.

Tur att jag inte köpte Dkny parfymen jag hittade till halva priset tidigare idag,

Nu sitter jag här och luktar kille!

Det e ju nice! :)  MEN, det kanske inte är assexigt när man ska ut ikväll.

Fast vad är det man säger?

Riktiga män luktar diesel..

Pappas ordspråk..

Då ligger jag ialla fall i lä, riktigt så långt har min omvandling inte gått!


Ut i natten barn!!

//Antz

Uuufff...
Nu är de inge kul, faktiskt..
Jag pratade m brorsan, han fyller på måndag och ska ha kalas imorn.
Jag kommer inte vara där.

Pratade med min Mamma förut, hon satt i en båt och drack rosé.
Solen sken i Lysekil.
Jag är absolut inte där.

Badar dom är vattnet salt, fiskar de kan de få makrill..
Badar jag är vattnet sött. fiskar jag får jag gud vet vad!?

Jag vill åka hem till pappa, vakna i bäddsoffan, sticka ner till pannberget.
BADA 
Titta ut över havet tills jag inte orkar sitta där mer
Åka båt och känna saltstänken i ansiktet.

Hoppa från båten och fiska makrill.
Dricka kaffe och äta ballerina kex m papps i båten.

Rida i skogen med Pippi och snacka skit och skratta som alltid.
Promenera med Emelie genom Grebbestad och långfika på Elg´s.

Dansa hela natten i Grebbestad, äta en langos och göra nåt dumt!
om inte dumt så kanske nåt busigt..

Visst nu drömmer jag bara om allt det bästa, men låt mig snälla göra det.
För jag saknar dom så och det går fan inte över..
Å jag vill bara åka ner..
 
Om jag somnar och önskar allt jag kan kanske jag vaknar i bäddsoffan hos pappa eller ännu bättre,
i båten ute på sjön. I nån mysig naturhamn, killingen kanske...


Jag ska se en film, ta ett kvällsdopp och drömma mig bort ett slag..

Jag ska inte klaga, 2 min till min fina sjö..
Det är nice, men jag längtar likförbannat!

ROGER

//Antz
 

Jag vill alltid ha mer.
Hela tiden finns önskan om ytterliggare en sak,
det kan vara vadsomhelst.
Lite regn, lite sol, en sovmorgon, åka till västkusten, jag vill till BÄSTKUSTEN nu..

Fiska makrill, bada salt och springa barfota på mina favoritklippor!
Tålamod, det kommer men bara för det är så långt kvar längtar jag så det skriker om det!
 
Jag är nöjd, jag är glad så det handlar inte om det men man är väl aldrig så nöjd att man inte vill ha något mer?
Egentligen borde jag det, för när jag sitter här i min säng med en stor kaffekopp i handen, skrivande och med bra musik i bakrunden. Vetskapen att jag har 2 min till sjön.
Ja, då behövs inget mer.  

Gömd i mitt rum för en stund, jag älskar sällskap men idag var jag så inställd på att vara ensam. Jag behöver den tiden, måste få ladda ibland.

Jag ska skriva nu, ett par timmar kanske om jag har flyt. Det är inte alltid så. Ibland fastnar jag bara och då är det ingen idé.
Jag undrar om det är bra för mig, det tvingar mig att tänka. Bearbeta kanske eller bara älta?
Vad är skillnaden?
Jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag tänker, varje dag litegrann, vissa dagar lite mer.
Det är en vana, en livsstil eller mitt nya jag.

Den jag blivit.
Den alla fick lära känna, den gamla fick ni glömma.
Har jag glömt?
Har ni glömt?
 
Här påminns jag inte om något gamalt, bara i mitt huvud och mina minnen men de vill jag spara. Jag vill inte glömma, det vore säkert enklare men den enklaste vägen är inte alltid den bästa.

Ikväll ska jag och grabbarna till skansen. Allsång och picnic!
MYSIGT!!

ROGER
//Antz 

Ett samtal som känns.
Först trodde jag det var mitt alarm på mobilen. Klockan var två på natten och sömndrucken och snurrig vaknade jag till och ryckte till mig mobilen.

Det ringde från Ghana.
De ringde från mitt GHANA!!
Det tog ett tag att koppla.
När jag väl fattade att det var Elliha från Wulugu som ringde visste jag inte ens vad jag skulle säga.

Vi bodde i samma hus fast ändå inte. Vi tillhöde samma familj. Han bodde med sin farmor och var i min ålder.

Jag har inte pratat med honom sedan jag for därifrån.
När man lämnar en värld som berört till stjärnorna och tillbaka är det svårt att veta hur man ska hantera livet efter. Hur man ska förhålla sig till deras värld paralellt till min egen..

Man vill för allt i världen inte glömma.
Men det är jobbigt att tänka på dom utan att kunna nå dom.
Att tänka på Lydias lilla hand i min. Hennes huvud mot mitt bröst när hon sov som en prinsessa inte mer än 5 minuter efter hon satt sig tillrätta i knäet. Hennes första ljud jag fick höra efter 1,5 månader.
Det var ett skratt, utan orsak, utan krav men helt från hjärtat!

Hon höll min hand o småsprang brevid som vanligt. 
Hon grät aldrig, skrattade aldrig och hon pratade aldrig.
Hon bara va..

Så från ingenstans den där morgonen kom det där kluckande lilla skrattet..
Ljuvligt!

Eller pojken vars namn jag aldrig fick veta. Han var inte äldre än 1,5. Liten men med den där hårda uppsvullna Afrikamagen barnen får när de svälter. Svälter eller äter ett stort mål mat om dagen.
Tultade runt i skolan med oss andra. När jag frågade vad han gjorde där med oss sa de att han kom hit själv. Antagligen bättre än att få stryk hemma..
Det gör ont på riktigt att vara i detta, vara där men ändå inte kunna rädda.
Skydda för stunden men aldrig rädda.

Han brukade springa fram och hålla i mina knän. Hans blick när hans svarta händer låg på mina brunbrända ben var betalbar. Han borstade lite, precis som han trodde de skulle bli svartare då. =)
Han somnade i mitt knä nästan varje morgon i skolan.

Allt detta tänker jag på.
Ofta.
Men inte så ofta som jag borde.
Jag tror jag stänger av för att skydda mig själv.
Jag är svensk och jag är ego.
Jag sätter min egen lycka före deras.
Det som gör ont att tänka på kopplar vi bort så finns det inte!

Bra va?

Familjen mår bra.
Alla mår bra!
Elliha går i skolan, det gör mig glad.
Han har en mobiltelefon, han kan tom ringa från Wulugu!
Det får mig att le inombords.
Innifrån och ut..
Så långt ifrån kan de ännu få mig att le. Undrar om de förstår det?

Jag ska, en dag sätta min egen tillvaro här åt sidan. Åt sidan till de som behöver mig bättre.

Jag ska bara klura ut vart min hjälp kommer bäst till hands och när.

Alla dessa tankar, ett samtal.
Ett enda..


Trevlig helg folkers

//Antz

Jag längtar inte ofta hem.
När jag rest länge eller flackat mycket kan känslan att få "komma hem"
kännas jävligt nice och locka mig för ett tag. Oftast släpper känslan 2 dagar efter jag gjort just det,

kommit hem...
När jagvar "liten" längtade jag sällan. Inte att jag inte trivdes, tvärtom!!
Men jag tror bara att min nyfikenhet för allt det andra tog överhand. ;)

Brorsan längtade desto mer. Efter en dag ute på en ö med sina klasskompisar som liten kom mamma, pappa och alla andra föräldrar ut och grillade med de sina för att sedan åka hem och låta huliganerna tälta.

Martin ville bara med hem, mamma fick övertala honom och trösta med att han skulle vara hemma efter frukost morgonen därpå.
Då sa den där underbare lille killen med sina rådjursögon nåt så sött jag riktigt hör om jag blundar och lyssnar i barndomens stigar.

"Men mamma, vänta med att dricka 11 kaffe tills jag kommer hem" En vädjan vi lätt skulle skratta bort, så viktig för honom. Ja han längtade hem han..

Klockan är 06:40 och jag sitter här i min korgfåtölj, fötterna på pilatesbollen. 
Kaffet står klart i min största kopp på fönsterbrädet bakom och lady anntebellum spelas på youtube. 

Jag har mixmegapol i bakrunden oxå (såklart)

Det känns rätt. Efterlängtat och RÄTT.

Inte för att senaste veckan har varit fel, inte på något vis. Jag vill sova på jobbet när det lämpar sig. Det är smidigt! Jag tycker om att vara där hjärtat mår bra när jag är ledig. Så jag är aldrig där jag inte vill vara, det slutade jag med för några år sedan. Detta är första lägenheten jag spenderar tid i.

Förr sov jag, tränade, kom hem och drog direkt ut. Simma, jobba, friskis eller hänga med nån kompis men ALDRIG vara hemma. Jag kom hem på kvällen eller när jag skulle sova.
Var jag ledig en dag och kvar hemma när det var "trissskrap" på 4:an fick jag panik och slog av TV:n i ren panik!
Att vara hemma utöver det var uteslutet!


Men nuförtiden är jag hemmakär, jag har skapat en trygghet. Jag har en plattform att stå på och det känns bra.
Inatt ska jag sova på jobbet igen men jag får ialla fall stöva runt i trosor och tröja en stund nu. Skriva lite och vakna till liv. När jag tränat och ätit frukost ska jag simma i min sjö och läsa ut min bok nere vid sjön.

inget att gnälla för där inte...

 Ha en bra torsdag mina vänner
//Antz