.

Imorgon är det dags.

Stockholm halvmarathon.

Premiär för mig.

Alltid sprungit Gbg varvet med några års uppehåll. Har en drömtid men vet att den är svår. Springer för lite och för dåligt för att fixa det tror jag men som jag sa till en klass på simskolan igår,

"Säg aldrig att det inte går bara för att det är något som ni inte kan och för att det är svårt."

Så visade jag och då utbrast en flicka

"Jag vill prova igen men det är ju jättesvårt!"

Helt rätt. Men det går.

Så jag ska prova imorgon även om det är svårt.

Stod två killar bakom mig när jag skulle hämta ut startbeviset i Kungsträdgården.

Inga tio poängare men klart snygga nog för att ha krossat ett och annat hjärta i sina dagar.

De kan nog sina trick med nickar och blinkande ögon.

Jag skulle säkert kunna vara blåögd o falla för det, eller så skulle jag inte det.

Kanske skulle jag se igenom och aldrig bry mig.

På krogen skulle de kanske inte ens se mig. 

Krogen är inte samma sak som på stan.

Där finns fler "babaam" tjejer.

På krogen tror jag att det söks efter andra ögon,

Villiga eller sjukt svåra.

Jag är ingetdera.

Varken villig eller svår.

Tror det syns igenom.

Att jag vill få ut mer av livet än så.

Jag tycker inte att det är värt spelet. 

Vet att många tycker att bekräftelsen är grejen och jag förstår. Kan också känna det behovet och sedan blir jag förbannad. För den bekräftelsen är tillfällig och säger inget om mig och den jag vill vara.

Jag har drömmar om livet.

Allt jag vill se och allt jag vill göra.

Alltid lite till.

Jag har bara en liten önskan på toppen av berget.

Att räcka till.

Kunna göra kullerbyttor i soffan iklädd min onepiece o fortfarande vara 

"The shit".

Bara jag. 

Inget mer, inget mindre.

Punkt.

En av killarna påkallade min uppmärksamhet där i kön.

"Du.. Fan vilka snygga ben du har."

"Öh.. Jaha.. Tack.."

"Ja alltså, jag sa nyss till min polare att jag alltid försökte få mitt ex att träna ben men hon ville inte det."

Där hände något i mig.

Stackarn valde kanske fel dag men ändå. Det bara högg till i mig.

Det där med att räcka till.

"Ja, och jag antar att ditt ex försökte få dig att sluta vara en idiot också, men det verkade inte heller funka så ni är nog kvitt där."

Baam!

Den var han inte beredd på.

Inte jag heller.

Jag blev nog mer förvånad än killarna.

Hoppas han lärde sig något.

Det konstiga var att när jag gick förbi Slussen kom jag på mig själv med att känna mig lite obekväm. Som att det var jag som blivit nedtryckt i skorna.

När det var han som betedde sig illa.

Jag vet inte.. 

Kände mig lite ägd.

Oväntat ägd.

Hoppas han inte märkte det.

Vissa saker vill jag liksom hålla osynliga.

Innanför skalet, som en sköldpadda. :)

Trevlig helg vänner.