.

I vintras var jag på Melissa Horns första spelning för året på Mosebacke.

Fastande stenhårt för "Där går mitt liv" från hennes nyaste platta.

Den är egentligen lite sorglig.

Om hur hon ser sin livs kärlek på stan när han gått vidare med någon annan.

Hon ser hur de går och skrattar, han håller om henne med ett barn i famnen.

Allt som han skulle gjort med henne.

"Jag står vid ett fönster och jag tror att jag ler, jag ser hur jag lyfter handen och vinkar till er.

Där går mitt liv"

 

Jag älskar den låten.

Fast utan att känna sådär alls.

För mig betyder den låten något helt annat. Varje gång jag lyssnar på den ser jag på mig själv

från utsidan. Det är som att jag ser mig själv och personen jag vill ha i mitt liv tillsammans.

Det behöver verkligen inte bli som i låten, inte alls men det var en så häftig känsla när den först kom.

Där går MITT liv, med armarna runt MIG.

"Jag är den där personen som har det där jag vill ha och önskade mig, jag behöver inte stå och önska att jag vore någon annan eller att allt vore annorlunda"

 

Jag tror att vi ofta omedvetet väljer att sakna saker eller tänka tillbaka på det som var bra förr eller att

det som skadade oss tidigare fortfarande har övertaget.

Igår sa en kollega "Jag fattar inte att jag inte kunde uppskatta kroppen jag hade när jag var yngre, det var inget fel på den alls."

"Du kommer säga EXAKT samma sak om din nuvarande kropp om några år. Jag lovar." svarade jag.

 

Det är så sorgligt.

Vi kan välja hur vi känner för oss själva och vi kan välja att vara lyckliga.

Det är allt annat än enkelt många gånger men bara att tänka den tanken brukar göra mig lite varmare inombords.

 

Jag tycker om min kropp. Jag älskar hur den ser ut och kommer se tillbaka på bilder och förstå varför jag tyckte så jäkla bra om den.

Den är perfekt för mig. Mina kläder passar mig. Jag ser vältränad ut ibland, väldigt mätt ibland och

det är så sanningen ser ut.

 

Inatt läste jag en artikel på DN där de valt ut de 5 mest vanliga sakerna människor ångrat på sin dödsbädd.

 

Mycket var väntat och inte så chockerande men det är ändå värt att nämna tycker jag.

 

1. "Jag önskar att jag hade haft modet att leva och vara sann mot mig själv och inte efter vad som förväntades av mig."

2. "Jag önskar att jag inte hade jobbat så hårt" 

Det var flest män som hade sagt det här.

Att de önskar att de spenderat mer tid med sina barn och sin partner istället för jaga status eller jobbat för mycket pga av försörjningsbördan.

3. "Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor"

Många sa att de varit för rädda att hamna i konflikter eller obekväma situationer om de skulle sagt vad de kände och det ångrar de idag. Att hålla inne alla känslor kan göra oss olyckliga och bittra.

4. "Jag önskar att jag hållit kontakten med mina vänner."

5. "Jag önskar att jag tillåtit mig själv att vara lyckligare."

Den sista tycker jag är bäst.

Att människor inser att de själva kan bestämma över sin lycka och sitt liv.

Vi kan inte styra vad som smäller ner över oss när vi minst anar det.

Alla har något jobbigt bakom sig och med största sannolikhet även framför sig.

Det kan vi inte förhindra eller skydda oss från men vi kan välja att ta tillvara på det som är bra.

Vissa dagar går kanske inte det och då måste det vara okej.

Men livet är inte till för att göra oss olyckliga.

Det är här för att ta oss med storm.

På alla sätt.

Det är ditt ansvar att försöka vara så lycklig du vill.

Skjut inte upp allt till sen.

Vad vill du som du faktiskt kan göra nu?

Vad har stoppat dig från att göra allt du drömmer om?

Jag borde just nu sitta på en hög bergstopp med en kaffe i handen och njuta av en grym utsikt, nöjd över att jag minsann tar tillvara på varje dag.

Istället sitter jag på pendeln påväg till jobbet. Jag ska börja dagen med att städa vårt personalomklädningsrum.. 

Det är okej.

Vi har vardagar men njut av dem och låt dem inte bli ditt allt.

Ikväll kommer min fina mamma och Pålsson till oss.

Det är en av mina stående punkter på min lista.

"Umgås mer med min familj"

De ska kolla när jag tävlar på lördag. 

Mysigt. 

Inte att tävla alltså, mysigt att de kommer. Tävlingar är aldrig mysiga.

Det är mest jobbiga. Fast nu satsar vi inte på att vinna så då kanske det kan bli ganska roligt ändå.