.

Ibland är det man borde göra inte det man i slutändan tar sej för.. När man går från Karlberg till Farsta i tunna strumpbyxor när det är -11 grader tillexempel. Som idag, vi frös ändå in i benmärgen o händerna var helt borta.. ont ont ont, vad gör vi då i Farsta?

Jo vi går till Hemköp o köper mjölk för att tina lite men sen köper vi en våffla med 3 kulor var! =)Det var så gott, men det blev sååå kallt. Ja vi frös så det smärtade när vi gick den korta vägen hem o nu börjar jag återfå känseln i fingrarna 

Så vissa tar på sej varma kläder när det är kallt, vissa dricker te medans andra äter glass, vissa badar när vädret säger basta, vissa är bittra medans vissa är positiva, vissa firar jul i januari,vissa väljer ett jobb man trivs med medans vissa stannar och vantrivs och lever för att hata måndag och älska fredag!

Ja det som känns rätt för Piff och Puff hörs oftast fel i andras öron.. =) 

Vilket liv man än väljer kan man inte gnälla efteråt, eller jo visst går det, det är ju inte fysiskt omöjligt men är det inte mkt roligare att försöka hitta glädje i allt man gör, ta det onda med det goda och allt det där ni vet!

Kaffet och värmefläkten här hemma värmer våra ömma benmärgar och bedövade fingrar så snart är vi redo för pulkaåkning, för vem vet när snön försvinner?!

Trevlig helg!!
//Antz

"My mind goes blank..."

En bra och träffsäker replik i "you got mail", min favvofilm för några år sedan. Skulle nog fortfarande vara det om jag inte lyckats slavra bort den eller lånat ut den till någon med samma senila nivå som jag själv, det är ingen komplimang, tro mej...

Meg Ryans karaktär i filmen är så vansinnigt irriterad på en man och blir så frustrerad när hon ser honom att allt hon vill säga bara försvinner och hennes hjärna blir tom..

Nu är det inte så att jag har någon jag inte klarar av att skälla på men överlag så känns min hjärna lite tom, jag har skrivkramp, det händer mej typ ALDRIG.

Alltid finns det något jag vill skriva om eller känner behov att beerätta men de senaste inläggen har bara varit.. tja.. innehållslöst dravel..

Ibland gillar jag just sånt.. Sitta och jiddra om struntsaker jag aldrig behöver känna för eller stå till svars för etc etc men nu börjar jag bli otålig.. Jag vill gå ut och gå eller springa på morgonen och bara känna

"Detta måste jag hem och skriva om för att bara tänka på det gör mej galen!!!"

Jag hoppas det lossnar snart..

kram på er alla...

//Antz

Vi borde alla åka mer pulka..

Jo men allvarligt, en pulka kostar circus 70 spänn och det man mer behöver är varma kläder, en bra backe och gärna lite varm cholkad och en god eller kanske en bästa vän att dela dagen med!

Vi gjorde just detta igår och satan va kul vi hade, garvade som vi alltid gör när vi gör saker tillsammans.

Mamma och Britt hade en mysig "tjejweekend" här i sthlm och de verkade ha haft det jättemysigt och när jag och Puff pratade om det kom vi på att det är ju precis vad vi har, varje vecka!! =) eller såfort vi inte är ifrån varandra! Det är ju skönt att vi ialla fall är överens om att inte vara ifrån varann nån längre period igen! Allt blir ju bara så mkt bättre än bra när vi är "vi" och inte var för sej..

imorn är det dags att åka tillbaka till uppsala me Dani.. Det kommer bli kanon,, saknar honom som tusan!

Men nu ska ja inte tugga mer om ingenting..
Tänk på vad jag sagt, åk pulka. Ditt barnajag kommer tacka dej flerfaldigt..

Trevlig helg
//Antz

jag hatar när vi bråkar.. du är en av dem jag älskar mest på hela jorden och den ja kan bli som mest galen på titt som tätt. det finns ingen som får mej att må så bra som du o hjälper mej med ALLT!!!

Allt från att rädda livet på mej till att ge tvättråd när jag får baconfett på den nya dyra tröjan.. vad jag än gör kommer jag alltid stå i skuld till dej..

det enda jag kan göra är att älska dej gränslöst och det gör jag!! snälla tro mej, även när jag skäller, gnäller eller skriker. Man behandlar de man älskar mest sämst ibland och jag försöker att inte låta dej känna av när jag mår dåligt. du hör direkt när något är fel, eller när jag har för mkt runt mej mm och det är då jag stänger av mobilen, för jag vill inte såra dej. Jag känner mej själv och jag vet att jag sårar dej när jag mår dåligt och därför undviker jag dej istället.. Jag sårar dej när jag lurar andra. de som inte vet behöver jag inte stå till svars för men du vet, du säger och när jag inte pallar eller om det träffar och smärtar ja då sårar jag dej istället. 

Jag tror jag har berättat att jag egentligen inte gillar när tex killar är för snälla mot mej, då blir jag elak (som du vet) för att jag inte vet hur annars jag ska tackla allt.. 

Jag vet att jag gör dej galen ibland, jag vet att du oroar dej och ibland känner dej orättvist behandlad men det är inte alltid lätt att vara dotter heller. Jag gör mitt bästa och jag tycker faktiskt inte att jag alltid ger dej den skiten du upplever att du får. Jag är ledsen att du känner så men du vet att jag älskar dej, uppskattar allt du har gjort o gör. du är fantastisk och din styrka oslagbar o jag är stolt att vara din.. Men ibland kan jag bli ledsen, sårad och kanske brusa upp för något du inte ens menat.

Men även du kan ibland vara sur, gnällig, stressad trött mm.. jag har bott med dej under dina dalar o toppar precis som du med mej även om min dal aldrig verkade ta slut. Som sagt så kommer det alltid att göra ont att jag utsatt dej för den smärtan men jag kan inte vrida tillbaka klockan, jag är inte mer än människa jag heller..

jag är bara en dotter som älskar sin mamma väldigt mycket, glöm aldrig det..
Din
//Antz

Ja ibland kan man ju undra.. Jag har snart varit här på Akademiska med Danne i en vecka och på ett sätt känns det som vi varit här jättelänge eftersom man känner sej så självklart hemma och personalen behandlar mej på bästa vis. Men igår när Danne vilade efter cyklandet tittade ja, Kamil och Hanami på TV en stund o helt plötsligt hoppade ja till. "Vilken dag är det idag?!"

Fredag... Har du ingen koll på dagarna undrade Kamil lite roat..
"Nej men ja har koll på Danne och det som rör honom här, det räcker väl!?" =)

Och det gjorde det ju.. Kamil tar med sej mat till mej varje dag från restaurangen, han har kommit på att ja e galen i pannkakor så det har kommit som dessert två dagar i rad! Mums...

När psykologen skulle jobba me Danne igår fick ja inte vara med, eftersom de tycker att Danne reagerar så mkt när jag är med vill de jobba me honom ensam de första ggr och sedan ska jag få vara med. Det gav mej en timmes break så jag passade på att se lite Uppsala i ljus. =) mysig stad, jag gillar det lilla jag sett!

Lite trött, lite vimsig och redan där trött på mej själv efter att jag efter morgonrutinerna med Danne sa till personalen att jag visst redan hade käkat frukost när de bad mej gå och äta. "När då?" undrade de..

Jävlar ja, det var ju igår jag tänkte på så jag skrattade till lite och gick och åt en stadig frukost. Blev trött på mej själv när jag sen glömde min mo på ica, en snäll dam kom ifatt mej med den. Tackade glatt men blev lite arg på mej själv, hur rörig får man vara egentligen..??

Fast jag försöker trösta mej själv med att all min energi just nu går till Danne, jag jobbar typ varje vaken sek med honom o även nån natt. Varje morgon går jag igenom för mej själv allt som ska göras, kollas upp mm.
Dietist, träning, sjukgymn, psykolog,logoped,tandläkare.. alla tester jag är med på ekg, bladder,blodprov,urinprov sen alla frågor familjen och jag har som vi tar upp med överläkare, ssk och sen det viktigaste av allt i mitt jobb, att sköta om Danne!!!  Så när jag tänker lite närmre på det kanske det inte är så konstigt att jag när kvällen kommer ser ut som jag blivit överlkörd av ett tåg tre ggr!! Igår kväll gick vi en liten promenad me danne o i hissen tillbaka upp till rummet tittade jag mej själv i spegeln.

Ärligt, jag blev rädd för mej själv!!
"Du ser lite trött ut" sa "mama"
TRÖTT???! ja ser ju för fan för jävlig ut!  
Men samtidigt är jag så himla glad att vara här! Jag och Danne har en underbar relation och överläkaren o ssk tycker inte att nån når in till honom som jag gör o det är värt ALLT, ja menar ALL slit, för lite sömn mm
När han tittar o ler mot mej på ett sätt bara vi förstår är det ett billigt pris att betala!!

Imorrn kväll åker jag hem, ska vara ledig några dar, behöver ladda batterierna men shit jag kommer må skit, längt ihjäl mej...

nej nu måste jag gå o pussa på min älskling!!

Trevlig helg!!

//Antz 

Det är ofattbart, orättvist ja allt annat än rätt! Ibland önskar jag att jag visste varför saker och ting händer. Speciellt när något jobbigt eller hemskt händer, ja då vill vi ha svar, konkreta fakta om varför, vem kan klandra? Vi är ju bara människor. Människor vill inte bara rycka på axlarna och gilla läget. Vi döljer våra känslor med att leta orsaker, hitta skyldiga och göra allt förutom det vi borde, känna, sörja, prata och kanske skrika lite.

Om det hjälper..

Det är lätt att säga, svårt att genomföra när man själv är där. 
Just nu går tankarna främst till Fredriks familj och närmsta vänner. Flinta var en social och skön kille med många kompisar och han var fakiskt min första "pojkvän". Hur seriös man nu var när man gick i 6:an!! Inte alls, tror knappt vi pussades.. ;) Det magkittlande det gav räckte långt på den tiden..

Men även om jag inte stod honom nära efter högstadiet så gör det ont, det gör ont och det är orättvist. När man kommer från en liten håla känner alla alla och jag tänker mycket på alla som mår ännu mer skit just nu och saknar så det knappt går att andas...

Under högstadiet är alla som är födda samma år lite sammansvetsande, 86:orna kommer alltid betyda nåt speciellt såklart och Flinta är och kommer alltid vara saknad men med oss.. I allt man gör stannar minnena kvar. 

Jag glömmer inte den kvällen efter några öl och annat då vi klev på en badgästbåt och "lånade" deras fendrar  och gick bort till Mac olsson för att roa Flinta som jobbade. Vi gav han dom istället för blommor! Inte alls förvånad tog han emot dom, skakade på huvudet o bara "varför känns det inte konstigt att ni kommer me stulna fendrar av allt som man kan komma med?"
Eller när vi spelade monopol o Fredrik var tvungen att ALLTID vara bank, för att kunna fuska givetvis! 

Alla har vi våra minnen eller ögonblick. Förträng dom inte, känn dom bevara dom och du kommer alltid att ha honom med dej..

Tänder ett ljus för Flinta och tänker på hans nära och kära..

//Antz



    

Ett djupt andetag, ett fast grepp om rullstolen så går vi in, en pust av varmluft blandat med den så väl igenkända sjukhusdoften slår emot oss och knuten i magen påminner mej om sin existens.

Ska det aldrig gå över? Jag klarar av det, jag vet hur jag ska hantera känslorna men ändå... Knuten sitter så hårt att det ibland känns som den aldrig kommer försvinna. Även fast det inte är mig som besöket gäller! Fast vem vet, kanske är det en bra grej? En påminnelse om vilket liv jag inte vill leva.. 

Jag är där som stöd för Älsklingen men han skulle bara veta att för mej är hans närvaro är rena rama sjukhusskräckterapin (långt ord va?)

Han hatar sjukhus, jag förstår honom och klandrar honom inte för ett ögonblick men han är grym, världens bästa kille. Inget gnäll, ingen klagan, han kämpar och jag är så stolt över honom! Visst är han spänd, inget funkar lika bra som hemma men han visar framsteg enligt läkarna och även om vi vetat det innan är det så otroligt skönt att få höra det från de som verkligen är proffs och vet!
Det ger ännu mer push och hopp om framtiden!

Akademiska i Uppsala, jo det är inte som Uddevalla sjukhus precis. Det är enormt stort men Uppsala verkar vara en mysig stad, det lilla jag sett.. Personalen är guld, de låter mej bo här hos sötnosen, jag har en säng hos honom och eftersom jag jobbar typ hela tiden när jag är här ger de mej frukost och tar väl hand om oss.

Det känns lite som jag lever i en  bubbla, min och hans bubbla när vi är ensamma utan familj eller andra assistenter och bubblan när de andra är här. Det är ingen skillnad på arbetstid eller "ledig" tid. Jag gör ju samma saker, för att jag vill!!! Jag tycker så mycket om dom allihop och jag är så glad att jag får vara här, visst det blir intensivt men jag får se allt de gör, jag blir väldigt delaktig och det känns jättebra i hjärtat när personalen pratar med mej som den som utanför närmsta familjen känner Prinsen allra bäst och att de ser tydliga reaktioner när jag går ut och kommer in!

Om ni visste hur det värmer i hjärtat..

Jag lär mej mycket på samma gång så förutom knuten känns allt superbra här, ska nog hämta kaffe för att förebygga att john blund kommer nu när jag jobbar natt! =)

Ta inget för givet, gör det bara inte..

//Antz  

Något som aldrig kommer ändras, som inte går att påverka det är tiden som en gång varit. Minnena jag bär med mej kommer alltid finnas där oavsett hur framtiden ser ut. Jag har känslor i hjärtat som är så djupt rotade att det känns mer tryggt än jobbigt att känna..

Det är inte bara jag som som känner såhär, alla är vi likadana. Alla har ett förflutet, gott eller ont? Kanske både ock men det viktiga är ju att inse att varken du eller nån annan nånsin kan ändra på detta. Det skulle jag aldrig för allt i livet nånsin vilja göra, det sista jag vill är att någon ska försöka få mej att glömma, få mej att sluta känna eller ändra på det som varit så varför i hela friden skulle jag vilja göra så mot någon annan?

Det som har varit har gjort mej till den jag är, även det på gott och ont.

 Att jag älskat någon som gjort mej både illa och gott, lite som en kattunge, de slickar först och plötsligt hugger de till med sina sylvassa tänder när man minst anar det är också inget jag skulle vilja vara utan.. Den första eller största kärleken glömmer vi aldrig, båda sitter i, knuten i magen kanske gör sej påmind titt som tätt även efter så många år och även fast man inte alls vill det man ville då eller känner det man kände då.

Fakta är bara att gjort är gjort och man rår inte för det man känner men vem eller vad har fått för sej att hjärtat bara har plats för en känsla samtidigt, visst kan jag väl, minnas, älska och  ibland sakna på samma gång som man hittat nåt som i nutiden känns rätt???

//Antz

Med risk att låta lite självgod men JA, Jag älskar faktiskt oss och med "oss" menar jag Piff och Puff (mej och Linnea) just idag.

Jag är en väldigt spontan människa, oftast i alla fall och ÄLSKAR att göra saker på ren och skär impuls. Det blir så mycket ärligare,verkligare och mer på riktigt då. Precis som att se en live konsert, visst ljudet kanske inte är perfekt, sången inte asbra men det går på det stora hela aldrig att jämföra med en playback konsert! Live är bättre och att leva för NU är väl LIVE om något!?

I höstas när jag och underbar gick på söder började vi prata jul, Jul betyder mycket för oss båda och vi har båda kännt smärtan i bröstet när alla nära och kära plötsligt inte vill fira jul längre!!

Vi bestämde oss för att vi alltid ska fira jul som vi vill och NÄR vi vill. Vi skulle inte ses i december alls så en jul i Januari var given.

Idag är det Julafton i Sköndal.

Den inleddes en vacker vinterdag, solen sken så snön glittrade underbart, tomtegröten stod och puttrade och tillsammans med kanel, kaffe och en julskiva blev detta perfekt!

Sen blidde det pulkainköp och jag tror vi har åkt i allt som lutar nedåt i hela halva Farsta!! =)

Nu är vi precis så mätta man ska vara på jul, vi har glöggat, ätit ost, nötter och frukt i massor!!!
Klapparna är öppna och som alltid när vi sitter och filosoferar med varsin balja kaffe kläcks nya idéer och gamla planer sätts i verket.

Ryanair.com

VI SKA TILL LONDON
Yes, i April åker vi på en 48 h´s tripp till London, ytterligare en listan pryl. Vi ska vandra runt så mkt vi bara kan hinna på timmarna vi har till vårt förfogande, dricka te och äta scones och sen åker vi hem för att fira vår 1-års dag tillsammans! 

JAG ÄLSKAR OSS  av den andledningen att vi får en idé, eller hur många som helst och sedan genomför vi dom, vi lägger dom inte bara i ett fint väldoftande kuvert och försluter det väl för att sedan skjuta det under nån dammig gammal byrå och glömma bort att vi nånsin kom på tanken att göra nåt så korkat! =)

Älskade Puff är hemma och allt är som vanligt, lite bättre kanske...

Våga satsa...
 
//Antz

Ja orden kom väl inte som en överaskning på nyårsafton precis...

Men man kanske borde se till innehållet i frasen med lite mer allvar än att bara dränka orden i skumpa och nyårsvrål!!

Kanske inte ordagrant "ring klocka ring" men att man ringer ut ett år och välkomnar ett annat!

Jag tror 2010 blir ett bra år,eller det känns så ialla fall

Ett år späckat med roliga händelser, misslyckanden och säkert pinsamma moments men miljoner skratt o EN tatuering hoppas ja..

Att tatuera mej är så himla INTE jag men motivet talar för sej själv och den kommer inte synas så mkt. Jag gör den inte för syns skull utan för att bevara något viktigt i mitt hjärta för alltid, på så vis kommer den här personen alltid vara med mej, tom som dessa 2 månader när vi varit utan varandra.. Jag har valt att vara glad att fått en själsfrände i Linnea istället för att vara bitter att det inte kunde hänt för 20 år sedan! det kunde ju lika gärna inte hända alls eller kanske när vi är 50.

Jissses, då har vi mkt hyss på meritlistan kan jag lungt lova!!

Misslyckande skrev ja, nej jag är inte pessimist eller bitter men alla gör vi dåliga val och ett år har 365 dagar eller 52 veckor så NÅT måste ju bli tokigt eller?
Däremot har jag som regel att ALDRIG ångra mej. Man kan göra dåliga val men man gjorde det valet av en orsak, att det kändes rätt för stunden och då kan man omöjligt se tillbaka och ångra sej..

  Dessa kloka ord fick jag höra av en klok kvinna, klok och envis. Jag trodde jag sorterade bort allt hon sa till mejoch begravde det djupt för alltid och hon trodde nog från och till detsamma men tydligen så fastnade det nånstans och lagrades. Allt jag behövde var tid, tid och rätt tajming. Då jag var redo kom orden tillbaka till mej och jag har henne att tacka för mkt.

Tyvärr minns jag inte allt hon sagt men man ska vara glad för det lilla, man ska fan vara glad för det man har istället för att gräma sej det man saknar.. Först när man inser hur lätt man kan förlora nån nära, nära och viktig men framför allt självklar, ja DÅ vaknar man ur sin bubbla för ett slag och tänker till.

Hos Danne blir jag ofta påmind om just det och det är på gott och ont för det gör lite ondare att leva när man tänker så men man tar mer till vara på livet.. Låter det knäppt eller förstår ni hur jag menar?

Denna v har ja varit typ 60 h och det ändå saknar jag honom så det knyter sej i magen bara att tänka på det. Jag har däremot sluta tänka så mkt på jobbet när ja är hemma i jämförelse med innan Namibia utan nu ger ja 200% på jobbet men släpper det när jag slutar, visst tänker man. Shit jag älskar den där killen så att stänga av är inget alternativ men jag grubblar inte, det hjälper inte honom ett skit att ja ältar!

Underbar familj, Ett nytt år med Danne, ett helt år från början med Puff o med Emelie hemma i Sve har jag skäl nog att se fram emot 2010! =)

Med detta som stöttning i jobbiga tider kommer inget vara omöjligt och jag tror på ett vackert och lyckligt 2010 med mkt skratt...

Hoppas ni alla får ett underbart år, ni kan allt ni vill!
Själv ska ja ju sluta missa bussen o vara sån jädrans tidsoptimist!

Lycka till....

Antz//