Heder

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att kolla på TV. Förutom Astrid Lindgrens filmer när jag var liten och än idag. I flera år hade jag en TV men jag kunde nog räkna på mina händer antalet gånger den varit påslagen, jag hann helt enkelt inte med TV´n.
Skönt.

Nu ser jag mer på TV och för mig är det ett bra tecken på sätt och vis. Det visar att jag tycker om att spendera tid hemma. Att jag kan slappna och tillåta mig själv att ligga i soffan och glo på Tv. IBLAND

Hursomhelst introducerade Viktor mig (eller han tvingade mig att se "världens bästa serie" med honom) till "Game of thrones" för knappt ett år sedan. I förrgår tittade vi på säsongens sista avsnitt och det var en stor strid som stod i fokus det avsnittet.
Jag kan tycka att den ena striden är den andra lik.
Döda alla du ser, gör vad som krävs. För ditt land, dina nära, din makt eller för din heder.
DÄR!!!

Vid "behåll din heder" vill jag gå och kräkas. Man kan försvara strid med mycket, det vet jag. "vi vill ju behålla vårt land" "Rätten till att bestämma över våra liv" "Rätten till någon annans land"  mm mm

Många tycker säkert att jag är en hemsk person, att jag inte förstår den där känslan av att tillhöra och vi gör det tillsammans för att nå vårt mål. Det må vara sant men jag är inte blind. Jag står intill och har ändå rätt till en åsikt oavsett om den inte är helt bekväm för alla.

Jag kan inte se heder i att döda andra människor. Jag kan inte se heder i att sätta skräck i barn och deras familjer. Att pränta in i andras hjärnor att man gör gott när man stannar i gruppen, om gruppen är stark behövs inget annat för då finns det heder och det är det enda som betyder något, då tycker jag att fria viljan blivit ersatt av hjärntvätt. Mycket hedervärt.

Det betyder inte att jag inte förstår att döden ibland är oundviklig när det handlar om krig och konflikter men kalla det aldrig för heder. Inte när jag hör ialla fall.
Det spelar ingen roll vem som är den onde eller gode. Det finns alltid någon som bryr sig om båda två så oavsett vem som gör det vinnande slaget kommer någon att sakna för livet, sakna den som dog och hata personen som höll i vapnet.

Heder är med all säkerhet olika för olika människor och enligt wikipedia så är heder följande:

Heder eller ära är ett antropologiskt och sociologiskt begrepp kopplat till social status, och handlar om andra människors uppskattning av en människas personliga värde. Hederns syfte är att bevara ordningen i ett samhälle. Varje individ har ett mått av heder inom en grupp. En grupp har också ett mått av heder inom en större grupp. Hedern förändras med personens handlingar - en handling som gynnar gruppen ökar individens heder, medan en handling som skadar gruppen också skadar personens heder. Den som förlorat sin heder riskerar att bli utstött ur gruppen och i värsta fall bli utsatt för hämnd, medan stor heder kan leda till makt och andra privilegier.

Den förklaringen ger inte ordet en positiv klang precis. "Gör som du blir tillsagd annars förlorar du din heder" Det borde vara tvärtom, följ ditt hjärta och låt dig inte utnyttjas eller tvingas till ondo.
Eller "Hederns syfte är att bevara ordningen i ett samhälle" Är det vad inbördeskriget i Syrien handlar om? Bevara hedern?

I så fall. Åt helvete med hedern. 


"Dra åt helvete älskade vänner"

När vi satt tysta, förväntansfulla och lite pirriga tillsammans i Hp1´s klassrum i augusti förra året visste vi inte alls hur året skulle bli. Vi var ett gäng unika individer där alla bar olika ryggsäckar med sitt förflutna i. Det förflutna var inte så viktigt, vi hade och har alla samma mål. Vi vill lära oss saker, utvecklas och lära känna oss själva ännu mer.

Vi har verkligen fått alla chanser, vandringar, massage, grupputveckling,jympaledare, barnpraktik, fjällen, fysiologi och testlederi mm.  Vi har tagit dom.

Vi har gjort bra ifrån oss. Även om gruppen inte alltid varit på topp har vi ändå kört på och presterat bra. Vandring nummer ett var början på smekmånaden. Den sista som vi kom hem från idag trodde jag skulle bli början på skilsmässan.

om man ska vara krass.

Vi är alla så less på skolan nu, det känns som de allra flesta har kortare stubin än vanligt och är som små tidsinställda bomber som bara vill sprängas. Vi packade ihop oss igår och stack iväg med våra kanadensare. två och två i kanoterna och 4 i varje matlag.

Jag kan inte göra en helt rättvis bedömning eller utvärdering eftersom jag är en av medlemmarna i gruppen men jag tycker ändå vi hade det nice trots regnet och alla miljarder mygg. Jag var sjuk när vi åkte och blev ännu sämre under tiden så jag kände mig inte som det spralliga trollet utan mer det lite lugna HESA trollet. Det fick funka det med.

Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget men jag antar att jag vill tro att vi kommer tillbaka efter sommaren galet taggade och att vi längtat efter varandra. Låta avstånden göra avtryck så vi kan förstå vad vi gett till varandra under det här året och inte bara tycka att alla tjatar om oviktiga saker, vill illa när de frågar saker eller hatar varandra för att de har en dålig dag.

Det är inte alla andras fel om jag är bitter eller på jävligt kasst humör. Jag hoppas alla andra kan vara beredda att hålla med om det och att vi håller ihop på fredag och sjunger vår sång till tvåorna som de grymma "vindarna" vi är!  

Det är inte likheterna som gör oss svaga, det är olikheterna som länkar oss samman och gör oss starka.

Glad sommar och dra åt helvete älskade klasskamrater!

Puss/ ert troll

RSS 2.0