.

Sista morgonen på Peddler´s.

För nu.

Måste tänka så. Annars går det inte.

Varför förälskar jag mig så lätt i alla platser jag besöker/bor på?

Vore enklare om jag inte gjorde det.

Skulle kanske inte må lika bra i stunden då i för sig.

 

Kanske är värt att ta lite tuffa avsked när tiden fram tills dess är underbar?

 

Medan jag sitter här och skriver här börjar alla hemma tvärsöver gatan vakna till liv.

Chatten på whats app är i full gång.

Ecem fyller år imorgon så vi ska ha BBQ hela dagen på Coogee.

 

Sanna ligger överst som favorit på snapchat.

Vi sitter dessutom och skriver till varandra när vi inte är på samma ställe för en liten stund.

Sjukt. haha

Kommer ju få abstinens efter varandra i mängder efter den här resan.

Underbara Sanna.

 

Jag måste få berätta om våra utekvällar denna veckan.

Den ena kvällen är bättre/värre än den andra.

 

En sak är säker.

Jag kommer ALDRIG kunna gå ut hemma igen efter vår tid i Sydney.

Jag har aldrig haft så sjukt många roliga kvällar och nätter under så kort tid på krogen.

 

Om jag går ut hemma ska det vara en riktigt jäkla grym kväll om jag ska tycka det är värt att

hålla på till 03.

Tar jag nattbussen har vi fasen jobbat bra och då är jag oftast riktigt seg på vägen hem.

Här får de be oss gå när sista klubben stänger och då händer det alltid massa saker på vägen hem så vi aldrig är hemma före 05 ändå.

 

I onsdags gick vi till Side bar.

Dansade och hade skoj.

Sanna får mig

Det var en ganska vanlig kväll. Tills vi gick hem.

Sanna, jag och grabbarna i rummet intill från vårt hostel.

Gick förbi ett nattligt vägarbete.

Givetvis frågade jag om jag fick hjälpa till.

I Sverige skulle jag fått en utskällning och sedan skulle polisen komma.

Garanterat.

Här skrattade arbetsledaren och sedan löpte jag amok.

Överallt och ingenstans.

Sanna och gänget satt i en trappa och garvade. Sanna försökte övertyga dem om att jag var nykter.

"Jag orkar inte mer!" skrattade Sanna

"Haha tur att jag orkar då!"

Somnade gott den natten.

 

Förra fredagen hängde med vi med på Sydney pub crawl.

Ni har kanske sett bilderna killarna som håller i det la upp?

Tänkte att det som händer i Sydney stannar i Sydney men tydligen inte. :)

Fick lite panik först men sen kände jag lite "va fan"

 

Om någon bryr sig så mycket om vad vi gör och inte gör så är det deras ensak.

Det är ju inte som att vi supit oss apfulla och gjort saker vi inte skulle kunna göra annars.

Majoriteten av kvällarna har ju jag varit spiknykter. (Inte många som trott mig kan jag lova)

 

Hursomhelst.

Igår mötte vi upp Karin, underbara Karin som varit i Tasmanien några dagar.

Bästa bruden som åker hem till Brasilien ikväll.

Trodde aldrig jag skulle träffa så bra vänner som jag på riktigt absolut inte vill lämna.

 

Vi mötte upp hela gänget på Star Bar och laddade för en favorit i repris.

 

Tidigare igår kväll satt Sanna och jag och åt en efterlängtad middag på Bar Cleaveland.

Stor köttbit, pommes och världens godaste sås. 17 dollar.

BAM!

Så jäkla värt.

 

"Jag är lite rädd att vi inte kan ha lika roligt som förra helgen" sa jag till Sanna

"Vet.. Tänkt exakt samma sak."

"Äsch vi har ju haft svinkul varenda kväll så oddsen är bra!"

 

Vi hade inte behövt oroa oss.

Sydney levererade. Som vanligt.

Vi levererade. Som alltid.

Vet inte hur många saker Sanna och Karin gjorde som fick mig att fullkomligt kollapsa av skratt.

Underbart.

När vi kom till Star Bar berättade Ramon, som håller i spektaklet att vi skulle försöka tjäna så många låtsas sedlar som möjligt under kvällen för att kunna vinna ett bra pris.

 

Game on.

Gissa vem som vann? =)

I slutet av kvällen så började jag dansa med en riktigt skön kille.

Han visste verkligen vad han sysslade med där på dansgolvet.

Ni vet hur det kan vara när klockan närmar sig 03.00 på krogen.

Alla slemmiga, halvt desperata idioter som försöker sig på något de tror kallas dans men som i själva verket betyder att röra sig vingligt, jucka mot allt och alla, samtidigt som de försöker charma järnet för att slippa hitta en sjöko på Mc Donalds efter det att krogen stängt.

 

Först tyckte jag han var lite väl mycket..

Snart märkte jag att han var grymt duktig på att dansa. Lyfte upp mig och snurrade med 100% kontroll.

Sanna och Karin kom också och vi fyra hade så jäkla roligt.

Riktigt bra Rnb på Scuba bar.

 

Jag tyckte jag gjorde det mesta som man inte får göra under kvällen och det gick hur bra som helst.

Fram tills kl 03 på Scuba...

För första gången i livet vart jag utslängd.

Väldigt vänligt och med mycket humor men fortfarande utslängd. haha

"Dance on the furniture.. Naughty Naughty..."

Jag bara skrattade och gick snällt med vakten ut. Tur att han är skitgullig ;)

 

Hängde utanför tills Sanna, Karin och James, vår dansanta vän kom ut.

Tjejerna berömde honom för att dansa så jäkla bra och han berättade att han var dansare från London.

Jag var ju bara tvungen att ta ner honom lite på jorden så jag sa att han var en helt okej dansare.

Han såg riktigt stött ut och vi började skratta.

Han berättar vidare att han är strippa och tar 250 dollar per timme.

 

"Upp till bevis."

"Menar du allvar?" frågade han där ute på Sydney gator mitt i natten

"Japp. Jag måste ha bevis om du vill att jag ska ändra uppfattning."

 

Så där fick vi en privat show på en halvt gömd gata i Sydney.

Sanna filmade och jag skrattade så jag höll på att gå av på mitten.

Fick ett ryck och slängde mina skor i en papperskorg till Sannas fasa.

 

"Orkar inte med den där skiten längre bara"

Sen började vi gå hem. Möter ett grabbgäng som vill ha med oss på fest.

Frågar vad vi gjort och vi berättar att vi precis fått en gratis strippshow lite random sådär på fredagsnatten.

 

Vad som hände sedan behöver vi inte gå in på i detaljer men jag kan säga att jag skrattande sprang iväg och försökte fly ett par flygande kalsonger och Sanna fick tvätta ögonen noga med tvål efter vad hon fick se av de där killgänget. Det var stiliga killar i kostym så jag antar att de bara fick ett ryck att förvåna oss lite.

 

"Hur lyckas vi alltid råka ut för alla dessa konstiga saker?"  skrattade vi sista biten hem.

Jag fick rida på en killes rygg sista biten hem. Han tyckte synd om mina barfota fötter mitt i allt krossat glas på gatan.

 

Jag. Vill. Inte. Lämna. Sydney. Imorgon.

 

Flyga imorgon då.

Mmmmm roligt..

Det kommer gå bra eller hur?

Jag kan flyga. Jag är inte rädd.

Knappt något alls faktiskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår var det Australia day.

What a day...

Det regnade precis HELA dagen. Inte allra värst när jag var ute och sprang på morgonen så jag sprang längre än vad jag brukar göra här.

Just för att luften var lite kylig och temperaturen behaglig så ville jag inte sluta.

 

Vet att Sanna gärna sover lite längre så jag kände ingen stress hem.

Fina Sanna har en envis rethosta som verkar sugit tag ordentligt i henne.

Är hon inte hes eller ont i halsen så hostar hon. Typiskt jobbigt men hon kämpar på. :) 

 

Förra gången jag var i Sydney på Australia day blev det en minnesvärd natt.

Minns inte alla detaljer men vi bodde på ett hostel i Kingscross. Var ute och dansade och som de nyanlända och lite småtrötta svenskarna som vi var gick vi hem och la oss runt tretiden om jag inte minns fel.

 

Vid 05 på morgonen börjar brandlarmet tjuta och alla springer från sina rum och ut på gatan.

Effektiv som jag var på den tiden drog jag på mig sporttop och jympaskor innan jag sprang ut.

 

Väl ute på gatan står vi alla och väntar på att räknas in och få mer information.

Brandmännen är bra och vettiga såsom brandmän ska vara.

Helt plötsligt hör vi killen som var hostel manager börja skrika som en galning.

 

"What a fuck!? It´s FUCKING Australia day and everyone is at the hostel!?

What´s fucking wrong with you guys!?"

 

Vi visste inte om han var arg på riktigt eller om det var okej för oss att börja skratta.

Tror inte vi kunde hålla oss och snart började han le även han men han var uppriktigt besviken på oss, det var tydligt. Jag lämnade alla för en löptur och då kollade han på mig med stora ögon.

 

"And where are you going dressed like that?"

"Out for a run... Would that be alright?"

"My god... I can´t fucking belive this. You kill me.."

 

Det var 2008.

Igår. Samma dag men sju år senare.

Sprang.

Åt jordnötssmör och banan ute i regnet.

Gick över till Peddler´s och drack kaffe. Sanna kom och vi fick en stor kanna chaiilatte till kompispris.

Vi hade pratat och längtat efter att ha en heldags BBQ på Bronte eller Bondi med nyfunna vänner men den planen sket sig lika mycket som det regnade. Alltså väldigt mycket.

 

Satt och skrev lite och lyssnade på regnet.

Mitt hår var som ett enda stort tovigt näste och jag kände mig som ett riktigt troll.

 

Sanna hade hört att de andra på vårt hostel skulle ta en dagskryssning.

En partybåt från hamnen.

 

Kände mig som tjuren Ferdinand.

"Nej tack, jag stannar hellre här och gör typ inget. Jag ser mig själv på den där partybåten idag och den synen är allt annat än vacker. Jag har absolut ingen lust att dansa och jag kommer skada den som råkar spilla öl på mig idag."

 

Så skön var jag..

Sa ju givetvis bara "Nej jag har ingen lust att dansa." Resten sa jag bara i mitt eget huvud.

Visade sig att Sannas lust att åka på kryssning inte heller var titanisk.

 

Så vi trotsade regnet och gick för att köpa osmakligt men billigt vitt vin, sprite och mangojuice.

Vinet är SÅ osmakligt att vi hellre gör drinkar av det.

Snåla? Vi? Inte då.

Vi gillar faktiskt att dricka skräp. Då känner vi att vi lever.

Som när man av misstag halsade hembränt när man var 15.

Inte alls trevligt men minnesvärt. :)

 

Vi höll på att avlida i vårt rum så vi frågade den trevlige Italienaren i rummet intill terrassen om vi fick sitta i hallen utanför hans rum. Då fick vi frisk luft med tak.

Så där satt vi.

"Firade" Australia day utan bbq, bollsport, bad och häng.

Utan istället

på ett stort täcke, med tovigt hår, spotify och två flaskor fulvin.

Det låter riktigt deppigt och det var det också men på samma gång mysigt.

Det blir vad man gör det till eller hur? =)

Det dröjde inte länge fören Jasmin smsade och hade tråkigt. De hade skippat båten så hon gick och köpte vin hon med. Ecam kom samtidigt och såfort Nadine vaknade från sin tupplur (som hennes humör verkligen behövde)

 kom hon och kröp ihop med oss under det lilla taket på Cleaveland street 510.

 

 

Alla lägger ut fina paradisbilder när de reser. Det gör vi också.

Men inte bara.

Det är inte alltid molnfri himmel, skrattsalvor och snygga surfare här i Sydney.

TYVÄRR ;)

 

Det är ju som att jag skulle säga att jag alltid mår bra, ALLTID är min bästa version av mig själv, aldrig har fel osv

Känner du mig det allra minsta så skulle du aldrig gå på det.

 

Vi avslutade vårt firande med att kolla på film nere i köket och äta nudlar och bönor.

Lyxade med rödbetor vid sidan. :)

 

Innan vi somnade började jag googla på svart mamba, världens tio farligaste djur mm 

Visste du att flodhästen är världens 7:e farligaste?

Krokodilen är världens 4:e farligaste och den enda som faktiskt ser oss människor som byte.

Tur jag inte visste det när jag satt på en i Ghanas vildmark.

Skyller att jag var ung, dum och riktigt odödlig.

 

Jag gör alltid sånt här innan jag ska till Afrika eller något annat land där jag vet att jag kommer vara långt ifrån ett sjukhus.

Googlar, läser och lär mig.

Skrämmer upp mig själv.

Vet inte alls varför jag gör så.

Blir man biten av en svart mamba måste man få motgift inom 15 min annars dör man.

Det är typ omöjligt i Afrika så där är det typ 100% dödlighet av deras bett.

Visste ni att ett bett från en svart mamba räcker för att döda 20-40 människor och den är dessutom den snabbaste ormen i världen. Kan ta sig fram med 20 km/h.

 

Blir du biten av en grön mamba spelar det tydligen ingen roll hur, när och varför.

Du dör ändå.

 

Så med den informationen stängde jag av datorn för kvällen och somnade gott.

 

Over and out.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredagar är de bästa dagarna, oavsett vem du frågar.

Vart och när.

Nästan uteslutande alltid oavsett.

 

Vaknade tidigt.

Stramade i ansiktet.

Fick mycket sol igår.

Gick på toa och skrattade åt min egen spegelbild.

Vem har sagt att solen gör dig snygg?

Sol och sömn.

Jag såg ut som ett ras.

Log och snurrade på mig skorna.

Sprang till Centennial Park.

 

Gick tungt idag. Blev omsprungen mer än en gång och jag kunde inte bry mig mindre.

Njöt av luften, värmen och kroppen som bara är min.

 

Den finns för mig oavsett hur lite jag sover, dåligt jag tränar eller konstigt jag äter.

Den bara anpassar sig. Mer eller mindre.

Tack kroppen.

 

I tisdags var vi i just den här parken.

Moonlight Cinema.

Hur mysigt som helst.

Vi köpte mat på "About Life". De har världens godaste organiska buffé och massa roliga råvaror.

Bra pris för att vara Sydney och kvalitén på maten är outstanding.

 

Vi hade med oss filtar, mat och fick äppelbubbel när vi kom dit.

 

Såg den nya filmen "Wild" med Reese Witherspoon.

Har du sett den?

Hon lever ett destruktivt liv och behöver hitta tillbaka till en bättre version av sig själv så hon bestämmer sig att på egen hand vandra The Pacific Crest trail.

 

"Det där borde fan du göra" utbrister Sanna

"haha ja kanske det."

Tänkte att jag absolut inte alls är kapabel till att klara av det.

Sjukt långt, farliga djur, ensamheten och rädslan.

 

Tänkt på det varje dag den här veckan.

Ska försöka mig på det.

Kanske inte som första egna vandringen men en dag.

 

Jag skulle inte vilja göra det för att hitta mig själv.

Inte göra det när jag mår dåligt. Då skulle jag nog bryta ihop.

Bli rädd för allt.

Jag ska göra det när jag mår som jag gör just nu.

När jag känner mig stark, modig och självständig.

 

Filmen fick mig att gråta.

Ledsen och glad.

Det blixtrade långt borta i fjärran.

Inget regn. Bara en ljuvlig kväll i Sydney.

 

Idag var det fredagsstämning i skolan.

Sista timmen skrattade vi mest.

Tycker om min klass. Vi skrattar mycket.

 

Paul frågade något om uppgiften vi gjorde.

Svaret han fick från mig var inte det han väntade sig.

 

"Let´s call it a day, Paul"

Han skrattade och skakade på huvudet.

 

Han hade mycket tålamod med oss idag.

När vi slutade åkte vi till Mauroba Beach och surfade.

 

Det blåste mycket.

De som badade var strängt övervakade. Lurigt vatten idag.

 

Vi tog våra surfbrädor och gav oss ut mot vågorna.

Lite nervöst när det är större vågor.

Maourba är en bra strand för nybörjare.

Bra vågor men inte så mycket klippor och vågorna är inga tio meter.

 

Det jobbiga är att ta sig ut efter varje våg.

När det är lite lugnare vatten kan man ligga ute och vänta in vågorna man vill fånga.

Omöjligt idag.

Rätt som det var så brände det till på min arm.

Över handen och armen hade jag en blåskimrande tråd.

"Jellyfish..."

"Oh my god are you alright?!"

Nadine blev nog lite rädd.

Jag också faktiskt.

Det är ändå Australien och allt är ju mer eller mindre känt för att vara farligt.

Mitt ute i vågorna fick den paniken vänta lite.

Tog mig in till stranden.

Sa till Nadine att jag trodde det var lugnt. Gjorde inte alltför ont.

Gick bort till livräddarna i jeepen längre bort.

Äntligen en anledning att prata med dem.

 

Tog sig en titt på min arm och skickade upp mig till deras "sjukstuga". Ingen fara på taket.

"Vad relaxed och skön du är" sa en av livräddarna

"Nja, jag är bra på att hålla paniken på insidan" skrattade jag

De fick mig faktiskt att sluta oroa mig direkt.

Eftersom det inte gjorde riktigt jäkla ont så förstod jag att det inte var någon fara.

Skönt att bli lite ompysslad ändå. :)

 

Fortsatte surfa.

Får ofta nypa mig i armen för att förstå hur underbart livet kan vara.

Hur lätt det är att bara vara.

 

När det var Sanna och Jasmin´s tur gick Nadine och jag för att köpa grekisk yoghurt med hallon hos en söt liten gumma på ett café en bit ifrån stranden.

 

Som den yoghurten smakade, så smakar en bit av himlen.

Lovar.

Ni vet den låten med Veronica Maggio.

Hela huset va?

"Jag skulle kunna dö nu"

Det vill jag absolut inte.

 

Men allt är precis som det ska vara.

Peppar peppar...

Lite rädd för att något ska förstöra allt.

 

Som vanligt.

Försöker strunta i rädslor nu. Bara vara i nuet.

Njuter och är här.

 

Hoppas ni mår bra.

Ge mig inga skäl att oroa mig, okej?

Tycker om er för mycket för det.

 

Kärlek.

 

Före bion. 

 

Sprang imorse.. 

 

 

 

 

 

En rolig bild säger mer än...

Tusen snygga.. :)

Tjuvbilderna är de bästa.

Trött kompis <3

Lugn morgon på Cleaveland street. Första koppen är bäst.

Turistas de la Sydney tower.

Sydney festival

Pink lady på BLACK metal spelning 

Sist och minst men jävligt äcklig..

Cliffe på Cleveland street.

R.I.P

En annorlunda kväll igår. Bra dag idag.

Puss!

Minns ni den?

"I´m to old for this shit.."

Bästa repliken i "Dödligt vapen" filmerna.

 

Lite så kände jag i torsdags kväll när jag försökte tagga till för att gå till "Ivy".

Satt och kände mig allt annat än partysugen.

 

Jag gav Sanna ledigt från skolan i onsdags and guess what?

Hon gav mig ledigt också. Passande nog. :)

 

Efter två dagar av tråkigt väder bestämde vi att vi skulle ge varandra ledigt nästa fina dag.

 

Så vi tog på oss träningskläder och fixade standardpackningen. Bananer, badkläder och vatten och åkte till Coogee.

Vi gick kustpromenaden till Bondi med stationsträning på vägen.

Värmen gör det tyngre än vanligt.

Känner mig som en otränad gummitrasa.

Springer långsamt när jag springer och håller på att störta efter 25 armhävningar.

Det är tråkigt. Gillar inte att känna mig svag.

Däremot så vet jag att det alltid blir så när jag reser och det är OK.

Träningen måste inte alltid vara viktigast i mitt liv.

Just nu räcker det med att träningen får mig att känna mig frisk och välmående.

Behöver inte jaga massa resultat hela tiden.

 

1,5 timme senare var vi framme vid Bondi och simmade några längder i deras utomhuspool.

Det är en 50 meters pool med saltvatten.

Vågorna från havet slår upp och ner i poolen när man simmar. Riktigt häftigt att träna där.

Jag blev lycklig över att det var saltvatten eftersom jag då flyter bättre och kan simma mycket bättre utan att använda fenor för att väga upp mitt kassa flytläge.

 

Resten av dagen hängde vi på Bondi. Karin kom efter skolan.

Vi åt yoghurt med massa smaskig topping till lunch.

Strosade lite i affärer. Sanna hittade en fin klänning och jag ett par knallrosa shorts i en secondhand butik.

 

Pratade om att gå ut men bestämde oss för att spara oss till Ivy kvällen efter.

Kom hem vrålhungriga och trötta.

Träffade Jasmin i köket och hon gav oss fribiljetter till "Side bar" samma kväll.

Med mat i magen kändes livet genast enklare så vi ändrade oss och hängde med ut.

 

Bra dansgolv på side bar.

Dansade oss svettiga med sköna människor.

Älskar när det kommer en bra låt och allt annat stannar av. Då är det bara att köra.

 

Hungriga som vi var hittade vi en öppen affär. En yoghurtbar och räkchips senare var vi redo för att vandra hemåt.

Sjukt trött i benen efter allt dansande. Satte mig i trappan hemma och orkade inte resa mig därifrån sen.

Kröp uppför trappen när längtan efter sängen blev för stor.

Nykter.

De här ögonblicken är sällan mina stoltaste men bjuder jag på mina snygga sidor ska jag fasen bjuda er på de ograciösa också.

 

Sov ett par timmar.

Vakna, springa, skola, klasshäng på Bronte beach och tagga om.

 

Tagga om ja..

Kände mig genast gammal.

Hur fan pallar ungdomarna med det här?!

Alla vi pratar med här tror att jag är mellan 21-26 vilket är helt orimligt för mig men tänker att det kanske är för att jag inte sminkar mig som jag ser yngre (barnslig?) ut.

 

 

Det var minsann inte en energisk 22 åring som försökte vakna till i torsdags kväll.

Snarare än stel 28 åring vars bästa dagar garanterat har passerat.

 

Duschade och klänning på.

Fake it until you make it.

 

Ivy ligger rätt långt härifrån och vi tänkte ta bussen men av någon anledning slutade det med att vi alla gick.

När femton pers ska ta sig från punkt A till B går det allt annat än smidigt. Speciellt när 99% av gänget är fulla.

Så vi kom inte fram till Ivy fören klockan var efter elva.

Jobbigt eftersom vi sagt att vi skulle gå hem vid midnatt.

Lättad konstaterade jag att ALLA var lika slitna.

Bara det att ingen vill stanna ensam hemma så alla bet ihop.

 

Ivy var allt som side bar inte var.

DÅLIGT eller obefintligt dansagolv, rökigt och det enda man gör är att köa överallt.

Köade in, köade EN TIMME till en jädrans hiss som tog oss ner till bottenvåningen.

Röken fick mig att bli väldigt avtaggad.

Få saker som är så avtändande som cigarettrök.

 

Mission night blev räddningen.

För att fördriva tiden i den satans sega kön började vi hitta på olika uppdrag till varandra.

Trist när de måste vara lagliga och helst inom ramen för att ingen ska behöva bli utslängd när vi äntligen var framme.

 

Eym (stavas garanterat inte så) fick gå fram och dansa framför en kille som stod en bit bort i kön.

Det tog henne en jäkla tid och när hon väl lyckades genomföra uppdraget var det vår tur att hoppa in i den där jäkla hissen.

  Mitt mission var att klättra upp på ett bord och dansa.

Med tanke på deras usla kvalitet av dansytor så var jag förvånad att folk inte redan dansade på borden.

 

Deras vakter är galet hårda så jag visste att det var en risk att jag åkte ut men mission är mission.

 

Jag åkte inte ut men jag kan säga såhär,

min danskarriär på det där bordet var kort men intensiv. :)

"Hahaha hade det varit jag hade vakten inte varit lika snäll" skrattade Tobias som vi träffade på Ivy

 

Ligger mycket i det. Han hade garanterat åkt ut med huvudet före om han testat.

 

Sannas mission kom först senare.

När Ivy stängt.

När de Vänligt men bestämt bett oss att gå hem och när jag ofrivilligt dragit in cigarettrök som hade räckt till ett lägga som ett täcke över hela Australien.

 

Då började jag och en skön irländare skoja om hans osynliga kompisar. Efter att jag idiotförklarat honom lite för att gå ut och festa samma dag som han vrickat foten ordentligt när han hade surfat.

 Borde hänga mer med honom. :)

 Efter att vi dansat på gatan med ett gäng grabbar som rappade och efter vi gått tusen mil och hittade Mc Donalds.

Då kom jag på ett klockrent mission till Sanna.

 

När vi ätit och skulle ta en taxi hem såg jag en kille sitta inne på Mc Donalds. Han såg väldigt hungrig ut men Sanna fick gå in och fråga om hon fick äta av hans mat.

Det var jätteroligt.

Han frågade henne flera gånger om han skulle köpa mat till henne men hon insisterade på att få smaka på just hans mat och fan vad jag skrattade.

 

Klarade sitt mission med stil. Hon fick smaka på maten och vi åkte hem.

 

Sov knappt två timmar.

Trodde jag skulle vara en zombie men av någon anledning var jag oförskämt pigg.

 

Genom åren som gått har jag uppfattat morgontröttas missnöje mot oss fruktansvärt irriterande glada och pigga morgonpigga varelser så jag försäkrade mig om att Sanna var vaken innan jag gick till skolan.

 

Lät henne vakna i sin takt och slippa en speedad Annie.

Köpte kaffe på vägen, gick i solen och kände mig glad.

Kände mig inte alls gammal längre.

Tvärtom.

Jag verkar ju minst lika pigg som alla andra. Alla gånger!

 

Klyschigt att påstå att "ålder bara är en siffra" men jag tycker verkligen att det stämmer.

Med det sagt tänker jag inte sticka under stol med att jag sov som ett barn inatt.

Vaknade med ont i halsen.

Jag som ville springa..

Fick hoppa det idag.

Lät Sanna sova vidare och gick över till Peddlers för att skypa med pappa och Milli när vårt internet bara strulade.

Satte mig ute och fick dagens första kopp serverad.

Servitören var med och skypade lite.

 Kasst att jag glömt vad han heter.

Nu är det ju försent att fråga.

Det är bara att se cool ut och låtsas som att jag kommer ihåg exakt vad han heter.

 

 Som sagt, fake it until you make it. :)

 

När du läser det här har du kanske lördag morgon hos dig?

Hoppas den är bra iallafall.

Här är det klarblå himmel och över 30 grader idag.

 

Och förresten, precis som det visar sig i varje "Dödligt vapen" film.

 I´m NOT to old for this shit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

Söndag morgon.

Vaknade med lurarna i öronen och musiken som hade tystnat.

Play igen och lät musiken väcka mig långsamt.

 

Kikade ut och det regnade. Verkligen massor.

Ville springa men inte utan musiken och jag slår vad om att min telefon skulle checka ut för gott om den fått följa med ut i regnet. 

Så jag lät bli.

 

Som ett barn låg jag kvar en våning ovanför Sanna och väntade på att hon skulle vakna.

Magen kurrade lite efter lördagens dansande.

Var på "The World" i Kingscross som hade öppet till 07.00

Vi stängde INTE det stället. Det lovar jag..

 Men det var en bra klubb. Riktigt bra.

 Blev en lat dag i söndags.

Smygande träningsvärk.

 

Spenderade förmiddagen på Peddler´s, vårt favorit café/bar tvärsöver gatan.

Träbänkar under taket med varsin kaffe.

Mysigt med regn.

Personalen kommer ut och småpratar lite då och då.

Det skulle ju aldrig hända i Sverige, ledsen att säga det men det är sant.

 

Lördagen var AWESOME.

 

Vi körde 1.5 h söderut från Sydney, ner till "Farm beach".

Stranden ligger som i en dal. Omgiven av grönska och klippor.

Klev ur bilen och det var helt tyst.

Tills Tom började yla som en varg. Lätt speedad från kaffet.

 

Praktiskt taget folktom strand.

Skönt att slippa börja sin karriär på Bondi Beach. ;)

 

Stranden tillhörde tidigare en bonde som ägde marken runt stranden. Det var hans privata strand.

Han hade en tunna utanför huset där surfare och badgäster kom och la i pengar för att få vara på stranden.

Fick de tummen upp av bonden var det lugnt, fick de tummen ner så ville han av någon anledning inte låta dem använda hans strand.

 

Numera, efter hans död är det allmän bad/surfstrand så alla är välkomna men den är inte lika känd som många andra stränder vilket gör den lite speciell och framför allt väldigt trevlig.

 

Vi fick gå nerför en lång trätrappa för att komma ner till stranden.

Jag tröttnar aldrig på det här.

Verkar inte vara kapabel till att sluta se skönheten i varje ny naturupplevelse när jag reser.

Många känner kanske att det bara är ytterligare "en strand" men så känner inte jag.

Inte alls faktiskt.

 

Jag andas in helheten. Låter ögonen fota och hjärtat rama in bilden.

Om man blir otacksam och slutar se på riktigt tror jag att ödmjukheten försvinner.

 

Jag tar inte naturen för givet.

Inget av det.

Diset och molnen skingrade sig något när vi började gå ner till havet.

 

Pratade med Tom på vägen ner till vårt lilla "camp".

"It´s gonna be a Epic day.."

Om jag bara anat hur rätt han hade...

 

Det låter säkert korkat i dina öron men med handen på hjärtat så hoppades jag lite i smyg att jag inte

skulle fastna för det här.

Det vore så mycket bättre för plånboken och tidsoptimisten i mig om jag skulle känna att surfing absolut inte var min grej.

 

Det var en fin tanke men givetvis gick den planen fullständigt åt skogen.

En utomhusaktivitet som innefattar vatten, bräda och sköna människor.

Något annat än att falla handlöst var omöjligt.

 

Surfingen tog oss med storm - vi hade inte en chans.

 

Det var det roligaste och svåraste vi gjort på länge.

Första lektionen gick ut på att vi skulle lära oss att fånga vågorna i rätt ögonblick.

Paddla, resa upp överkroppen och sedan hoppa upp på brädan (pop up) 

 

Själva "pop up" delen kändes som ett skämt.

Trodde ärligt talat att jag aldrig skulle komma upp på brädan.

Hur tror ni att vi klarade oss?

Pop up succeed. :)

 

Annars skulle vi nog inte älskat det så mycket som vi gjorde. :)

Jag ledsnar snabbt om jag inte klarar av det jag ska göra.

Jag måste absolut inte vara bäst, inte ens bra men jag vill ändå känna att jag blir bättre och ser resultat relativt snabbt. Efter några misslyckade försök att ta sig upp på brädan så kom det.

 

En bra våg, paddlade på, kände trycket från vågen bak på brädan, paddla en-två-tre starka, upp i position, håll och UPP. 

Badass, Hell yeah!

 

Blev så paff första gången jag kom upp att jag trillade handlöst lika fort.

Hade ju liksom inte räknat med att komma upp överhuvudtaget.

 

Härligt gäng där alla visslade och tjoade till varandra när någon lyckades.

Kändes helt okej när man trillade som en elefant också.

Kämpade gjorde alla.

 

Vi hade med oss en fotograf hela dagen.

Anthony lyckades med det bästa av allt.

Han fångade allas bästa stunder.

(Och värsta. =D )

 

Han stod på stranden hela tiden.

 

Nog långt bort för att vi skulle glömma att han var där men nära nog för att kunna fånga allt.

Tänkte inte så mycket på honom då. Han smög mest runt som en snäll tomte.

 

Så inne i våra vågor och lyckorus att vi inte ens kände att vi började bli hungriga framåt lunch.

Maten bestod av stora mackor med kyckling, chili och koriander.

Koriander är djävulens påfund så den grävde vi ner.

Kände hungern först när vi började äta.

Det disiga vädret var perfekt för att surfa i. Brände oss på läpparna och på ovansidan händerna ändå.

Solen är så stark här att man bränner sig även när solen inte skiner.

 

Andra lektionen fick vi lära oss att svänga med vågorna.

Helt ärligt så hade jag fullt upp med att komma upp och stå kvar så det gick väl sådär med att ha koll på vilket håll vågorna gick men det var minst lika roligt andra lektionen.

 

"Två vågor till sen går vi upp!" ropade Tom

Efter tre vågor kikade jag på Tom

"En till?"

"Ja vad fan, en till" sa han med ett leende

 

Märktes att han älskade sitt jobb.

Vem kan klandra honom?

 

"Tjejer ber mig alltid att hjälpa dem med dragkedjorna på våtdräkterna" sa han ute i vattnet när han upptäckte att min dragkedja på ryggen åkt ner.

"Haha det tror jag säkert fast jag frågade faktiskt inte om hjälp."

 

Det är roligt när det finns lite humor och det bästa som finns är människor som gillar att slänga käft och kan ta att man gör det tillbaka.

 

På vägen tillbaka köpte vi kaffe på en mack. 1 NZ$ för riktigt gott kaffe istället för 3.50 som det kostar i stan.

Inte utan att vi kände oss lite lurade.

Anthony visade alla bilder i bussen.

Så mycket härliga bilder.

Han hade lyckats fånga allt.

Allt från beslutsamheten när vågen kom, koncentrationen i blicken när det var dags att hoppa upp på brädan, glädjen när det gick vägen och skrattet eller förvåningen när man handlöst trillade.

 Rubbet.

 

Kände att jag spontant ville krama honom.

För att han fotade med hjärtat.

Han visade mig en bild där jag gick från resningen till "pop up" och kort därefter hade jag ställt mig exakt samtidigt som två andra hade ställt sig.

"Jag var tvungen att välja en och då hade den andra killen en bättre vinkel, ledsen för det."

Precis som att han ville förklara varför han inte fick med allt på alla.

Det märktes att han verkligen ville få med allas guldglimtar.

Försäkrade honom att det absolut inte gjorde något.

 

Kollade klart på alla bilder och drack upp kaffet.

Trots den lyckliga känslan i magen och ruschen av kaffet slumrade vi till i bussen tillbaka till Sydney.

Tom sa att han varit nära på att fota oss när vi lutade oss och sov mot varandra Sanna och jag.

Synd att han inte gjorde det.

Vi hade lätt kunnat bjuda er på en het dregelbild dagen till ära men tyvärr så blir det inget denna gången.

 

Däremot bjuder vi gärna på några proffsiga och ÄNNU proffsigare bilder från vår premiärsurfing.

Ja alltså... När Anthony får tummen ur och skickar över dem.

Tills dess får ni nöja er med lite av varje. :)

 

Nästa steg är att köpa en egen bräda för kommande dagar på stranden här nere.

 

Puss och Kärlek på er fina människor.

 

Lekte på rastplatsen påväg 

till Farm beach.

 

Och partyparty på kvällen 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

Sitter på golvet i vårt stökiga och varma rum på Cleaveland street 510.

Minnen från när jag var liten och mamma borstade mitt hår (och slet sitt eget) dyker upp nu när Sanna borstar mitt.

Saltvatten, sand och tovigt. Orka duscha. 

Lite balsamspray och en tålmodig vän är minst lika bra som balsam. :)

"Aaaarrrrhhh.. Din lilla trollunge.." hör jag Sanna utbrista

"mmm det är jag det."

Glad trollunge.

 

Jag har inget vettigt att skriva. Samtidigt så vill jag göra det.  Skriva alltså.

Vill föreviga allt som känns.

Förutom smärtan i hårbotten då såklart.

Dålig kombo att både vara håröm och ett troll.

 

Efter skolan åkte vi till Coogee beach. Sanna, jag och Karin från Brasilien.

Vi hittade en rawfood restaurang där tjejerna köpte sallad och jag köpte yoghurt med hemmagjord musli.

Satte oss på stranden och åt.

Vardagslyx.

Här är det lyx varje dag.

Yoghurt i sig är inte det lyxigaste i världen men kombinationen att sitta där på stranden med det där fantastiska havet framför sig och allt grönt runtomkring.

Det är som att åka hem till pappa och ta första löprundan ner till Pannberget.

 

Sitta och se ut över havet. Sett likadant ut i alla mina 28 år och det är kanske just det som får det att slå en liten volt i magen varje gång. Känna igen.

Minnen om något bra.

Bara välbehag. Att vara lycklig och känna att jag lever.

 

Karin är lite rädd för vatten så jag och Sanna badade själva. Lekte i vågorna och inväntade de största.

Låg på rygg och bara lät vattnet bestämma en stund.

"Det är svårt att vara olycklig nu. Skrattade jag"

Badade tills jag var som ett russin.

Gick upp och hämtade pengar.

 

Tog på mig ett par flipflops för att inte bränna sönder mina fötter på den glödheta asfalten.

Gick upp till ett café och köpte en kaffe.

Mötte en kille som log snällt och hälsade.

Gillar när ögonkontakt är mer regel än undantag.

 

Log och tänkte på gårdagen.

Vi promenerade runt i Sydney halva dagen och hamnade slutligen vid Opera Huset.

Trivs där. Satte oss vid vattnet vid en restaurang. Låg i Sannas knä och vilade när hon började prata.

"De två som sitter framför oss är nog på sin första dejt.. Och de som sitter intill har nyss börjat dejta. De kysstes förut och de skrattade till lite nervöst efteråt, jättegulligt!"

 

"Haha vad pysslar du med?" frågade jag.

"Det är roligt att gissa vilken relation alla här har till varandra."

 

Blev ju nyfiken såklart så jag satte mig upp och gjorde Sanna sällskap i forskandet.

Vi satt och funderade på vem som var mest intresserad i de olika paren. Hur länge de dejtat.

Tittade efter små detaljer som bara avslöjas om man kikar noga.

 

Det är ganska roligt att lägga sig i andras liv utan att de har en aning om att man gör det.

Var lite sugen på att gå fram och prata med dem när vi gick. Ta reda på om vi hade rätt eller var helt ute och cyklade.

Vi vet så lite om livet så det gör det hela roligare att låtsas som att man vet.  

 

Kärlek vid första, andra eller tredje ögonkastet?

Australien var kärlek vid första ögonkastet för flera år sedan och den rostar nog aldrig.

 

Nu har Sanna borstat klart. Eller gett upp. Hon ska tydligen locka trollruffset.

Lycka till.

 

Vi ska träffa upp ett gäng nya bekantskaper på Ivy nightclub strax.

Skönt att vi inte ska jobba imorgon. ;)

 

Hörde ni har regn och blåst..

Det går över.

Skickar över massa kärlek. <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Vid mindre än 80% närvaro i skolan kommer ambassaden kontaktas, ni blir hemskickade och

sedan får ni besöksförbud till Australien de kommande tre åren."

 

"Blir svårt att åka bort en massa du..."

Sanna skrattade och nickade

"De går ut hårt."

 

Första skoldagen idag. Vi behöver inte oroa oss för att slita ihjäl oss precis.

Slutar vid lunch varje dag.

En av lärarna på skolan kom in och pratade om sunt förnuft i Sydney.

Mitt andra namn är ju sunt förnuft så ingen behöver vara orolig.

 

Däremot pratade han en del om hajar och badvett.

 

Vad varnar lärarna de nya eleverna för i Stockholm?

"Håll er borta från följande platser: Plattan, där kan det finnas droger.

Malmskillnadsgatan, där kan det finnas prostituerade och Stureplans slemmiga typer med backslick."

 

I fredags såg livräddarna på Bondi en haj från en av helikoptrarna och 200 pers fick fly vattnet upp på stranden.

Undrar hur mycket pengar de lägger på bevakning och livräddning varje år?

Badvakter på stranden, surf livräddare ute i vattnet, en och annan jetski samtidigt som det cirkulerar helikoptrar.

Och det är bara EN strand.

Inte gratis precis.

Säkerheten går först här.

 

Jag fullkomligt älskar att tiden inte spelar någon roll längre. Kom i tid till skolan.

Sen är det Hakuna Matata som gäller.

 

Kom ut från Akvariet i Darling Harbour runt kl 18.00 ikväll och solen lyser fortfarande och det känns som klockan är max fyra,,

Köpte kaffe och satte oss på en brygga i hamnen.

Suger in allt.

Luften, känslan av frihet och värmen från vinden.

Knasiga fåglar och titta på människor.

 

Njuter varenda sekund.

 

Bästa bloggställningen ever. :D

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

God morgon. God kväll.

Trevlig helg?

Jag känner mig smått förvirrad just nu.

Äntligen tillbaka i den fantastiska resebubblan där dagarna bara flyter ihop och när jag känner att jag vill utöka

förvirringen så börjar jag fundera på vad klockan är hos dig och vilken dag det är hemma.

 

När vi landade i Sydney igår morse kunde jag äntligen andas normalt igen.

Flygningen mellan Singapore och Sydney var allt annat än trevlig.

Mycket turbulens och är det är jobbigt i vanliga fall, nu efter planet som störtade mellan Singapore och Jakarta kändes det inte bättre precis.

 

Kan ni snälla påminna mig om att jag ska ta itu med min flygrädsla när jag kommer hem?

Om jag gör som jag brukar när jag kommer hem och tänker att det är lugnt.

 

För det är inte lugnt, det är allt annat än lugnt när jag sitter där och helt på riktigt tror att jag kommer dö.

Jag googlar allt jag kan innan. Jag har nog läst all statestik som finns.

Risken att störta är 1:11 000 000

Om en person i USA flyger reguljärt varje dag ska den kunna hålla på i 29.000 år innan hen ska riskeras att förolyckas i en krasch.

 

10.000 m upp i luften hjälper det mig ingenting.

 

Flygningen mellan London och Singapore var behaglig.

Lång men utan en massa turbulens så den kändes bra.

Besättningen visste att jag var rädd så en kille kom och satte sig hos mig innan start och pratade.

Sedan var alla i min närhet väldigt engagerade i mig resten av resan. :)

 

Väl på marken kunde jag känna glädjen efter all längtan.

Äntligen tillbaka i Sydney.

Det var längesen.

Kändes som gårdagen aldrig skulle ta slut.

Resande fot i typ 30 timmar.

Så med få timmar sömn i bagaget hittade vi ett hostel som hade plats för oss.

Blev påmind om varför jag älskar Australien. Dessa trevliga människor överallt!

 

Vi fikade, strosade runt, däckade i en park.

Jag råkade spilla en halv kaffe över mina kläder utan att först märka något. Då är man trött.

 

Somnade med kläderna på innan middagen och vaknade 19.30 lagom till att alla på vårt hostel började förfesta.

 

Gick ut med håret på svaj, kudden i HELA ansiktet och sovmärken längs med hela kinden och nacken.

Weeell hello...

Sällan känt mig hetare faktiskt.

 

 

Att gå ut och äta var inte längre ett alternativ. Alldeles för trötta för att tänka på mat.

Vi kollade på film, åt en banan, jag jagade en kackerlacka och stackars Sanna fick panik och klättrade upp i min säng.

Jag skulle aldrig sagt att den var där..

Försökte övertyga Sanna om att det inte skulle komma in några fler.

Det gick hellre än bra.

Det hela resulterade i att vi sov med stängt fönster inatt.

Det var inte alls varmt faktiskt..

 Stackars Sanna sov max två timmar inatt.

Hon kommer vara proffs på kryp när vi kommer hem. :)

 

Jag lyckades somna trots hettan och när jag vaknade med den gamla ressvetten plus den nya kände jag mer för att duscha än att springa men jag tog mig ut ändå.

 

Sprang upp till Hyde park och den där första löpturen gjorde mig till människa igen.

Solen, musiken och skorna mot asfalten är det som alltid får mig på det bästa humöret.

 

Efter en kall dusch checkade vi ut och jag fick en stor fruktsallad med yoghurt och en kaffe på det.

 

Svårt att vara missnöjd då.

 

Nu ska vi checka in på vårt hostel där vi ska bo kommande månaden.

SEN stranden!

Som vi har längtat!!!!

 

Puss på er!