Lite tjockt bara
Helgen var bra. Vi dansade som bara vår klass kan. Vi dansade verkligen tills alla var helt slut och då drog vi hem och fick ett par timmars sömn innan jag stack ut och sprang längs kanalen, underbart där när solen precis går upp.
Jag pluggade på bussresan in till stan och sedan ägnade jag hela lördagen åt att klättra med Pearli. Skönt att bara ha det som "måste" den dagen. Jag blir bättre på att planera mina lediga dagar, har slutat med att försöka hinna med sju saker på en och samma dag. Det blir sällan bra i slutändan och då är ju ändå poängen borta.
Jag kom tillbaka till skolan igår eftermiddag när jag hade sprungit, myst med Puff, simmat och bastat. Hela dagen igår var jag i en helt egen bubbla.
Den sorten då jag kopplar bort allt som sker runt mig. Jag ser ingen och känner inte något förutom det som rör runt i mig själv. Det är som att jag har nog med det så det yttre får bara vara där, varken mer eller mindre.
Mötte Pao när jag kom till skolan. Ibland behöver man inte säga ett enda ord. Hon gav mig en stor kram och cykelnyckeln så jag kunde ta till flykten till havet direkt. Klättrade ut på klipporna och bara lyssnade till havet.
Jag måste bo vid havet. Det blev så tydligt, fast det är något jag redan vet. Kanske tom det enda som jag faktiskt vet så blev det som en uppenbarelse. När luften tar slut finns det bara havet i skallen på mig. Jag vill bara knuffa undan allt och alla andra för att komma dit och få andas igen. Tankarna klarnar och allt känns bättre. Havet får mig att tycka bättre om mig själv. Det finns en acceptans där som ingen människa kan ge mig.
Tydligen ska jag bara vara i känslan. Idag är det verkligen inga problem. Det bara känns en massa hela tiden och det är bara att acceptera att jag inte kan vara 110% lycklig varje dag. Efter skolan ska jag och Jullan till polisen och hämta våra cyklar vi hittade i våras. Så om ett par timmar är jag cykelägare!
Tjohooo! Jag har ju ingen cykel nu så det ska faktiskt bli jätteskoj.
Ikväll ska vi basta, det är balsam för själen det.
Att märka sin kärlek
I fredags var jag hos min ÄLSKLING
Jag var där vid tolvtiden när han precis hade kommit upp och han satt och sov i sin stol. Fina killen, jag fick stoppa impulsen att rusa fram och väcka honom genom att överösa honom med kramar och kärlek!
Ni vet precis som när man ser ett sött barn sova eller en vild och lekglad hundvalp ÄNTLIGEN slagit sig till ro efter timmar av lek. Då är det förbjudet att väcka, av rimliga skäl!
Så kändes det nu, eller jag vet ju att jag får väcka honom men det känns snällast att låta bli. :)
Så jag satt och bara väntade på att han skulle vakna och när han gjorde det fick jag krama och pussa på honom en stund innan vi gick ut på en promenad. Jag var där hela dagen och GUD vad jag längtar tillbaka!
Men snart, snaaart!!
17e juni ska jag jobba min första dag, samma dag som sjukskrivningen går ut ska jag dit.
De skrattade åt mig för jag kan inte låta bli att jobba när jag hälsar på. Nu är jag såpass bra i armen att jag kan hjälpa till med vissa saker men visst är det en bit kvar! Men jag kan inte låta bli när jag är där.
Underbara kille..
Fullkomligt älskar att lägga kinden mot hans mun och fråga efter en puss. Han plutar med munnen och det lät tom ett litet "smack" en av gångerna och det gjorde mig helt varm. Känslorna han framkallar går rakt in i både hjärta och själ!
Det är ganska kul när han INTE vill pussa oxå, då kan han spotta eller snabbt vrida undan huvudet och det kan se rätt kul ut. Då får man be om ursäkt och vänta på att humöret ska bli bättre igen. Han har sina stunder precis som jag! :)
Jag och Linnéa ska ju tatuera oss nångång så fort jag kan efter infektion mm och jag har fattat ett beslut.
Min ena fot tillägnas ju "Piff och Puff"! Det är ju bestämt sen länge..
Bestämt, pratat om och verkligen KÄNNT FÖR!
Sen har jag tänkt och tänkt och tänkt lite till..
Det som bara var en tanke jag skakade bort har växt till sej och känns nu helt självklar för mig.
På min andra fot eller insidan arm på handleden ska jag göra en taturering med initialerna D.E och ett hjärta intill.
SÄG INGENTING
jag vet!!!
Jag som ALLTID varit emot att märka sin kropp med namn på sin kärlek,vänner eller liknande.
"Komma här och dömma andra för att sedan synda själv javisst!"
Men det är inte riktigt så.. Jag tycker fortfarande att de som märker sig med sin kärleks namn mm är idioter, upp till var och en, alla har rätten till sin egen kropp ABSOLUT så varsågod.
Men JAG hade aldrig gjort det oavsett vad jag känner, just för att mina känslor för denna personen
kommer att ändras. Det är fakta! Till bättre eller sämre, mer eller mindre vet vi inte men jag vill inte chansa och sedan stå ledsen, sårad eller förbannad med hans jävla namn på höften!
Men oavsett hur mitt liv kommer te sig. Vart jag än bor, jobbar eller vem jag än blir så kommer han alltid vara densamma för mig, i mitt hjärta kommer han förbli den han är och honom vill jag bära med mig överallt. Men det kan jag inte! Inte fysiskt. Och någon gång tvingas jag kanske att släppa honom och bara tanken gör mig ont.
Men kan jag på något vis bevara honom i mig och på mig kommer det vara på riktigt, det går inte ta bort det som sätter sig på insidan och jag vet det men jag vill ändå ha något mer...
Tänk om jag blir senil!!?
Långsökt jag vet men då finns han ändå där. Med mig i allt jag gör.
Jag har tänkt och tanken gör mig glad.
Jag har bestämt mig och beslutet gör mig lugn.
Han är min stjärna och mitt lyckoljus i varje ögonblick och det var ödet som förde mig till honom eller förbannat bra tajming!?
Vem vet?
Hursomhelst, Jag hjälper bara "det där sk ödet" lite på traven!! :)
//Antz
När hjärtat får säga sitt
Kom hem imorse och kände mej glad..
Inte bara "glad" utan JÄTTEGLAD!! Utan nån speciell orsak, eller
kanske just det, många små men viktiga orsaker tillsammans.
Det var längesen jag kände att jag på riktigt log mot hela världen oavsett hur den mötte mig,
sen är det klart att alla log för vem kan inte le tillbaka mot nån som praktiskt taget säger
"Jag älskar dej" med blicken till alla hon möter?
Jag tog på mig kläderna som låg närmast efter jag fikat på altanen, kläderna
bara kändes RÄTT, det är inte varje dag!
Jag åkte in till stan och världen fortsatte le.
Åt lunch med en god vän, på en solig takterass blev det sushi,
JAG ÄLSKAR SUSHI
Efter lunch åkte jag till Solna.
Det finns en kiropraktor som kommit på en metod så att personer med spasmiska
handikapp ska, med hjälp av elektroner med ström kunna slappna av i musklerna och
på så vis ska hjärnan kunna fokusera på andra saker eller "väcka" resten av kroppen
och kanske vila mer i sinnet..
Kom dit, min älskling sov. Vi lyssnade på vad "Fredrik" (kiropraktorn) berättade och sedan vaknade
Danne. Då satte Fredrik elektroner på ben och armar. Direkt strömmen slogs på började det hända
grejer. Jag kan ju inte låta bli att hjälpa till och vara nära
honom hela tiden så de andra skällde lite på mej att jag inte vilar armen men jag
kan inte låta bli honom. ;)
Han tittade på mig hela tiden och jag pratade hela tiden så han skulle förstå allt som hände.
Jag saknar honom..
Om ni bara visste hur underbart det är att lukta, krama och pussa och bara känna
hur han förstår..
När han tittar och ser så nöjd ut, ja det värker i bröstet på mig.
FAN alltså vad jag saknar..
Efter bara en liten kort stund började det hända grejer med Dannes kropp!!
FANTASTISKT
Att det på riktigt funkar!!
Fredrik tyckte det kändes ännu mer "nervöst", viktigt eller pressat att visa med Danne att det
funkar när han såg hur mycket HJÄRTA det var inblandat.
Det kändes i rummet, Vi i personalen älskar alla Danne och familjen är ju familjen,
ni förstår ju själva..
Jag satt och höll i Dannes hand och sedan fick jag prova sträcka hans arm som vanligt
och jag kände hur mjuk och avspänd han var.
Ni fattar inte lyckan och lättnaden av att äntligen se nåt som så tydligt funkar!!
Okej, jag erkänner..
Jag började gråta, massor!
De andra likaså.. Vi satt där och skrattade och grinade ihop och jag bara kramade honom
och sa hur bra han skulle bli och hur stolta vi är över honom!
Det kändes som han tittade på mej typ hela tiden där inne och höll mig i handen.
Det kändes som jag med min röst kunde lugna honom när han inte riktigt förstod vad som hände.
Mycket av det som jag tror händer kanske bara finns i mina fantasier men då kan dom väl få finnas kvar där, det mår väl ingen sämre av?? Absolut inte jag..
Själva behandlingen gjorde UNDERVERK och det märktes på hela honom..
När jag sedan skulle gå bad jag om en puss och när jag fått den och sagt honom hur mycket
jag älskar honom och pussat honom åkte jag in till stan..
Men vilken dag..
Mitt hjärta har fått styra hela dagen, "hela" veckan och helgen som gick..
Det lönar sig när hjärtat får säga sitt, så håll inte tyst om hjärtat har något att säga,
det som vill sägas kanske inte alltid passar sej eller det kanske är jobbigt,
men ärligt talat
vad gör det om 100 år när allting kommer kring?
Nu ska jag fika med Hedda och en bättre avslutning på en underbar dag får man leta efter!!
Puss och LE!!!!
//Antz
Maktlös
Kännt att allt bara glider dej ur händerna och det enda du vill är att hjälpa men det enda du kan är att se på?
Du vill så mycket men ändå blir allt bara fel.
Vill bara skaka om, väcka, trösta och förstå...
När något du bara trodde skulle gå över helt plötsligt tar en annan vändning och skrämmer dig mer än något gjort på många många år, vad gör du då?
Jag vet inte, jag vet fan inte men man griper efter alla halmstrån och fumlar efter nåt att få tag i, nåt som stannar upp, lindrar eller hjälper.
Det finns inget värre än att se nån du älskar må dåligt, finns inget som ger mig mer panik..
Jag skulle kunna resa jorden runt på egen hand med min ryggsäck.. Känner mig själv såpass bra att jag inte tvivlar på att jag skulle klara mig ensam. Det är det enda jag vet att jag kan.
Jag skulle inte vara rädd, frustrerad titt som tätt, visst men aldrig rädd.
Men när min vardag rubbas, när det som alltid står stadigt börjar skaka, då blir jag rädd. Så jävla rädd att det ska gå förlorat eller skadas.
Först då fattar man vad som verkligen betyder något..
Det är då man sätter sin tro och sitt hopp till kärleken för vänskapen.
Att den ska övervinna allt, göra allt bra igen..
Jag hoppas det av hela mitt hjärta och jag tror faktiskt på det!
Jag tror det går och det måste gå, det finns inget annat..
//Antz
Behovet av att känna sig behövd
Jag har verkligen ett stort behov av att känna att det jag gör är av värde eller att mina insatser fyller en funktion. Jag fattar inte hur folk som e arbetslösa pallar med att bara ligga på soffan och... ja... och VAD??!!
Jag får panik i tillvaron, blir rastlös och känner att jag bara tar upp plats genom att bara existera! sjukt dumt men det är verkligen så. Därför känns det ljuvligt att ha bytt jobb och inte nog med att jag trivs med jobbet som sådant utan även att det känns som jag gör nytta.
Jag har börjat som personlig assistent till världens bästa kille. En kille som är lika gammal som mej. Han var med om en bilolycka för drygt ett år sedan och blev allvarligt hjärnskadad. Mitt jobb är att få hans vardag så bra som möjligt och det handlar till stor del om sjukgymnastik mm.
Jag har ju ganska nyss börjat men shit, redan på sjukhuset de där dagarna innan han kom hem kände jag nåt speciellt för honom, en ta hand om kärlek och nån slags ömhet och en vilja att bara krama och skydda honom från allt ont. Det finns inget som värmer så mycket som att sitta intll honom o hålla om honom, titta honom i ögonen o berätta saker, för när man minst anar det smilar han till och ser riktigt nöjd ut, ja då känns det bra och meningsfullt att leva...
Efter en härlig "gängafton" i Hagaparken med frisbee, bad, kubb och sommarflams blev det en mysig kvällskaffe hos Ello, shit ja e ju fortfarande här.. JAAA då måste ja sova här. Mysigt... ;)
Speciellt nu när min lilla Linnea har åkt till Älsbyn.. känns jobbigt och jag känner litegrann att "oj, hur ska jag klara detta?" Alltså jag vet ju att mitt liv va bra "innan Linnea" och fyllt av glädje och skoj men nu känns allt lite meningslöst och tomt! jättetomt!!! men det som inte dödar det härdar sägs det ju eller hur???
TAck och gonatt!!
//Antz
Sätta fingret på vilken pusselbit som saknas
På ett sätt är ju hela livet ett pussel, ett stort sådant. Med både små och stora bitar, vissa viktigare än andra men alla behövs för att pusslet ska bli fulländat.
Pusslet ligger nog aldrig färdigt, när man fått ihop en del upptäcker man att någon bit saknas från en annan kant och så håller man på. Inte nödvändigtsvis för att man inte är nöjd utan att livet ständigt förändras och man prövar nya vägar att få ihop pusslet. Ibland känner man inom sej att en bit saknas,
ibland vet man precis vilken och ibland känner man sig bara halv utan att riktigt veta varför. Vi vill gärna veta vilken bit av pusslet som saknas så vi kan hitta den och placera den på sin riktiga plats, det är så vi fungerar..
En viktig del i mitt pussel är vatten, att simma, bada ja bara att få vistas nära vattnet.. 9 av 10 ggr när jag är ledsen eller vill grubbla ifred sätter jag mej nära vattnet. Jag blir lugn, lycklig, tröstad och accepterad..
Senaste 2 v har varit kanon egentligen, späckat schema me jobb, plugg, hund och nöjen men absolut bara bra saker..men ändå en känsla av tomhet, nån saknad.. Igår fick jag klarhet. Jag va och simmade, nåt jag inte gjort på ett par v tror ja..
Inte likt mej alls... Så fort jag kom in i badhuset ville jag bara le och att dyka i vattnet var det härligaste jag gjort på länge,,, Medans jag tog de första simtagen under vattnet kände jag hur den delen av pusslet bara smälte samman!!
Ibland ligger pusslets lösning närmre än vad man tror...
//Antz
Det var en gång en lista
De fann varandra under påskhelgen 2009. Klickade direkt och blev världens vänner på ett ögonblick, resor bokades, planer smides och glädjen spirade, och bestod.. BESTÅR ska jag väl påpeka.
Ibland under livets gång kan man stanna upp och fundera på hur man klarade sej utan vissa saker eller personer. Precis som man kan undra varför man inte lagt av med viss skit mm tidigare än man kanske gjort...??
Ska vi lägga en satsning på ödet igen?? Det är så lätt och skönt att lägga allt ansvar och olösta frågor på ödet. Då slipper man själv fundera så mycket!
Hursomhelst så satt de en kulen kväll och började fila på en "att göra lista" som innehöll en mängd roliga och sjuka saker. (Alla måste givetvis genomföras innan nyår)
I tis var det inbokat ett "ö-sim" Puff hittade en ö vid farsta strand o mot den skulle det simmas, av ren nyfikenhet såklart.
Tyvärr va ju tisdagen en vinterrepris mer än försommardag och när de kom till ihoppplatsen var de redan kalla, blöta och nedkylda av regnet, kikade på varann och övervägde som hastigast att banga...
MEN så FAN heller, är det bestämt så är det, ingen pardon!! Av med kläder och i... BRRR....
Men visst gjorde de det, kunde glatt checka av denna punkt och på lördag ska nästa punkt genomföras, en HELDAG i Bålsta!!
6:e juni, Sveriges nationaldag!!
Kan man fira den bättre så sej!? Inte för att de nånsin satt sina ekorrefossingar i Bålsta innan men det kan ju omöjligt vara dåligt!! hehe.. (har ekorrar fötter eller tassar föresten???)
DET mina vänner, få bli dagens fråga det...
Nattinatt pussss
//Antz
Beundransvärd släkt och vackra blommor
Jag vet att begravningar är till för att ta farväl och att gråta men jag ägnar största delen åt att fokusera på allt annat för att inte börja gråta. Denna gången var det svårt, Med 4 h sömn på 2 nätter i bagaget var jag nog allt annat än psykiskt stark när vi kom till kyrkan. Vill poängtera hur stolt jag kände mej för mina nära och kära då när jag satt där och försökte vara stark. De har haft det sjukt tufft under en lång tid och själv hade jag nog i deras ställe varit mer eller mindre ett vrak.
Min faster Ann-marie satt snett framför och jag vill så gärna bli som hon. Hon är mjuk och kärleksfull men ändå så satans stark!
Ofta har jag hört att vi är lika och vi två funkar bra ihop och jag älskar att förknippas med henne.
Men jag är för känslosam ibland tror jag så den där inre styrkan bara raseras om jag inte sätter på mej järnrustningen och spelar iskall. Men då låtsas jag ju stänga av allt vad känslor är och heter istället!
Hon har ju hittat en så underbar mix, vart ska jag leta för att hitta den tro....?
Hursomhelst så var begravningen fin och även om det blev ett till dygn med lite sömn är jag jätteglad att jag åkte ner. Att på riktigt ta farväl, trösta, bli tröstad och framför allt fatta..
Igår gjorde jag klart veckans inlämning till historian så idag var det underbart att gå ut i skogen, åka på picnic i Bromma (punkt på min o L´s lista), käka kulglass och efter jobbet blev det 2 glas rosé med Sabina på "Mälarpaviljongen" Gottgott...
Nyladdning, imorn startar vi upp en ny och troligen "lättare" vecka med start på Tysta m 7.30 imorn..
PS/ Gerd, åh vad du kämpat hårt! jag kommer tänka på dej när jag ser på alla dessa blommor som smyckar vår värld, sov så gott/
Kram o hej
//Antz
När det gör ont
Det kan inte vara lätt att stå intill och få en bra uppfattning eller hänga me i svängarna rent allmänt!
Men hör och häpna, igår pratade vi seriöst i ca 2 h i sträck, non stop.. (för att vara oss o inte spåra ur ens liiiite på den tiden e det fantastiskt) Vi gick runt på skogskyrkogården o letade efter Greta Garbos grav... (fråga inte) ler..
Detta är en plats som är så gott som gjord för seriösa samtal.. Men jag tycker om den här platsen o den är inte läskig, bara vacker.. Sen tror ja lite att det till viss del handlar om att jag personligen inte har nån nära liggandes här. Det gör att jag vet att hur mkt jag än letar så hittar jag inget namn där som gör mej ledsen eller sårbar.. Jag kan ta åt mej när vi kikar närmre på barns gravar och läser förtvivlade föräldrars kärleksförklaringar men det är skillnad på smärta.
Medlidandet eller vad man kan kalla det dom man känner för andra kan jag styra själv och kontrollera på ett annat vis, smärtan efter en personlig förlust gör så mycket ondare och den har jag egentligen ingen kontroll över, det är jobbigt och läskigt. Därför försöker jag att aldrig känna efter så mkt förens jag absolut måste.
Jag vet med mej själv att jag är hopplös när det kommer till begravningar. Jag skjuter ifrån mej sorgen och förnekar maximalt all den smärtan förlusten orsakat tills begravningen kommer. I början tittar jag runt överallt, fokuserar stenhårt på att tänka på annat tills dess att jag själv ska gå fram och ta avsked. Då träffas jag lika klockrent som robin hood skjuter pil och muren jag byggt upp raseras totalt och jag känner mej liten,rädd och ensam fast mest förkrossad..
Detta är det värsta, för det gör så ont.. på samma gång som det är nödvändigt för att kunna gå vidare, släppa och acceptera..
Igår var jag åskådare, kände för alla andra, på det där enklare viset, på fredag är det inte lika enkelt, jag vet det, jag är förberedd men det säger inte att det kommer göra mindre ont för det...
Självklart tänker jag på min faster nu... Gerd, du fattas oss men jag hoppas och tror att du hittat lycka och frid nu..
Det bästa med människan är inte förmågan att glömma, utan att minnas det bästa..
//Antz
Lite otippad längtan till Tanumskolan
Hungrig som alltid på morgonen krävs det inte mkt för att magen ska kurra!
Jag gick mellan skolbyggnaderna i Farsta och ni vet när det tidigt på morgonen luktar så jädra gott MAT utanför skolköket, de har väl nån fläkt som utsöndrar den goda matosen precis som "Einars konditori" gjorde utanför Agnebergsgymnasiet, detta var ju däremot ett smart säljarknep, elakt förvisso MEN smart!!
Men trots den goda doften vet jag att man i 9 fall av 10 skulle bli besviken om man fick smaka på maten, precis som när man går i gamla stan utanför den där glassboden där de gräddar egna glassvåfflor, det luktar UNDERBART men smaken är ganska trist eller inget utöver det vanliga.. Men doften höjer våra förväntningar med 110%.
Men just det ja, det var ju nåt helt annat ja hade på hjärtat idag.
När matosen slog emot mej fick jag nån galen "hemlängtan" till Tanumskolan!! =)
Tänkte på när man kom med bussen till bygdegården kl 8.30 varje morgon, vid denna tiden på året speciellt.. Lite morgonkallt, dagg i gräset men ändå med lite lättare kläder, förmodligen FÖR tunnt klädd men våra mammor har nog gett upp kampen mot vädret och accepterat att vi bestämt oss för att sommaren är här!
Det luktar vår och alla pratar i mun på varann om kommande avslutning, examenskläder mm
Kommer ner till entrén och det luktar precis som det gjorde här idag. Alla blir saliga o gissar på vad skolan ska erbjuda till lunch. Vi lägger ribban högt och hoppas på det bästa, pizza, pannkakor, köttbullar mm Springer fram till matsedeln och ser med fasa att det blir fiskpinnar eller nåt annat skabbigt!
hehe.. nej förlåt, jag tillhör faktiskt de som gillade skolmaten (över lag) o "på min tid" var Tanum bra på skolmat, redan när jag gick i ettan tror ja bestämt att de hade salladsbuffé, inte för att man var en trogen anhängare vid det bordet på den tiden men ändå!! =)
Undrar vad de serverar i Tanumskolan idag....?? kanske kan söka med hjälp av Bohuslänningen...???
Hmmm.. nyfikenheten är väckt, svar återkommer ja med!
Nu ska ja o Valdez ut i skogen! Så härligt!! Speciellt nuförtiden när jag har han helt lös. Han kommer när jag ropar (oftast) och om ja inte ropar på ett tag kommer han själv och kikar på mej precis som att han undrar va fan ja håller på med! haha.. min lille tulle...
Åh, idag kommer MAMMAAAN!!!! JIPPIEEEE
Trevlig tisdag
//Antz
Associera låtar med händelser
Idag efter jag ätit frulle hade jag nån timme till övers innan jag drog till simhallen så jag passade på att sätta mej i solen och pressa lite. Blev lite deppig över påminnelsen av att ALL solbränna verkligen dunstat eller runnit av mej eller nåt..
Snacka om "underbart e kort"!!
Men precis när ja bittert konstaterat den obefintliga brännan kom ja att tänka på en slogan ja läste för ett tag sedan på nån resebyrå, typ "solbrännan försvinner, minnena bär du för alltid med dej" och det ligger verkligen nåt i det.
Lyssnade på "free falling" me John Mayer och kände då hur minnena från bussturen till Guatemala genom Honduras gjorde sej påminda. (Det var nån timme innan busschaffisen ballade ur och höll på att köra ihjäl oss) När vi åkte kulle upp och kulle ner och jag vet hur ja myste till av den sköna musiken och lyckan över att sitta där i bussen och se ut över ett landskapet ja nån vecka tidigare inte ens visste existerade...
Det är galet hur mycket musiken vi lyssnar på ger intryck i våra liv, etsar sej fast i våra hjärtan och minnen.. Utan att vi för stunden ens reagerar på det.
Satte på Beyonces skiva här en kväll och hela skivan förknippar jag med hösten/vintern 08 i Roslagstull med min Emelie!! Speciellt 2:a låten "Broken hearted girl" ger mej sjukt starka vibbar från "den tiden" och jag saknar Emelie så fort skivan spelas..
Nu lyssnar ja på Robyn och "handle me" och "who´s that girl" får mej direkt att minnas förra resan me Ello, speciellt i Nya Zeeland lyssnade ja på Robyn, speciellt en morgon i Aukland vid hamnen när jag gick min morgonpromenad o såg solen gå upp över båtarna.
När jag hör låten minns jag precis hur "morgonen" luktade, hur jag kände mej och hur lycklig jag var...
Tänk vad en låt kan göra med oss... =)
Natti
//Antz
A walk to remember
Alla borde se denna filmen, speciellt ni som antingen är sjukt romantiska av er eller ni som tappat tron på kärlekens existens!!
När jag såg denna första gången var jag i det "andra stadiet" typ 16 bast och trodde bara att kärleken sårade eller krånglade till..
Framför allt trodde jag inte att den kunde vara så stark.
Men den filmen, shit alltså.. Kan INTE se den utan att lipa åtminstone lite..
Två till synes helt olika ungdomar (en töntig tjej o en cool kille,SÅKLART)
tvingas att spendera lite tid tillsammans och det ena leder till det andra och visst lite förutsägbar stämpel har den men det glömmer man bort eller struntar totalt i ganska snart... För SÅ ljuvlig är den..
Hon har en lista med konstiga saker hon vill se och uppleva innan hon dör..
En lista han bestämmer sej för att hjälpa henne genom och sättet han sedan gör allt för henne, både de små o stora sakerna är bara så gulligt!! Man bara önskar att man vore henne för en dag.. =)
Jag har två favoritscener i filmen:
Den första är i skolan när han motvilligt ber henne om hjälp med sina texter i ett rollspel han som bestraffning tvingas delta i. Han vill verkligen inte "hänga" med henne eller bli sedd med henne men hon är med i pjäsen och är duktig på det han verkligen behöver hjälp med. Hon säger ja, med ett krav, hon ställer upp förutsatt att han lovar dyrt o heligt att inte bli kär i henne. Han frustar av skratt o lovar att det inte ska bli några som helst problem!! Men.....
tjiii fick han ja... =)
Favvoscen nr två är sinnes bra och det är här jag ALLTID ryser OCH grinar, ler...
Hon har en önskan om att kunna vara på två platser samtidigt. Detta vet ju alla att det är fysiskt omöjligt men drömma får man ju..
Så en kväll när de precis blivit tillsammans hämtar han henne och åker iväg. De stannar, hon vet inte vart och hon fattar inte ett smack.. Han leder iväg henne en bit och stannar plötsligt.. Hon ler o fattar fortfarande inte riktigt vad han sysslar med.
"ser du, du står i två delstater, med en fot i vardera... Du är på två platser samtidigt..."
Sen ler han det där toksnygga leendet och man bara smälter..
Hennes lycka ger rysningar utan dess like alltså..
Lyssnade på soudtracket till filmen ikväll o tittade även på lite klipp.. Tårarna kommer bara man klickar på play, nej ja skojar inte!!
Den berör, håller fast och vägar släppa taget!!
Den är nåt så inihelvete bra helt enkelt... (ursäkta att ja svär)
Ja se den helt enkelt, lyssna på låten "only hope" och ja lovar, du kommer vara förälskad!!
Natti
//Antz
När rädslan tar överhand
Man kan inte riktigt tänka på något annat, utom att man önskar sej någon annanstans eller förbannar sej att man inte varit tacksam nog för livet eller nåt!
Mest blir jag nog arg ändå.. Det stör mej att jag inte kan gå den 13 min korta promenaden från farsta och hem ensam en lördagsnatt som denna utan att vända mej om 100 ggr och tycka mej se eller höra konstiga saker överallt..
Det är verkligen inte så varje gång, oftast traskar ja bara på överallt utan att tänka tanken att nåt skulle kunna hända, inte mej...Alla andra kanske men inte mej...
Men så ibland av någon orsak känner jag mej vissa nätter lite rädd och sen räcker det med en okänd människa dyker upp från ingenstans eller att jag hör ett ljud så har fantasin skenat iväg fullständigt!!
När jag jobbade i hallen vet jag att tjejerna inte gillade att ja alltid gick ensam hem från krogen eller joggade efter det blivit mörkt. Jag garvade bara åt dom, för det första är jag inte alls rädd att gå hem från krogen och för det andra har jag alltid varit väldigt bestämd av mej att inte låta rädsla hindra mej från att leva mitt liv som ja vill! Då låter jag mej ju besegras av den!
ALDRIG...
Men det är helt klart läskigare att gå ute i förorten än i stan,,, man är på sin vakt och "beredd", fan det e ju helt sjukt att man går runt o förbereder sej mentalt på att bli våldtagen eller överfallen!
Fast i slutändan handlar nog detta mest om att jag blir fruktansvärt frustrerad de gånger jag blir rädd, att jag låter "dem" vinna. De som inte kan låta en tjej (eller kille) bara gå förbi och hem ifred utan måste göra nåt som kommer sätta livslånga sår i dem, ärr som förhoppningsvis bleknar men tyvärr aldrig riktigt försvinner..
Ja, visst är det en underbar värld?
Hrmf.. Snarare en "dingding" värld!!!
Natti
//Antz
Min Passion
Eftersom jag har ont idag kan man nästan säga att jag är sjuk... och när man är sjuk brukar man ju få glass eller hur?Så därför tänkte jag pigga upp mej med lite härliga glassbilder och senare idag unna mej en dos av detta livets goda...
En stoooor dos!! =)
Denna är ju lite nyfiken på men aldrig smakat... hmm..
Satan va god denna såg ut, måste sluta nu... Börjar likna självplågeri för tusingen!! hehe...Slumdog millionaire
Okej, jag fattar varför!!
Hemskt bra film måste jag säga, jag blev berörd. Som vanligt... haha.. nej men ärligt talat, den var verkligen jättebra!
Jag har aldrig varit i Indien, har dock och vill fortfarande åka dit men under filmens gång föddes nån slags hatkärlek för landet hos mej.
Jag gillade hur filmen var uppbyggd, filmen börjar med att "Jamal" (huvudkaraktären) blir misshandlad för att han ska erkänna sitt fusk i tävlingen "vem vill bli miljonär?" där han kammat hem storkovan. Grejen är den att han inte fuskat, han önskar dock att han inte kunnat svaren, varfför förstår man när han berättar andledningen till varför han kunnat varje frågorna..
MEN, hör o häpna men jag grät inte!! Det fanns inget som lockade till tårar fast den var så bra o innehöll både kärlek, sorg, glädje o smärta..
se den...
Imorse funderade ja lite på hur tidig ja ska vara med mitt vårbad iår.. Tänkte för en sek att ja kanske skulle satsat på idag. Men det dök upp ett litet problem, eller ett problem kvarstod snarare, isen...
Den har inte lämnat min sjö riktigt o någon vak har ja inte sett till. Däremot måste det problemet styras upp tills lördag,senast.. Jag o Linnéa ska bada på fre eller lör. Påskdopp! Shit vi kommer avlida.. Men snacka om att iså fall kola me flaggan i topp! hehe..
Nu ska ja snart sova.. Inte alls trött men ja tänkte få dygnet på rätt köl igen..
//Antz
Hemma men så borta...
Känns lite dejja vu idag. Skrev nämligen detta inlägget igår men eftersom jag somnade till o från med datorn i knäet tröttnade min dator på mej tillslut o internet blev frånkopplat! =( Lite bitter var jag men det kanske var lika bra med tanke på hur osammanhängande jag säkert skrev!! =)
Hursomhelst, jag måste vara vriden på något vis.. Jag reagerar på motsatt vis jämfört med andra människor typ jämt o jag fattar inte varför.. Hmmm... Mamma har nog inte sagt hela sanningen, det e väl brevbäraren som är min far egentligen, hittar jag honom får ja säkert svar på alla frågor! haha.. Nej stackars papps..
Onsdag den 1:e april: Solen skiner, luften är frisk o "vårig", sådär svenskt som det blir när mars övergår till april. Vi möts av svensk personal o kliver in i en terminal med pressbyrå o GB-glass frysen står laddad med säsongens frestelser.
Borde vara lyrisk och glad!! Hemma...
Men jag kände INGET, kände mej bara tom och totalt vilsen.. Kände mej mer turist då än jag gjort på 5 v!! Fruktansvärt.. Kände mej lite som ett infångat djur i en hemsk djurpark. Nej det var kanske att ta i men jag kände att jag inte passade in alls.
Hur kommer det sej att jag känner mej mer hemma när jag blir avsläppt på en hysterisk marknad i Honduras eller Ghana än i mitt hemland?
Nu när det gått ett par dagar har man klimatiserat sej ganska bra, jag har börjat köpa grejer o fixa i min lya. Det påverkar oxå en hel del. Jag känner mej mer hemma o att sova ikapp litegrann drar sitt strå till stacken oxå.
Vi missade ju planet från Bryssel eftersom vi blev sena från NY (överaskad någon?!) Helvete, NÄR ska jag kunna fullfölja ialla fall EN resa utan missade flyg eller andra bravader?!
Helt sanslöst... Precis före starten från NY, när vi stod på landningsbanan redo för take off säger piloten att han vill åka tillbaka till gaten o kolla i loggboken för han inte är säker på att planet e okej!! KÄNNS SÅDÄR!!
1,5 h senare lyfter vi blundandes (eller som martin sa) med skräckblandad förtjusning!! =/ Med ständigt blinkande säkerhetsskyltar, säkerhetsvideon på repeat o grymt allvarlig cabinpersonal var jag säker på att min stund var kommen, nån gång ska det hända o jag tackade Martin för tiden vi haft! =)
2 h senare slutade planet skaka, lampor lysa o personalen slappnade av något o vi landade säkert dock något sena i Bryssel, men vi fick en ny flight o spenderade ett par h i taxfreen.
Nej nu ska ja ta mej samman o gå ut o njuta lite av vårvädret som kommit!!
Puss o Kram
//Antz
Efter forvantan
Jag maste erkanna att jag upplevt lite av varje dessa dagar. Nar vi gick over Brooklyn brige igar kande jag bara wow, I love NY och leendet bara satt klistrat, kandes precis som det ser ut i filmer man sett.
POSTIVT resultat!
Nar jag gick i Central Park kandes det, bra... trevligt och bra men ingen AHA upplevelse som ja trott..
Starbucks e alltid starbucks men var mkt trevligare i Aussie, NZ och Japan,,, konstigt men sant, detta var ja dock lite forvarnad pa men ialla fall..
Lite NEGATIVT resultat..
Men over lag, som sagt: I LOVE NEW YORK
Kan latt tanka mej att bo har ett tag, men inte just nu, inte redo att lamna mitt Sthlm for denna storstad riktigt annu, mamma andas ut!! =)
Men det ar en viss kansla att ga pa dessa gator o kanna pulsen, dofterna, ja ALLT...
Konstiga ting som jag blir sa glad av o uppskattar, ett bevis pa hur olika vi syskon kan vara, men anda tycka sa mkt om varann o faktiskt ha det ganska kul emellanat! =)
Nu ska vi till Empire state building o ikvall ska vi se "Lejonkungen" pa Broadway!!
See you soon//
Antz
Från Knutby till nytvättade sänglinnen
Värmde dock hjärtat och själen med ett samtal till san Fransisco och min lilla Emelie! Har bara haft mailkontakt med henne sedan annandagen och det var underbart att höra hennes röst och få lite storstads info från henne, fram tills min mo ballade ur och bestämde sej för att sluta funka, 3:e gången idag!
Ljuvligt med en mobil som väljer lite som den vill när den ska funka och inte! Varför hamnar alltid dessa mobiler i mitt våld kan man fråga sej?? Okej, jag är kanske inte bäst på att vårda mina telefoner men denna har jag inte vare sej tappat 1 l vatten över, haft i sportbh´n när jag spelat basket så den blivit fuktskadad (oj...) eller nåt annat smidigt!
Titt som tätt får den nog helt enkelt.. Jaja, ja lämnar mo hemma under min 5 v tripp! haha.. Så kan den ligga här hemma ensam, skämmas och tänka över sina hyss.. (japp, det e fortfarande en MOBIL vi snackar om ja) =)
Imorse när jag satt här på golvet och åt frukost tittade jag på "efter tio" litegrann, (fattar inte varför jag egentligen skulle skaffa en soffa när jag alltid sitter på golvet ändå men det blir ju så kalt utan en soffa...) och precis som hela v har det tydligen handlat mkt om församlingen i Knutby. De har interjuvat prästerna mm och jag måste erkänna att jag hade en ganska klar bild av min åsikt redan innan jag hörde deras försvarstal mm. Den ändrades inte till deras fördel om jag säger så..
Jag har lite, för att inte säga MKT svårt för detta med sekter och liknade. Ja vet att de påstår att deras församling inte är vare sig en sekt eller en sluten församling men kom igen nu! Interjuv efter interjuv som har bandats och spelats upp bevisar ju för sjutton hur de talar om att sjukdomar som cancer är en bestraffning för människans synder och att barns dåliga beteende är ärftligt från deras föräldrar och morföräldrar som valt att inte tro på Gud.
Är inte det bevis nog för sjuka åsikter? Visst, vi är alla olika men om de nu säger och predikar sån här skit kan de väl stå för det i alla fall!? Men nejdå, de försvarar sej med att det visst blev lite fel vid just dessa predikningarna och att de aldrig annars säger så eller menar det så som det kom ut mm. Ursäkter, ursäkter..
De hade inget vettigt försvar att komma med. Ju mer de försökte släta över desto mer mörkrädd blev jag och desto mer SEKT-varning blinkade det!!
Skumt att föräldrar påstår sej förlorat sina barn till Knutby´s församling och att flera människor som lämnat församlingen lever i skräck och vägrar framträda offentligt pga av rädsla för följderna!
Men det mest läskiga är nog ändå hur man hör prästerna när de dels interjuvas och när man hör deras bandade predikningar. De tycker verkligen att detta är helt i sin ordning och inte konstigt alls!
De låter så sjukt normala men ändå så jävla fyllda med jidder..
För mej är det stegvis ganska logiskt. Övertygande och talangfyllda talare kan ganska enkelt få med sej folket, speciellt de som har svårt att hitta sig själva mm och detta är bevisat, se bara på Hitler. Säga vad man vill om det svinet men snacka för sej, det kunde han! Så på det viset kan man ju förstå att sekten bildats och att det blir för stort för dom att klara av, alla triggar varann och fortare än kvickt har en ond cirkel slutit sej i detta lilla samhälle som tillslut leder till mord. Hjulet rullar utan att egentligen kunna stoppas för alla är indragna på ett eller annat sätt och alla skyddar någon..
Min fråga kvarstår dock, Vem fan har fyllt prästerna med denna smörjan som jag faktiskt tycker att det är?! För inte kan väl tre till synes annars "normala" människor fått varsitt "kall" och bestämt sej för att sprida detta och låsa församlingen till varandra, de gifter sej inom församlingen. Och endast inom församlingen, pga av kärlek säger en av prästerna! haha, visst.. vilket skitsnack säger jag bara!! Tänk om det sitter nån jäkla ledare över dessa präster som vid deras svagare ögonblick i livet fått dom att tro på detta och att sedan lära ut och predika om det! Vem vet...??
Jag blir bara olustig till mods när jag ser och lyssnar på dom, hur i mina öron sjuka deras åsiker är och hur de bara kan med att försvara det och försöka få det att låta vettigt!! HUUUU...
Tycker som sagt att detta är ett riktigt hårresande ämne rätt igenom!
Nu går mina ögon i kors, sängen m mina nytvättade lakan väntar!! mmmm
Natti*
//Antz
Titta men inte se
Kul man hade!!
När vi gick runt där funderade jag på en sak. Vissa hundar vi möter blir Valdez sjukt intresserad av och nästan bara MÅSTE få hälsa på medans vissa tror jag knappt att han ser överhuvudtaget! (eller så är dom så små att han faktiskt inte ser dom tänkte jag, haha..)
Nej men seriöst, det slog mej att det måste väl helt enkelt vara så enkelt att precis som vi människor känner de oxå en visst kemi eller dragning till vissa de möter.
Jag menar precis som när vi går på stan tex. Vissa blickar man möter etsar sej bara fast. Oftast snygga killar givetvis, speciellt om det är ömsesidigt! =)
Men även vissa andra, man SER vissa människor medans en del tittar man bara på men hade nån frågat mej en sek senare, "-såg du honom?" Man bara: "-va? vem, nej..."
Tänk om man mött samma person typ 100 ggr men ALDRIG lagt märke till.. Lite läskigt ändå..
Och vad beror det på då? Är vi för stressade för att ta oss tid att se eller kopplar hjärnan bort alla som inte har det där lilla extra som kanske är viktigt för just dej eller mej??
Jag hoppas nog att min sista tanke är rätt, för tänk om man skulle missa sitt livs kärlek eller din perfekte bästa vän eller så bara för att jag inte hinner titta eller orkar bry mej.. Fy, nej.. Jag tror vi ska lyssna på magkänslan men kanske titta upp från asfaltel ett par extra gånger när vi är påväg till skola, jobb, bio eller fest!!
Ska tvätta nu och sedan ta Valdez runt djurgården! Mysigt...
Trevlig torsdag gott folk.. (sista torsdagen i Sverige fram tills 2:e april)
//Antz
Vilja och lust eller måste och borde
Imorgon lördag. Alla hjärtans dag.
Finns det nåt samband tro? ler..Eller är det kanske ikväll man ska satsa på kärlek och imorgon passa sej för otur..??
Vem vet....??
Nejdå, jag bara driver lite. Men jag tror inte speciellt mkt på vare sej otursdagar eller kärleksdagar på det sättet.
Kanske är för att jag aldrig firat nån superromantisk "Valentine´s day" men jag bryr mej lixom inte. Jag vet att jag ofta flyr så fort det börjar brännas eller jag får panik! Många i min närhet är duktiga på att påminna mej om jag tänker för mkt och kanske har lite höga krav på lärlek men jag tror att även om jag varit i ett seriöst förhållande nu hade jag uppskattat en spontan romantisk gest mer ändå. En kylig promenad med mysig fika eller en genomtänkt present vilken dag som helst.
Visst hade det säkert varit trevligt med nåt litet denna dag oxå, absolut men typ alla man pratar med som har förhållande är mer eller mindre speedade för imorgon och jag tycker mest det blir komiskt eller tillgjort. Tänk om de vaknar imorn och inte alls e på mysdagshumör eller vad man nu planerat! Vilken flopp... haha..
Nej fy vad bitter ja låter! =)
Kom på att jag ofta jobbat eller varit på lustiga platser just den här dagen sedan länge.. Året jag skulle fylla 19 var jag och Emelie på praktik i Norge serverade i Hafjell ovanför Lille-hammer, året därpå säsongade jag i Storlien. Då hade vi alla hjärtans dag meny minsann! (inte illa)
Ifjol var jag och Ello nånstans... Hm.. Australien, men var..? Vi hade det ju så romantiskt jämt så jag kommer inte ihåg hur vi firade just Valentine´s day!! =)
Hursomhelst, hoppas alla par och singlar får en mysig dag imorgon!!
Själv håller jag mej till 2009´s tradition. Promenad och fika med Joel. Vi kanske kan diskutera detta och se om han delar min åsikt om "alla hjärtans dag" hysteri!!
Nej, nu ska jag snart dra mej.. Ska käka middag med Sara nånstans på söder..
Blir Sushi!!!! *MMMmmmmm*
Puss och Kram
//Antz
