på hur mycket jag längtar tills jag får åka bort.
 
Tanka på med energi och bara leva livet.
 "Kanske ska ta med klätterskorna? Kan säkert klättra i Australien och kanske finns någon liten sten på Cook Island."

Väcks ur mina egna tankar och inser att jag inte känner igen mig i mitt eget trapphus.
"Brukar det se ut såhär?
Jo men det gör det nog. Jag bor nog en trappa upp."
Fortsätter konka en trappa till och känner mig om möjligt ännu mer vilsen..
 
"Inte kan jag väl bo ännu högre upp?"
Bestämmer mig för att lämna åbäket (cykeln) och springa ner för att helt enkelt räkna trapporna.
Två trappor ner hittar jag min egen ytterdörr..
 
Går skamset upp och hämtar cykeln.
Då kom jag komiskt nog att tänka på förra veckan när jag skulle åka och klättra före jobbet.
Satt på tåget och skulle som alltid när jag ska till KC hoppa av i Sumpan och byta till buss.
 
Sitter på tåget i godan ro tills jag inser att tåget lämnar Sundbyberg station.
Med mig kvar på tåget.
Fan.
Ingen idé att bli arg. Gjort är gjort eller hur?
Tar mig till KC, klättrar och åker tunnelbanan till jobbet.
Eriksdalsbadet. Skanstull.
Jobbat där 1,5 år ungefär.
Borde veta vart jag ska gå av vid det här laget.

Ställer mig vid dörren, redo att kliva av tåget.
Kliver av.
Hinner som tur är se skylten.
"MEDBORGARPLATSEN"
Gör en snygg helomvändning och kliver på tåget igen.
Försöker se cool ut.
Som att jag planerat att kliva av och på samma vagn hela tiden.
Mina medresenärer log lite mot mig för att få mig att känna mig lite mindre korkad.
 
Log tillbaka och tänkte för mig själv.
"Ni skulle bara veta hur mycket sånt här jag pysslar med just nu"
Några veckor tidigare var jag glad att jag hann komma från jobbet i tid till 18.22 tåget från södra station.

Hoppade på i all hast och först i Solna insåg jag att det var något som inte riktigt stämde.
Ah. Fel linje ja...
Just det. Jag har ju bara bott i Kallhäll i snart fyra år eller så.
 
Bara att hoppa av och invänta nästa tåg till Karlberg och byta till rätt tåg.
Kändes sådär just då kan jag ju meddela er då, om ni nu skulle undra.
 
EN händelse av den här sorten är inte så farligt. Inte hela världen liksom.
Men när det byggs på och sätts ihop blir det snart en dålig parodi på en komedi ingen egentligen vill se men som jag ändå måste tvinga er att kolla på.
 
Det här var bara ett fåtal exempel på saker som hänt nyligen.
Vill bespara er resten.
Vet inte om det händer för mycket i livet just nu eller om hjärnan satt sig själv på flightmode för att jag snart åker?
 
 
Jobbade helgen som gick.
Vattengympa båda dagarna.
"Åh nu kan vadsomhelst hända!" Hojtade en deltagare glatt när hon såg mig
"Jag har redan bokat in vattengympan om tre helger när det är du igen." sa en annan
 
Jag skrattade och tänkte att de bara skulle veta.
Vadsomhelst kan verkligen hända och vadsomhelst kan verkligen sägas.
Speciellt just nu.
 
En tränare från SM kom in och gick genom undervisningsbassängen efter två låtar. (snygg var han dessutom)
Skojade om att han skulle ta över eftersom jag inte orkade mer och ville dra.
 
Han skrattade och fortsatte gå.
Tog av mitt headset och gick efter honom.
"Inte det nej.."
 
Efter passet kom en kvinna fram och sa en sak som fortfarande gör mig varm.
"Din energi och förmåga att få oss så glada varje gång är beundransvärd, du är bara så BÄST!"
 
Klart jag inte är bäst.
En persons åsikt gör inte någon till guldmedaljör på något vis men det fick mig att känna mig bra.
Gjorde mig glad.
Glad att jag påverkat någon på ett positivt sätt och att människor faktiskt kan vara snälla utan att bli tvingade.
 
Jag behövde det där.
Just då behövde jag det tydligen mer än jag förstod då.
Annars hade jag inte tänkt på det nu.
 
Träffade på tränaren efter passet.
"Du verkar ju helgalen." sa han med ett skratt
 
Log mot honom och gick till duschen.
Det kan mycket väl hända att jag är det och det är nog precis så jag mår bäst av att vara.
 
Saker och ting måste inte vara perfekt för att vara bra.
 
Hur är du när du mår allra bäst?
Ta hand om dig och var din egen bästa vän varje dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0