.

Det jag gillar med Spotify är att jag ofta hittar ny musik när jag söker efter något jag redan

känner till och gillar.

Sökte på "only love" låten som Ben Howard sjunger och hittade "only love can hurt like this".

Gillade tempot och tänkte jag skulle ha den som stretch på vattenjympan och vattentabatan.

 

Några dagar senare kom Bodypump94. Musiken och koregrafin vi ska köra nu tre månader framöver.

Gissa vilken låt de valt till nedvarvning?

"Only love can hurt like this" SÅKLART :)

 

Jag är alltid lite negativ när den nya musiken kommer.

Borde jubla, klappa händer och känna "Yes nu kör vi!"

Nejnej.. Inte jag inte. Jag tycker alltid att musiken är skit. Tråkig, skrällig eller svår att följa.

Till en början.. :)

Såfort jag lyssnar in mig lite och ger den en chans så växer den.

"Men den här va kul! Den här låten va bra!"

Samma sak varje gång.

 

Körde fyra nya låtar i onsdags. Utfall. "HEJ RUMPA" Ajajaj igår och idag.

Träningsvärk är lyxproblem.

Det andra är värre.

 

 Ledig idag.

Ska på behandling med ryggen. Skönt.

Umgås med vänner.  

Jobbar i helgen och på måndag börjar simskolan för de eleverna som inte klarat kravet för simning och därför riskerar att inte få godkänt i idrott.

Älskar att ha de lektionerna. Det blir så himla på riktigt.

Barn/ungdomar som kommer med rädslor, problem eller som bara inte fått chansen på riktigt.

Ofta får man en speciell relation till varandra i sådana grupper och det är underbart.

 

Längtar till jobbet på måndag men ska njuta av min lediga dag idag

och sedan ge järnet på mina pass i helgen. Ni är välkomna, jag bjuder! :)

 

Vet ni förresten att min pojkvän har ett nytt album?

Min pojkvän Ed Sheeran alltså.

Tur att kärleken är ömsesidig, lite gammal för att ha en kändiscrush va?

Skitsamma! Lyssna :)

 

Personligen gillar jag "So" och "Let it out" mest för tillfället.

 

Puss på dig underbara varelse.

 

 

Får mig alltid att skratta högt!

 

 

 

 

När jag pratade med mamma förut och hon frågade mig om Måns vann kände jag lite

".......öh va?" Vi pratade nyss om vad vi hade gjort igår kväll och när jag sa att jag hade

varit hemma frågade hon om Måns vann.

"Vilken Måns och vann vad?"

 

Då skrattade hon. Sedan kom hon på vem hon hade frågat och insåg sitt misstag.

Hon berättade att det varit melodifestivalen och jag tänkte att det aldrig är någon som tar för givet att man 

följer en viss serie, sett en specifik fotbollsmatch eller liknande men MELODIFESTIVALEN.

Den ser väl alla på? Fast i stort sett hela befolkningen säger att de avskyr den när man pratar om den.

Ändå är jag helt lost tydligen när jag inte vet något om tävlingen alls.

 

Jag hörde låten som vann i Sverige för några veckor sedan. Hade inte en aning om att tävlingen varit och kunde inte bry mig mindre. Förlåt Måns, förlåt medmänniskor för mitt bristande intresse men jag kan inte fejka detta.

 

Melodifestivalen verkar vara lite som ABBA. Alla har en relation till melodifestivalen hur gammal eller ung man än är. Jag tyckte melodifestivalen var kul när jag var liten. Fick vara uppe sent EN kväll.

 

Den kvällen tävlingen begav sig och that´s it. På senare år har det spårat fullständigt och då ville inte jag vara med längre.

Då sa jag hej och tack till hela skiten.

 

Behåll skiten eftersom folk uppenbarligen gillar att titta på det för att sedan klaga på det.

För min del kan det gärna vara på bästa sändningstid, jag kollar ändå inte på TV.

Gör vad ni vill. För all del men blanda inte in mig i spektaklet.

Kommer det någon riktigt bra vattenjympa låt kan du gärna spela upp den för mig utan att blanda in

programmet i det.

 

Nu eldade jag upp mig för något jag inte ens visste fanns för 20 minuter sedan.

Roligt hur lätt jag kan störa mig på helt oviktiga saker ibland. :)

 

Solen skiner. Det är underbart.

Ryggen är pajpajpaj. Inte lika underbart.

Smörjde in mig med lite väl mycket linnex igår och åkte till kc.

Tyckte inte det kändes så tog lite till.

Fick brännskada på ländryggen. Aj satan.

Mjukisklättrade och stretchade.

Skippade löpningen.

Lyssnar på naprapaten på idrottskliniken men jag vet inte.

Tycker inte att jag är övertränad nu.

 

Superspända muskler. Ont ont.

Kanske behöver semester? ;)

Haha efter en resa på tre månader är det typ dödsstraff på en sådan kommentar, jag vet.

 

Jag vill vara hos barnen på barnhemmet nu. Ha dem klättrandes högt och lågt.

Få pussar i precis hela ansiktet och bara slippa allt annat.

Skulle vilja åka till Santa Monica efter det och träna på stranden. Det är mitt absoluta favoritgym i världen än så länge.

 

MEN. Det ska jag inte göra. Inte idag.

Jag ska smörja på LAGOM med linnex och åka in till stan och gå på bodypump 94´s release.

Det blir kul det med! :)

 

Njut av dagen och spendera den med någon du tycker om.

Kärlek!

 

 

 

 

 

 

Den här helgen har jag verkligen övat på att säga nej.

Till en och samma person flera gånger.

Inte utan att jag är lite faccinerad av hur stark någons vilja för något eller o detta fallet "någon" kan vara. 

Jag har alltid haft svårast för att göra någon besviken.

Jag är bättre på det andra. Att bli ledsen eller att känna mig otillräcklig.

Det kan jag hantera.

Må galet dåligt o vara ledsen. 

Det är nästan så jag föredrar det på det viset. 

Nu till det intressanta.

Jag hade inte alls tänkt att nämna det här. Inte något av det. 

MEN..

Grejen är att hade jag varit kille nu så skulle allt låtit på ett annat sätt. 

Tror jag.

"Men skit i henne! Hon är ju galen! Svara inte på hennes sms."

Nu är det mer 

"Oj han har nog misstolkat dig helt.

Är du säker på att du varit tydlig?"

"Jag har varken ignorerat honom eller kallat honom galen" så tydligen inte..

Men jag har på ett klart, tydligt och trevligt sätt sagt att det är nu vi sätter punkt.

Men vill man något gärna nog så kör vi gärna radion över huvudet och satsar friskt fastän att någon sagt nej.

Nu är dock alla överens.

Jag är tydlig. Han är galen. 

(I mig alltså, inte på riktigt :D )

Det måste man ju få vara, jag är ju svinskön. 

Lyssnade på Veronica Maggios "Nöjd?"

och tänkte att jag kunde skrivit den låten själv. 

"Bara genomsnittsskräp, inte tillräckligt tät och vart är hans sinne för humor?! Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå men herregud jag kan få bättre än så."

Sanna skrattade så hon gick av på mitten. "Det är ju på pricken"

Jag är faktiskt inte en elak person.

Jag tycker bara det har varit intressant att följa mina o andras tankar i det här.

Idag kom jag tillsammans med mina vänner fram till att jag är som en kille.

Att jag kanske gav fel signaler när jag ville ta reda på vad jag ville och när jag sedan visste talade jag om det.

Där skulle jag sluta svara o sluta bry mig så hade mina skills i att vara kille varit fulländade. 

Det intressanta här är huruvida det faktiskt är grabbigt att bete sig som jag gjorde och tjejigt att bete sig som honom eller är det bara något jag och de som jag umgås och ventilerar med tycker?

Nu jobbar vi ju för att vara jämställda. Blått och rosa i en härlig harmoni och jag tycker det är så det ska vara.

I första hand är vi väl ändå människor?

Alla oavsett kön, jobb eller hudfärg.

Vi pratade om det förra veckan över en frukost jag och en av mina bästa.

Hur tydligen inte vissa (killar?) förstår när de behöver visa vad de känner. Inte bara när man är nykär o säker utan kanske när allt svajar lite.

Som tjej känns det självklart.

Eller är det som tjej? 

Som människa känns det självklart.

Då finns det bara olika sätt att tänka som människor eller?

Jag vet inte. 

Jag vill inte säga att killar är si och tjejer är så.

Men hur det nu är så känner jag mig som en kille i mina handlingar nu och som en tjej för att jag hoppas att han som sitter med mina sms inte mår alltför dåligt nu..

Livet alltså..

Hur fungerar du?

Finns det ens något som borde heta manligt o kvinnligt? 

Idag sa jag ialla fall ja till att fika med fina vänner efter klättringen och passade på att mysa med en av mina favoritgrabbar!

Puss!

Känner mig som vädret idag. Grå.

Det värsta med att hosta så mycket är att det gör ont i hela kroppen när jag gör det.

 Okej, inte i benen då. Det vore lite konstigt.

Men det känns som ryggen, magen och bröstet smulas sönder vid varje hostning.

Kanske får stark core av alt hostande? :)

 

Låter som att jag har rökt sedan jag var tolv..

 

Somnade med massa feber. Kändes bättre när jag vaknade.

 

Jag är nog den ynkligaste i världen när jag är sjuk.

Kanske för att det inte händer så ofta.

 

Känner mig trött.. Orkeslös.

Det kom kanske som ett brev på posten. Alltihop.

Varit mycket det senaste och att gå runt att vara orolig hela tiden kanske tog ut sin rätt nu.

 

Pratade med mamma nyss.

Hon var ledsen.

Hade bråkat med vårdcentralen.

Skrikit som en dåre.

Säkert riktat ilskan mot något som inte förtjänade den men när man slåss för sitt barn spelar det ingen roll.

Speciellt inte när ingen verkar lyssna.

 

 

Det är jobbigt att vara så långt ifrån familjen nu. Vill också vara med och bråka.

Inte för att jag gillar att bråka bara för att utan bara för att kunna få utlopp för oron.

Göra något vettigt av den.

Brorsan kommer faktiskt hit i helgen.

Satan vad jag längtar.

Ska försöka att inte börja gråta när jag kramar honom.

Ser ut som han blivit så liten på bilderna.

Min starka storebror.

 

När jag ändå är hemma från jobbet och intagit viloposition vill jag passa på att be om lite hjälp.

Ekonomiskt.

Inte till min egen kassa utan för CCY´s räkning.

Barnhemmet behöver renoveras och fixas till.

Efter 1,5 år behövs mkt fräschas upp.

Tegelgolvet i vardagsrummet behöver cementeras för att skyddas från termiter.

 Alla barnen växer så det knakar och behöver nya kläder. Det blir dessutom kallare i byn nu så för att barnen ska hålla sig friska och varma behövs filtar och kläder.

Systrarna Getrida och Ailess som flyttade in vid årsskiftet behöver få varsin säng.

 

Jag kan sitta och klura på hur jag ska uttrycka mig för att medmänniskor ska vilja bidra och skänka.

Så det inte ska låta som att det är något onödigt som behövs.

 

Sen tänker jag på vad vi alla handlar för våra pengar här.

Om jag och alla andra skulle göra en budget för att se vart våra pengar går varje månad när man tänker att man inte har råd.

 

Mat, hyra, telefon och värme om den inte är inkluderad.

Det är sånt vi måste betala varje månad oavsett om vi väljer att bo i ett hus eller i en lägenhet, äga en telefon och inte frysa arslet av oss.

 

Sedan kan man lägga pengar på andra saker också..

Renovering kanske? För att du måste eller för att du ledsnat på 2013´s moderna tapeter?

Restaurangbesök? För att vi vill njuta av livets goda och slippa laga själva?

Nya kläder? För att de få plaggen vi har är sönder, för små eller för att vi vill kunna välja bland 16 tröjor varje morgon?

 

Jag gör allt av ovanstående punkter.

Renoverar inte ofta men det handlar bara om totalt ointresse. Det är inte min grej helt enkelt.

Jag äter den maten jag blir sugen på. Jag äter det jag tycker är gott och jag känner efter vad jag är sugen på.

Nya kläder. Jag tror att jag har 15 olika typer av sporttop. Onödigt ja..

 

Jag påstår absolut inte att vi ska sluta njuta av livet.

Inte på något vis.

Jag vill bara väcka en tanke. I dig lika mycket som i mig.

För jag tror inte på något som helst vis att vi inte kan göra både ock.

Njuta av det du gillar och samtidigt hjälpa någon annan som inte föddes under samma premisser som du.

 

Getrida sover fortfarande i två ihopsatta fåtöljer med en filt över sig. 

Hon blev föräldralös för ca 6 månader sedan.

Hon har världens alla anledningar att gnälla. Jag hade aldrig rest mig igen.

 

De här ungarna drömmer inte om ett nytt playstation, en ny ipad eller märkeskläder.

De begär inte något alls.

Bara en sån sak får mig att vilja ge dem hela världen.

Mest kärlek såklart.

Kärlek, värme, kläder och mat.

 

De får massor av kärlek, värme varje dag tack vare ccy och varandra.

Maten och kläderna har de tack vare er.

Det behövs alltid mer.

 

Det kostar att leva. Det är ingen nyhet för någon.

Skrev med Linnea imorse.

Vore skönt om ett företag bara skänkte en stor klumpsumma nu.

Då skulle inte oron vara lika stor.

 

Men det är så det är att driva något ideellt. Det kommer aldrig vara enkelt.

Det är det som är själva poängen.

Att göra skillnad där det verkligen behövs.

 

Så vill du hjälpa till och bidra med valfri slant så märk din överföring "Renovering" till

Pg 631982-6

Vill du bli månadsgivare så låt mig veta! :)

 

Tillsammans är inget omöjligt!

 

Kärlek

 

 

 Stor tjej passar liten.. Getrida och Ailess <3

 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ifjol var jag anmäld till två tävlingar utan att känna lust att springa någon utav dem.

Kände mig långsam, tung och allmänt ur form varje träning.

Resultaten på loppen sa något annat.

Personligt rekord o bra placering på halvmaran o bra placering på Tough Viking.

Tydligen känner jag inte min egen kropp alls. Just nu känner jag mig om möjligt ännu svagare.

När vi hade vattenlivräddning för ett par veckor sedan fasade jag på riktigt efter nerdyket efter all simning. Vi skulle simma åtta längder, gå direkt ner på 5 o plocka upp dockan för att sedan bogsera en kollega en längd tillbaka.

Väl där skulle vi klättra upp o lyfta upp kollegan en halvmeter upp till kanten o göra två serier Hlr på docka.

I vanliga fall tycker jag livräddningen är bland det roligaste men jag vet inte..

Jag brukar alltid luta mig tillbaka på min fysiska förmåga.

Känslan över att vara svag satte upp en mental spärr i mig.

När det väl var dags så gick det lättare än någonsin.

Så ja.. Kanske borde passa på att tävla nu när jag tycker att formen är i botten.

Det verkar vara ett vinnande koncept.

Ska anmäla mig till ett terränglopp i september. Vann det loppet 2013 och såg att jag fortfarande sitter på rekordtiden.

4 minuter snabbare än tjejen som vann ifjol.

Gillar däremot inte att leva på gamla meriter så det är dags att visa att jag fortfarande förtjänar att vara etta på hindertimmen. 

Vet hur det kommer bli. Kommer bli mindre taggad ju närmre loppet vi kommer och väl på plats kommer prestationångesten äta upp mig från insidan. Mamma kommer skicka ett sms och skriva att jag måste bryta om jag tycker det känns fel och hon kommer säga att hon älskar mig hur det än går.

Framför allt kommer hon säga att jag inte måste vara bäst.

Jag kommer skriva att jag vet och att jag älskar henne.

Sedan kommer min tjurskalliga vinnarinstinkt kicka in och vinna kommer vara det viktigaste.

Jag räknar med hårt motstånd. Räknar inte med att vinna. 

Men jag ska göra mitt allra bästa.

Försöka tro på mig själv och min envisa vilja.

Trött idag.

Såg "If I stay" i sängen innan jag somnade. Grät som ett barn och längtade hem.

"Hej jag är Annie fyra år."

Träffade en av mina vattenjympa stammisar förut. 

Hon hade varit inne på ccy o satt in pengar till projektet. 

Fina.. ❤

Hon frågade om jag saknade barnen.

Fick kämpa för att inte börja gråta där och då.

Om jag längtar?

Fan det är som att hjärtat går itu när jag tänker på dem. 

Där snackar vi vinnarskallar om något.

Varenda unge!

Vattenjympa ikväll.

Blir glad av det.

Puss och kärlek.