final 2011
Vi lamnade Mumbai for den grymma tempelstaden "Hampi".
Bussresan hit var en mardrom, liksom i de flesta landerna utanfor Europa. Jag satt och letade febrilt i mitt minne om jag under mina 25 ar pa jorden nagonsin hort om nagon bussolycka i Indien. Dar man tex valt med hog hastighet i skarpa kurvor...
Denna resa slutade lyckligt, vi kom fram hela. Dock inte sa rena och inte sa pigga. Vi fick ett fint men lite dyrt boende forsta natten, ca 40 kronor per person. =)
I dagarna har vi varit pa yoga, det var otroligt. Tank er, vi stod pa ett hustak, solen borjade ga ner over bergen, djungeln och alla stora klippblock som hagrar runt hela staden. Mitt i allt det vackra sticker det upp ett stort tempel dar massor av apor klattrar omkring barandes pa sina sma ungar. Det var nog basta tankbara yogaplatsen.
Hampi delas i tva av en flod. Vi akte over till den "andra" sidan for att prova klattringen pa de stora stenarna och klippblocken. I tva dagar har vi klattrat nu, det ar valdigt annorlunda att klattra sahar. Mycket laskigare och man far fortare ont i fingrarna! Viktor har klattrat pa galet svara stallen och tack vare honom har aven jag vagat prova en hel del kluriga. Jag blir feg nar jag inte vet hur jag ska ta mig ner nar jag val klattrat upp. Jag har samma problem hemma men da finns det alltid andra bra grepp att ta hjalp av plus en stor tjock matta. Har har man ett par grepp och bara massa hart berg att landa pa, forutom en crushpad vi haft med oss.
Vi har bott pa ett annat hostel nu pa andra sidan. De hade dock inga rum till ss sa vi har sovit under bar himmel pa deras tak. Det ar ovanpa en familjs hus vi sovit sa det ar alltid folk nagonstans. Jag skulle bli galen av att dela mitt hus med olika backpackers hela tiden men de verkar nojda med tillvaron. Igar var vadret mulet. Det borjade blasa upp och det kom lite regn. Vi fragade om det var ok att sova pa madrasser i vardagsrummet om det skulle regna mer, det var inga problem. Sedan pratade vi med en kvinna i byn och vi fragade om mulet vader brukade halla i sig lange. Nja.. det verkar vara en cyklon som far in over landet sa vi vet inte. Jaha... en cyklon, jag vet inte hur det ar med er men jag reagerade lite latt pa det dar ordet. Kollade in Viktors min och japp! Vi tankte typ samma sak.
Storm, orkan, cyklon...? Hur bra kan det vara lixom?
Ingen fara, regnet kom aldrig och blasten blev inte varre sa vi somnade ater igen tryggt pa taket.
Maten har ar jattegod. Speciellt deras grytor ihop med smor och vitloks naan. Farskpressad ananasjuice till frukost ar inte sa tokigt det heller, riven kokos hemma kan slanga sig i vaggen. Den vi far har slar allt!
Deras favoritord har ar "Possible", "no possible" or "it's possible". Det funkar till allt, ALLTID. Indier ar skona typer alltsa. =)
Hoppas ni alla har det bra och att ni firar nyar sasom ni onskar.
Nasta rapport fran ss blir nog i Goa om nagra dagar. Nu ska vi fira Indiskt nyar, det blir nog inga vilda utsvavningar har inte men en god middag blir nog inga problem att fa sig.
Stora Varma kramar Viktor och Annie
Bussresan hit var en mardrom, liksom i de flesta landerna utanfor Europa. Jag satt och letade febrilt i mitt minne om jag under mina 25 ar pa jorden nagonsin hort om nagon bussolycka i Indien. Dar man tex valt med hog hastighet i skarpa kurvor...
Denna resa slutade lyckligt, vi kom fram hela. Dock inte sa rena och inte sa pigga. Vi fick ett fint men lite dyrt boende forsta natten, ca 40 kronor per person. =)
I dagarna har vi varit pa yoga, det var otroligt. Tank er, vi stod pa ett hustak, solen borjade ga ner over bergen, djungeln och alla stora klippblock som hagrar runt hela staden. Mitt i allt det vackra sticker det upp ett stort tempel dar massor av apor klattrar omkring barandes pa sina sma ungar. Det var nog basta tankbara yogaplatsen.
Hampi delas i tva av en flod. Vi akte over till den "andra" sidan for att prova klattringen pa de stora stenarna och klippblocken. I tva dagar har vi klattrat nu, det ar valdigt annorlunda att klattra sahar. Mycket laskigare och man far fortare ont i fingrarna! Viktor har klattrat pa galet svara stallen och tack vare honom har aven jag vagat prova en hel del kluriga. Jag blir feg nar jag inte vet hur jag ska ta mig ner nar jag val klattrat upp. Jag har samma problem hemma men da finns det alltid andra bra grepp att ta hjalp av plus en stor tjock matta. Har har man ett par grepp och bara massa hart berg att landa pa, forutom en crushpad vi haft med oss.
Vi har bott pa ett annat hostel nu pa andra sidan. De hade dock inga rum till ss sa vi har sovit under bar himmel pa deras tak. Det ar ovanpa en familjs hus vi sovit sa det ar alltid folk nagonstans. Jag skulle bli galen av att dela mitt hus med olika backpackers hela tiden men de verkar nojda med tillvaron. Igar var vadret mulet. Det borjade blasa upp och det kom lite regn. Vi fragade om det var ok att sova pa madrasser i vardagsrummet om det skulle regna mer, det var inga problem. Sedan pratade vi med en kvinna i byn och vi fragade om mulet vader brukade halla i sig lange. Nja.. det verkar vara en cyklon som far in over landet sa vi vet inte. Jaha... en cyklon, jag vet inte hur det ar med er men jag reagerade lite latt pa det dar ordet. Kollade in Viktors min och japp! Vi tankte typ samma sak.
Storm, orkan, cyklon...? Hur bra kan det vara lixom?
Ingen fara, regnet kom aldrig och blasten blev inte varre sa vi somnade ater igen tryggt pa taket.
Maten har ar jattegod. Speciellt deras grytor ihop med smor och vitloks naan. Farskpressad ananasjuice till frukost ar inte sa tokigt det heller, riven kokos hemma kan slanga sig i vaggen. Den vi far har slar allt!
Deras favoritord har ar "Possible", "no possible" or "it's possible". Det funkar till allt, ALLTID. Indier ar skona typer alltsa. =)
Hoppas ni alla har det bra och att ni firar nyar sasom ni onskar.
Nasta rapport fran ss blir nog i Goa om nagra dagar. Nu ska vi fira Indiskt nyar, det blir nog inga vilda utsvavningar har inte men en god middag blir nog inga problem att fa sig.
Stora Varma kramar Viktor och Annie
Mumbai
Efter en lang men ganska trevlig resa landade vi i Mumbai. Efter mycket film men lite somn var vi ganska slitna nar vi landat och skulle borja var vag fran flygplatsen och leta boende.
Vad ska man saga om trafiken i Mumbai, forutom KAOS!? Det verkar inte finnas nagot som heter regler overhuvudtaget, filer existerar inte och rodljus ses mest som en rekomendation eller en trevlig fargklick i den skitiga staden.
Vi har varit i manga lander med sjuk trafik men detta tar nog priset. Var chaffor som tog oss fran flygplatsen var en cirkus 80 arig man med vitt skagg i en bil med hjul, dorrar och inte sa mycket mer an sa.
Det var citysightseing nog for oss, tack.
Vi fick rum pa red sheild salvation army. Viktor ville inte bo dar forst da han trodde det var for hemlosa men det gick bra tillslut. De hemlosa var ganska trevliga och snarare backpackers an nagot annat,
men det ar ju typ samma sak...
Imorse tog vi pa oss lopardojorna och stack ut. Gick battre an forvantat, den tidiga timmen gjorde sitt for folk och trafik.
Vi har bokat en bussresa inatt till en plats som heter Hampi, dar det ska finnas klattring och yoga. Det hoppas vi pa.
Vi skulle ga och kolla vart bussen gar ifran mm tidigare idag och satan att ta sig fram till fots i den har stan. Kul men riktigt jobbigt. De kor verkligen som galningar, du kan inte agna de haftiga byggnaderna nagon storre uppmarksammhet for da blir du garanterat overkord. Igar var Mumbai inte alls charmerande men idag efter somn och mat har det varit riktigt intressant och ganska roligt.
Vi kakade middag igar kvall for 30 kronor per person. En stor middag med dryck pa ett for Mumbai ganska fint stalle.
DET kallar vi nice!
KRAM
Viktor och Annie
Ps/
Mammor: Vi mar bra.
On the edge
Tjejer älskar killar som antingen sjunger eller spelar något instrument, då gärna eller helst gitarr känns det som. Är han också en relativt dålig eller strulig kille är han lätt en klar 10:a!
Nej okej, Att "alla" gillar det var lite överdrivet men det är klara plus i kanten på dessa killarna.
"Jag är inte sån" tänker jag direkt.
Men inte är det för frisyren jag är lite kär i John Mayer, oh nej det är allt rösten och höra honom spela...
Jag gillar att sitta och lyssna när någon sitter och spelar lågt i bakrunden. Tycker om att höra den trygga rösten nära mig men utan att "alla ska med"
Jag blir otaggad när man sitter i en klunga och alla förväntas haka på.
Jag tycker inte det blir gemenskap.
Inte för mig.
Jag gick i kör som liten, jag var med på alla musikevangemang i skolan för att det var kul.
Jag har en gitarr. Har glömt den medvetet för att den inte ska bli en grej. Jag har suttit på fester när jag mitt i allt reagerar på ett nytt ljud och där i bakrunden sitter någon och klinkar lite planlöst och på så vis mysigt.
Jag är avundsjuk på de som fått en låt skriven till sig.
Tänk att du gjort så starka avtryck hos en person att du får en låt.
Du blir aldrig glömd, aldrig oaktuell och dina fina sidor kommer alltid finnas kvar.
Jag har säkert gjort avtryck hos människor jag känt men jag kommer inte veta varför eller hur djupt. Ibland vet jag inte om orden varit äkta eller bara kom tack vare ett bra ordförråd.
Om det fanns en snötäckt äng idag och jag skulle gå över den känns det som jag inte skulle lämna några avtryck alls. Jag vet inte varför, tror jag behöver en paus.
Jag känner mig hela tiden på gränsen. Jag vill känna mig vald. Känna mig speciell och jag vill känna mig viktig för mig själv och oersättlig för dig.
Tror ett jullov kommer sitta bra.
DET känner jag, alltid något.
Nu ska jag ta en GOJÄVLA bastu.
Nej okej, Att "alla" gillar det var lite överdrivet men det är klara plus i kanten på dessa killarna.
"Jag är inte sån" tänker jag direkt.
Men inte är det för frisyren jag är lite kär i John Mayer, oh nej det är allt rösten och höra honom spela...
Jag gillar att sitta och lyssna när någon sitter och spelar lågt i bakrunden. Tycker om att höra den trygga rösten nära mig men utan att "alla ska med"
Jag blir otaggad när man sitter i en klunga och alla förväntas haka på.
Jag tycker inte det blir gemenskap.
Inte för mig.
Jag gick i kör som liten, jag var med på alla musikevangemang i skolan för att det var kul.
Jag har en gitarr. Har glömt den medvetet för att den inte ska bli en grej. Jag har suttit på fester när jag mitt i allt reagerar på ett nytt ljud och där i bakrunden sitter någon och klinkar lite planlöst och på så vis mysigt.
Jag är avundsjuk på de som fått en låt skriven till sig.
Tänk att du gjort så starka avtryck hos en person att du får en låt.
Du blir aldrig glömd, aldrig oaktuell och dina fina sidor kommer alltid finnas kvar.
Jag har säkert gjort avtryck hos människor jag känt men jag kommer inte veta varför eller hur djupt. Ibland vet jag inte om orden varit äkta eller bara kom tack vare ett bra ordförråd.
Om det fanns en snötäckt äng idag och jag skulle gå över den känns det som jag inte skulle lämna några avtryck alls. Jag vet inte varför, tror jag behöver en paus.
Jag känner mig hela tiden på gränsen. Jag vill känna mig vald. Känna mig speciell och jag vill känna mig viktig för mig själv och oersättlig för dig.
Tror ett jullov kommer sitta bra.
DET känner jag, alltid något.
Nu ska jag ta en GOJÄVLA bastu.
