.

Ingen panik! såja,såja..
Det är inte som det ser ut, eller står i överskriften rättare sagt!

eller ja.. ser ut kanske för er som ser mej live, haha.. men det ni ser är bara träningsresultatet efter lite mkt glass..

det ni som läser, läser i överskriften ska ni inte ta på allvar. Ta aldrig nåt på allvar när jag svamlar! Som nu...
nu svamlar jag..

Förlåt, vi tar om detta om ni orkar fortsätta.

Det jag menade var helt enkelt detta

Har ni kännt en gravid kvinna? Varit gravid själv kanske tom, eller bott med en eller kanske bara suttit lite föööör nära en havande på ett café på stan?

Då har ni säkert lagt märke till att ALLT ja och då menar jag ALLT de pratar om eller verkar tänka på handlar om det lilla som växer inuti dom och det stora som händer inom dom!

Svullna fötter, illamående, ultraljud,barnvagnsköp, matsug, tröttheten,lyckan ja gud ja kan säkert hålla på i 100 år! Detta är helt omöjligt för mej att sätta mig in i MEN jag säger inte att det är fel, bara svårt att tänka att det enda som helt plötsligt existerar är det här lilla livet och allt som kommer därtill.


obegripligt... tills nu!
Det går kanske inte alls att jämföra men just nu känner jag mej som en gravid kvinna och min vänsterarm är min mage och allt som händer inuti den, det är min graviditet!

Skratta ni men allvarligt..
Det enda jag tänker på är min arm, hur den känns. 
bättre eller sämre än igår?
kan jag töja mer eller mindre än igår?
hur ont jag har...eller inte har..
kommer jag kunna göra allt jag vill igen?

det är lite av det jag TÄNKER

sen kommer ältandet mina nära får utstå! gnäll, tjat om mej mej mej mej och min förbaskade arm!!
Allt som finns är JAG

För 2 v sedan satt jag o funderade på mitt mål med Gbg-varvet och om jag skulle simma idag eller imorn eller både och kanske.. 

Nu.. kommer jag ens springa gbg-varvet och simma snart och vilken smärta får jag betala med för att kunna delta?

NEJ!!! inge mer bitterhet har ja sagt,,, men det e svårt för rädslan att aldrig bli som innan sitter som en knut i magen så fort tanken slår mej och jag skäms för jag vet att det är en droppe piss i havet i jämförelse med hur många andra har det och får kämpa med varje dag men just nu är detta mitt lilla helvete.

ett helvete jag inte bett om och fan inte förtjänat!! eller?? det kanske är rätt åt mej. "haha, vi tar ifrån henne det hon älskar mest, chansen att träna och jobba med världens bästa kille" det kan hon ha!!

Nej så ska man väl inte tänka.. ínget ont som inte... eller hur?
Det kunde ju varit värre.
Sjukgymnasterna pratar ju om mej som den mest rörliga efter en av de allvarligaste axel operationerna. De fattar inte hur jag kan töja som jag gör mm men de ser inte träningen bakom. Eller hur jag tränat sen jag var liten, byggt upp en stark och rörlig kropp. 

Just nu känns det både ock. Kul att få så mkt beundran o pepp från dom men lite otacksamt att man drabbas för att man jobbar för att få en frisk och stark kropp. 

Ser ni? Gravidsymtomen härjar! 
Önskar och ber för en betydligt kortare graviditet än 9 månader

puss och kram

//Antz 

 

Slut på bitterhet, just nu ialla fall!
:D

Träningen hos sjukgymn idag kändes jättebra. Eftersom mitt ben i armen är såpass starkt och att armen är ordentligt fixerad m hjälp av 13 skruvar så får jag röra så mkt på armen som smärtan tillåter. men lyfta, dra eller putta är förbud..

Men detta att ja får röra visste ja ju så ja har ju hållt på allt ja kan sen ja vaknade efter operationen men det innebär ju att ja ligger typ 6 v före i rehab syftet. :)
perfekt!!

jag kunde göra typ alla övn o få ut o upp armen i 90 grader o han var nöjd o en smula förvånad över allt ja klarade kändes det som men det kändes jättebra!

Jag vill ju till 100000 procent o det vet han så han bromsar mej lite ibland men han känns pålitlig, ja litar på honom o det känns som han verkligen vill hjälpa mej att greja detta :)

men nu har ja rätt ont i armen så ja har bara tränat lungt lungt m armen ikväll men det är en smärta jag LÄTT tar, alla gånger!!

Tyvärr verkar det inte som att ja kommer bli 100%. men han sa att han tror ja kommer vara "nöjd med min tillvaro" va nu det betyder... men men

ja kommer ju inte kämpa mindre efter det beskedet. Men jag är glad att han är ärlig, det är ju det jag vill när jag frågar även om det gör ont.. Det gjorde ont i hela mej när jag frågade om simmningen o han var osäker o "tror" ja kommer kunna simma okej o ryggsim kändes ännu mer tveksamt.

Det kändes..Det känns..

men jag har ju nåt som ni inte har! ja har världens bästa duscherska! haha.. tänk er det va att få hjälp med att raka sej under armen o skölja ur schampoo´t. ja eller bara att ha lite sällis medans du duschar utifall om att du skulle vilja ha hjälp med nåt!

:) så jag har ju världens tur i oturen!!

tack o gonatt!
en lite gladare..
// Antz

Jag HATAR när jag blir mitt värsta jag! Känner ni igen er? Man brusar upp, säger dumma saker man inte menar till människor som ABSOLUT INTE förtjänar att höra det! Eller man  är precis som dom man annars klagar på eller driver om.

Alla jävla bittra typer eller självömkande idioter..
"Japp that´s me Annié var namnet!!!"

Tog mej upp igår morse, Linnea skulle gå till jobbet o eftersom ja ändå var vaken kl 6 ville ja promenera en bit m henne.
Fixade sockar,byxor själv men tröja jacka skor fick hon hjälpa mej med så vi skulle hinna gå innan hon slutade jobbet!! ;)

Det var så skönt att komma ut o få luft o sol!! Jag vände efter drygt 30 min o hemma startade projektet "jacka AV!!" Det tog tid.. Tid, tårar och ett par svordomar krävdes men det gick!

De där jävla tårarna alltså.. Jag är inte den som gråter ofta och absolut aldrig för smärta. Men nu orkar ja snart inte grina mer! Tårarna bara kommer, när smärtan är outhärdlig kommer de, när inget funkar och jag känner mej hjälplös kommer de o när den extrema tröttheten slår till ja men varför inte!? Då gråter ja!!

Sanslöst!!
men jag va ganska nöjd igår under dagen ändå. kände mej svullen i armbågen men det slog ja ifrån mej o gick ner till sjön ett par timmar. Tog på mej kläderna o skulle åka in till stan o apoteket. men jackan halvt på o ena skon knuten var jag påväg. =)

 Kom hem o fikade med cissi o min älskade underbara som jag aldrig skulle klarat detta utan!! Vi hade det jättemysigt o mest ont gjorde det när vi skrattade så det var ju härligt ändå! Ha så kul att man får ont, det ni! ;)

 Tyckte armbågen var lite svullen fortf o bad puff kolla o hon höll med så vi gjorde som de sagt o ringde akuten som bad oss komma in direkt! underbara Puff följde m in o väntade en stund men hon skulle upp o jobba så hon åkte efter en stund. Det som händer sedan är fan sjukt..

okej, ja lämnade avd 24 för ca 24 h sedan ändå måste ja sitta i akutens väntrum o betala 400 för besöket.
kl 22 fick ja träffa en ssk som såg att pulsen var lite låg, ingen feber, inflammation i höger arm efter alla kanyler o dropp efter helgen. yes!! 
fick en säng o skickades ut i korridoren i väntan på doktorn. Japp.
Än så länge har ja inte ont i min vänsterarm mer än vanligt så jag är vid gott humör, skojas lite om os mössor mm men vid halv tolv är hela armen svullen,kall , öm o det sticker i handen. Benen känns varma o svullna plus att ja börjar känna mej yr. 

Måste kissa men vågar inte resa mej så ja väntar. Ja ligger precis framför där all personlal sitter o många kommer fram o frågar hur lång tid ditt o datt ska ta o alla får samma luddiga svar så jag ligger tyst. känns som det är bäst så..

kl blir tolv o nu kan ja inte hejda de där jävla tårarna längre.. det gör så sjukt ont, jag är trött och nacken har börjat värka på ett skumt sätt. Jag hatar att gråta inför folk sådär så jag lägger huvuet mot väggen och vil vara ifred men det är ändå helt sjukt att ingen på 2 h har fågat hur man mår!!!

"ursäkta men hur länge måste ja vänta, jag vet att det är kö men jag känner mej ganska groggy?"
-det är bara en före dej nu så snart, blir svaret.

Kl halv 2 vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen, inget är förändrat förutom min smärta som bara ökat.
Men de har ännu inte frågar hur ja mår.. eftersom tårarna trillar fattar de ju att ja lever så de är väl nöjda!
"Förlåt men hur lång tid tar det egentligen?" får ja fram
"-va heter du?"
shit, skjut mej!!
"-Annie"
"-jaha, det är bara två före dej nu."
"-Men det va ju en före när kl va tolv!!"
"-Jo.. har du mkt ont?"
"Nej ja grinar för det är så jävla kul!!" (sa ja inte, ja kan bete mej)
"-ja...o ja måste kissa men vågar inte resa mej"
Fick hjälp att resa mej o DÄR LÄNGST NER I KORRIDOREN finns toa.

fick smärtis o en filt, började yra lite av trötthet o smärta men halv tre kom läkaren. Inget att göra, så här kan det bli efter en så stor fraktur o avancerad operation. jaha, det va ju skönt att veta men det kändes så jävla ovärt att bli behandlad som man är en komplett idiot eller ett djur hela natten.

kl tre skickade de hem mej, m vetskapen att det är t-bana o en kvarts isig promenad som gäller för att ja ska komma hem.
TACK FÖR OMTANKEN

Min sjukhusskräck kändes mildare efter helgen o all underbar personal ja träffat men efter i natt ligger den på 9 på en 10 skala igen..

Jävla idioter!!!

Nu ska ja åka o träffa sjukgymnasten. HONOM GILLAR JAG SOM TUSAN!

Önska mej o lycka till!

En säl måste ju vara frisk för att kunna simma...å va ja ska simma när jag är bra i armen!!! :D

kramar biggest gnällspik ever!!

//Antz

tack gode gud för sömnen!!
nu blandas det stora o små bokstäver hej vilt mer än annars men ja klarar bara skriva m min högra så ni fårha lite överseende..

Jag känner mej som ett riktigt ostabilt vrak!
Vi kan ju dela upp det i olika steg. I torsdags gjorde det ont hela tiden. Speciellt alla förfllyttningar upp o ner i sängen, röntgen mm ja jag skrek och grät hela jäkla dagen!

Fredag.
Sov rätt ok natten till fredag, vaknade flera ggr i timmen, åt massa smärtis men ja sov åtminstone lite..de hämtade ner mej till operation halv 8 fre morgon o efter lite plågsamma lyft, mer tårar, lite skratt. Man är ju inte känd för att va bitter så givetvis försöker ja ha humorn nära till hands!

det funkar hyfsat!! personalen är ju härliga!!

blir sövd, lite nervös är jag men det skulle jag ALDRIG erkänna men inom mej går tankarna tornado!
operationen tar 2 h. tydligen en av de största arm/axelfrakturerna de sett. jackpot!

men allt går bra, ja är fylld av sköna prylar så jag känner ingen smärta. ingen fysisk ialla fall. sedan är en narkosssk oändligt klumpig. Hon säger att hon haft samma brytning som jag fast mindre o hon kan inte alls anv sin arm som innan.

TACK
utan mat, ingen ordentlig riktig sömn o med massa"knark" i kroppen o med en enda önskan, bli helt bra var inte hennes ord jättekul!

jag kan ha hur ont som helst nu bara ja blir helt bra med träning,träning TRÄNING 

så hennes upplyftande ord fick mej åter att grina,helt sanslöst va klen man är..

fredag var med andra ord ganska jobbig..
tur att jag har härliga människor runt mej som kan få mej att dra på munnen o ge mej kämparlusten tillbaka när jag titt som tätt tappar bort den.

bestämde mej för att skita i henne, ja ska bli 100% bra i armen!

natten till igår sov ja inget men det hör till efter en operation. Marcus. En underbar nattssk tyckte jag såg helt färdig/överkörd ut o jag kan bara hålla med! haha..

Igår fick ja prata med läkaren, det var en ordentlig fraktur men operationen gick ju bra som sagt. :)
Senare kom sjukgymn och vi började träna. Fan va ont det gjorde men ja gjorde allt han sa o lite mer. tränade mer el mindre hela dagen, var ute på en lugn promenad och fick lite luft!!

Men sen kom kom räkningen.. AJAJAJ smärtan under kvällen var enorm. låg i sängen o kände mej ynklig o  grinade. stackars linnea.. hon tog hand om mej på bästa vis! hade träningsvärk i vänster samtidigt som det sved galet i högern där droppet m antibiotika tickar in! Nej kvällen va inge kul, vred o vände mej, smärtan ger feber o jag var allmänt kass!!

stackars linnea.. min älskade räddande änge... <3

Men ja somnade faktiskt vid halv elva o har sovit till o från fram till kl 05 imorse, skööönt!!

det kändes bra när marcus sa att smärtan igår är normal och det är det "första bakslaget!
det bästa m det första bakslaget är att det bara finns ett och det är ju avklarat nu då!

YES!!!
=) nä idag ska ja få åka hem, fick se gamla o nya röntgenbilderna igårefter röntgen. de gamla är rätt läskiga. det är verkligen helt jäkla av. ser ut som man lagt axelns kota eller vad man ska kalla den intill benet. fan inte undra på att jag skrikit som ett monster!

men nu ska vi se framåt, nu kommer våren med träning,som o bad så småningom!
 
kramar från sös och en envis jävel
//Antz

Linnea har tagit del av detta spel och som den beundrare till henne som jag är var ja ju tvungen att följa!! :)

-Varje "spelare" börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.

-Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.

-Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de blivit tagna och att det ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag kan ibland få för mej att porslin, precis som vi har känslor. Så ibland när jag dukade förr kunde jag aldrig lämna en enskild tallrik eller ett ensamt glas kvar i skåpet. Då skulle den bli ledsen så allt fick följa med ut om så bara som dekoration!

2. Läser alltid tidningen baklänges.

3. Detta är mer en bekännelse än en sanning.. Eller, både ock blir det ju..:p
 Under en tjejmiddag i 7:an utspelade sej min första fylla. Halleluja vilken bekännelse va!? Nej det va ju kanske ingen nyhet för många MEN däremot så har ja mörkat en sak som hände denna kvällen.. Vi var 5 bästa tjejkompisar, ALLA var gott berusade men ett par var DYNGRAKA så vi andra tog mest hand om dom, eller försökte i alla fall. Det höll på att spåra ur ordentlligt för mej oxå denna afton men jag började må illa och gick för att skvätta ner ansiktet och från ingenstans, urlk! Japp ja spydde. I handfatet, ASÄCKLIGT.. Men jag mådde bättre och precis när ja spytt ropade Sandra. vi hade fullt sjå med tjejerna och jag rengjorde aldrig efter mej. Sandra var mest nykter och vi va i hennes hus och när spyan i handfatet upptäcktes sa jag inget. Dagen efter pratade vi allihop och de som vart som fullast och spytt i toan tog även på sej handfatsspyan eftersom de ändå inget mindes. De bara antog att de spytt även där! Men den spyan bär jag egentligen skulden till! Förlåt mej min lögnhals och min feghet!

4. Nu på senare, ja efter mina x antal flygresor har jag fått för mej att det snart är min tur att störta. Det har gått bra för många ggr nu så varje gång jag lyfter blundar jag och tänker "jaha, det var det, detta kommer aldrig gå vägen!" Rent statistisk borde det va min tur snart. Värst är det när jag har sällskap. Då är jag mest rädd att förlora den personen. Förlora den och överleva själv, hemska tanke! Därför känns det bättre när jag åker ensam, då har ja bara mej själv att tänka på!    

5. Att jag badar utomhus regelbundet mellan tidig April och sen november handlar inte bara om att det är härligt, MEST därför men mkt gör jag det för att jag sagt det. Jag hatar folk som säger en sak och gör en annan, eller bangar på ALLT. Säger jag en sak så vill jag verkligen genomföra det hela vägen ut!!

6. Det känns som att alla har olika hyss för sej när man går ute på stan, om det är för att fördriva tiden eller av nån annan orsak har ja ingen aning om men jag kan ibland börja "tävla" med mina medmänniskor. Typ "ja måste komma före henne till nästa övergångställe" eller ja måste hinna minst til det eller detta stället innan vi möts!! 

Seså bli inte rädda nu! :p

//Antz

 http://untiltheraceisrun.blogg.se Hanna
http://www.nadjasliv.blogg.se Nadja
http://meledur.blogg.se Viktor
http://oegonbadskopp.blogg.se/ Puff