Lämnade huvudet någonstans på vägen

Kan man få radera en dag när man verkligen inte har fungerat alls?
Gör om, gör rätt litegrann..
Den känslan hade jag igår när jag satt på tunnelbanan efter jobbet och insåg att min plånbok var borta.
 
"Vet att jag hade den när jag slutade för jag köpte kaffe och loka på jobbet och satt ute i solen en stund."
Det fanns tre möjliga alternativ vart den kunde vara.
Inlåst i mitt skåp, utanför skåpet eller slängd i soptunnan vid entrén till badet.
(den sista är min personliga favorit)
Det ska vara jag till att slänga min egen plånbok. "Hej idiot"
 
Fick tag i en fin kollega som letade runt halva badet efter min plånbok utan resultat.
Jonas låste upp skåpet. Ingen plånbok.
 
"Shit får du lite panikkänsla nu?" frågade Maria och det borde jag ju få helt logiskt.
Men jag brydde mig förvånansvärt lite. Klart det kändes surt och jag ville banka mitt klantiga huvud i glasrutan för att jag är så snurrig.
 
Ni vet alla kort, allt meck och nu efter resan är mina få kontanter dyrbara.
Men i vanliga fall skulle jag flippa mer. 
 
Kroppen lägger fokus och oroar sig på de verkliga problemen istället.
Eller overkliga men som ändå blir på riktigt i mig. 

Vad är en jäkla plånbok när jag bara går runt och oroar mig för mitt starkaste band till mitt förflutna?
Kan man ta över någon annans bekymmer när det drabbat den som minst förtjänar det?
Om det nu finns något att ta över.

Marcos ringde igår och när jag blev ledsen sa han det jag redan vet.
Att innan vi vet behöver det inte vara något alls.
Att jag inte ska gå den dåliga vägen om jag kanske inte behöver men det är lätt att säga. Svårare att göra.
Speciellt för någon som är duktig på att oroa sig.
 
Det är egentligen ganska häftigt hur kroppen säger till när den tycker att det blivit lite för mycket.
Muskelvärk om vi tränat för mycket.
Börjar sova dåligt om vi är övertränade.
Glömmer saker när vi tänker eller stressar för mycket.

Just nu gör jag inget av det jag brukar.
Tränar inte för mycket. Långt därifrån.
Var på kc igår. Andra gången på en månad. Klättrade fantastiskt dåligt.

Kände mig plufsig o svag.
Chefen sa att jag såg stark ut innan pumpen förra veckan.

Känner mig allt annat än just stark.
Svag på alla nivåer.
 Tänker för mycket nu.
Borde svara när du ringer. Du förtjänar bättre än att jag låter bli.

Ska skärpa till mig nu.
Vattengympa ikväll.
Ont i hälsenan så jobbar mycket apa och enmannashow där nu.
Alltid lurar man någon. :)

Imorgon fyller jag år. Det kanske blir kul?
Vi åker till Köpenhamn då.
Tror Köpenhamn behöver mig nu. 

Nu undrar du kanske hur jag ska göra utan min plånbok?
Nej men ni vet jag fick hoppa i vattnet efter en liten unge igår precis innan jag slutade så när jag hämtade mina kläder i torkskåpet hade jag lagt min plånbok där också av någon smart anledning så den är hittad och välbehållen.

Ska be någon annan ha koll på mina saker i helgen för det verkar inte vara min grej just nu.

Ta hand om dig och somna aldrig osams med någon du bryr dig om.
Livet är kort. ❤

Kärlek!


 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0