Lyckligare nu

"Hejhej dagboken"

Det är nästan det ni är. Läsare av min dagbok. Eller glimtar av den. Den censurerade delen får ni.

Jag försöker hålla det på en nivå som gör att ni inte tror att jag är fullkomligt galen.  

           Det andra har jag en särskild bok för. ;)

När det regnar i paradiset kan man sitta inne och skriva om det istället.

Jag önskar vi kunde sitta ute i allrummet på hostelet istället, det kan jag givetvis om jag inte har något emot att bli mosquitoföda. De är som galna inne i köket och verkar ha till livsuppgift att förstöra livet för alla gäster som entrar köket.

Det, eller ge någon halvtaskig muskel- och febersjukdom som tydligen ska hålla i sig ett par veckor.                 Räcker det inte med myggen i världen som ger Malaria?               

Det är tydligen inne att ge massa skit till mänskligheten om man föds som mygga.

Jag vaknade och märkte att det regnade ute. Det gjorde mig faktiskt ingenting. Djungeln utanför och de djungeltäckta bergen är så fantastiskt vackra när regnmolnen lägger sig som ett lätt duntäcke över dem.            Låter ögonen fota febrilt, livrädd för att glömma.

Det är skillnad när man åker som Svensk, efter en lång vinter för att väga upp för de två timmar sol man fick i november. Laddat för två veckor i ett semsterparadis. Tänker sol och goda drinkar på stranden. Middagar i klänning eller finare shorts och hur gott det ska bli att få äta middag och se den vackra solnedgången.                    Då bryr man sig måttligt om vackra regnmoln.

Så vaknar man den första morgonen och så regnar det! Den besvikelsen eller?!

Va fan.. Detta hade vi ju inte betalat för. Besviken för något inte en människa kan rå för. Sen går man till sin researrangör och frågar desperat hur resten av veckan ser ut och den stackarn från Apollo försöker hålla alla vid gott mod  genom att säga att det ser ut att bli bättre redan imorgon, eventuellt till dagen därpå men GARANTERAT till helgen!

Jag har oftast haft bra väder på mina resor.  Förutom en regnresa till Bulgarien för en herrans massa år sedan och min och Viktors katastrofabla resa till Tunisen där vädret inte var det värsta men samtidigt inte en höjdare. Annars så har jag haft tur med vädret på mina resor och nu när vi har 21 dagar på Rarotonga och 7 dagar på Aitutaki så gör det ingenting att det regnar lite faktiskt.

Bara för att jag skrev att det regnar så slutade det och nu tittar solen fram. Går aldrig förutspå något väder här. Regn, sol, cyklon. Det kan bli lite vadsom.

Fredag idag. Vi är lyckligare nu.

Vi gick nog runt båda två och ville må bra här men visste inte riktigt hur vi skulle handskas med saknaden till Sydney. Kände oss lite lätt otacksamma för att inte känna sig lyckligast i världen av att vara här.

I onsdags morse satt jag nere vid stranden och drack kaffe. Strecthade lite för jisses vad stel jag har blivit under den här resan. Skyller på allt dansande i Sydney. Sanna kom ner och vi pratade om hur vi båda kände. Hon knackade hål på något som behövde få komma ut. När man lever så nära inpå är det viktigt att prata och det gör vi hela tiden, massor.

Tror båda ville förneka hur jobbigt det var med all stillhet och alla tankar. Jag tror verkligen att vi behöver den men det betyder inte att det är enkelt för det.

Nu känns det lättare att andas. Sedan i onsdags njuter vi verkligen av den här ön. Det känns underbart för jag vill inte spendera en månad på en paradisö  mitt i Söderhavet och längta därifrån.

Tycker ändå  att ärlighet är viktigt. Jag kan inte lägga upp massa bilder och skriva att jag är lyckligast i världen när det inte är sant. Jag jobbar inte så.  Med mig kommer ni alltid få "the real deal." Oavsett om ni vill det eller inte.

Igår hade vi en underbar på stranden iallafall. Det ligger stränder överallt, givetvis. Det är 3 mil runt hela ön och vi har bara hunnit utforska några få men hittills så har vi den allra finaste stranden hos oss. Precis där vi bor är stranden jättefin och vattnet helt klart och fyllt med färgglada fiskar.

Rarotonga resort ligger där och igår kom en kvinna och frågade oss om vi ville testa att dyka gratis i poolen på resorten.

Gratis är gott så varför inte?

"Tror du att hon tror vi bor här på resorten?" frågade Sanna  

      "Nä, då får hon väl skylla sig själv om hon bara antar kan jag tycka.."

Vilken pool sen!

Palmer och berg med vattenfall i. 

                           "Här bor vi ju absolut" skojade jag med Sanna                                                                                    Efter att vi hade dykt klart gick vi och köpte drinkar i baren.

Bounty- kokosnöt, chokladmjölk och glass. Alla näringsämnen samlade i ett och samma glas. Satte oss vid poolen (eftersom vi ändå bor där nu är det okej att vi gör så)

Gick hem och fixade mat. Tog med oss till stranden. Åt och lekte en massa. Hjulade och stod på händer i väntan på solnedgången.

Nu börjar det kurra i magen. Druckit dagens första kopp här i sängen och ätit en banan från ön. Så jäkla god. Efter den här månaden och tiden i Tanzania kommer jag inte kunna äta Svenska bananer på länge.                               Det brukar bli så.                                                                                                  

Ligger dessutom två passionfrukter och väntar på mig i kylen. Nyfallna från grannens trädgård. Stora som äpplen och med en smak som inte med ord går att beskriva. Det är en smak av himlen. I Sverige kommer vi med kassar med äpplen på hösten. Här kommer de med kassar fyllda med passionsfrukt.

De äter de som vi äter jordgubbar mitt i sommaren ; som att de är gratis och inte alls den lyxfrukten det är i Sverige. Vad kostar en kokosnöt i Sverige? Här är det bara att plocka en du gillar och ta med den hem. Bakom huset finns ett spett där du måste skala den först och hälla ut mjölken, därefter tar du den håriga och bruna nöten och kastar den mot en vass sten. Varsågod, färdig att avnjutas i paradiset.                                                                         Ja

Okej, lite cheesey men du skulle förstå om du var här..

Nu ska jag springa till affären och köpa svindyrt men värt snabbkaffe. Keps på.  Det kommer bli svettigt.                     Tur att det är 10 sekunder till havet från vägen. 

Vilken härlig dag.

Kärlek

 

 

 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0