.

28 dagar i Söderhavet gick snabbt.

På tok för snabbt.

Ändå så hann jag glömma allt som har med vår stressiga och något sjuka vardag att göra.

En månad med mobilen på flygplansläge.

Inget scroll och väldigt sparsamt med intryck från omvärlden.

 

Näst sista dagen på stranden badade vi flera timmar.

Vid ett tillfälle tittade jag ut över havet och sedan upp i den vildvuxna djungeln.

Jag tänkte på alla som tycker vi resgalna själar är konstiga.

 

Jag log och tänkte att jag är precis där jag vill vara.

Jag känner att jag har fattat vad livet handlar om.

Eller hur jag vill leva mitt ialla fall.

 

Igår natt kändes det som att jag andades mellan halsen och bröstet.

Kändes inte som att kroppen fick nog med syre. 

 

Kände mig uppskruvad och stressad.

Inte för att det är något fel på L.A

 

Jag mår egentligen fantastiskt bra här. 

Det är roligt och trivsamt att vara tillbaka. Känns som hemma.

Vi bor på samma hotel som förra året.

 

Seaview hotel. två minuter från piren och stranden i Santa Monica.

Vi har en terrass på taket med färgglada trämöbler. Vi bor i ett rent rum med stor dubbelsäng.

(På gränsen till lyxigt)

Kaffet är både gott och billigt och det kryllar av snygga killar så jag är inte i rätt position att gnälla. 

 

Det var bara en sån jäkla omställning att komma från en nästan öde ö till det här!

Fritt wifi, bilar, ljus, sirener och människor.

Pop up hjärna och jag fick panik.

 

Har du suttit på en middag och hört någon fråga om något egentligen helt menlöst?

"Räknas sjögurkor som djur?"

"Hur gamla kan de bli iså fall?"

 

Troligtvis hinner ni inte ens starta en skön och intressant diskussion före någon glatt hojtar till.

"Jag har googlat nu och svaret är följande"

 

Jag vill inte alltid ha rätt svar på mina menlösa funderingar.

Ibland vill jag bara sitta och spåna. Lite som rappa kalja.

Ni vet spelet där man lyssnar på olika "sanningar" om saker och det gäller att hitta den enda sanningen som finns från en av motspelarna.

 

Kan vi inte bara sitta vid middagsbordet utan våra telefoner? Snälla..

Jag vill inte mer.

 

Jag vill inte höra plinget från varken din eller min mobil vart jag än går.

 

Jag vill höra DINA spekulationer om mina frågor och funderingar.

Jag vill lura i dig en massa strunt och sedan kikna av skratt.

Jag vill leva som jag reser.

Varje dag.

 

På Cook Islands jobbade de "Island time".

Det ska jag ta med mig.

Jag ska försöka jobba Island time.

Det är det enda vettiga om du frågar mig.

Att jaga är inte att leva.

Livet handlar om kärlek och glädje.