.

"Jag har ont i ryggen men annars mår jag jättebra!"

Känns som något jag sagt tusen gånger senaste veckan.

Det känns oundvikligt att inte nämna ryggen men jag vill ändå poängtera att jag mår väldigt bra. Att jag är lycklig och tacksam över en väldans massa saker.

I lördags var det dags för mina underbara vänner att säga "ja" till varandra utanför det kyliga men mysiga torpet i Bräcke.

Det hade tydligen varit bestämda åsikter om att jag skulle gråta men jag försökte och lyckades nästan helt låta bli. Främst för att jag visste att jag skulle utbringa bröllopsskålen och det helst utan att vara röd och svullen i ansiktet.

Det var svårt när jag såg dem och hörde introt till "chasing cars".

Bra val av låt tycker jag.

Med en halv flaska Hallands fläder i mig kände jag mig relativt lugn och med den andra halvan i Ello så sjöng o spelade hon utan några som helst tecken av nervositet. 

Det var en underbar dag och jag är så glad för min egen skull att jag fått Karin i mitt liv och ännu gladare över att hon och Konrad hittat varandra.

Helgen gav ryggen chansen att vila men det verkar inte som att min rygg är alls speciellt sugen på att samarbeta med mig.

Försöker vara glad ändå. "Kan ju alltid vara värre"

Men det är svårt. Speciellt på jobbet när ingenting riktigt går som jag vill. Började gråta på jobbet efter yogan. Kände mig besviken på kroppen och missnöjd i spegeln.

Drog på mig en luva och cyklade lätt för cirkulationen.

Ringde Linnea för att må lite bättre.

Funkar alltid.

Utan att hon har en aning.

Min rygg förstörde naprapatens nålar och inga reflexer i benen som svarar. 

Kändes sådär. 

Han känner en läkare som kan ordna MR utan massa väntan o bråk.

Tydligen är han otrevlig och extemt kunnig.

Taget!!

Så nu väntar jag på att han ska höra av sig.

Lite skräckfylld förväntan.. :)

Tur det kan göra ont men ändå kännas ganska bra. Lite orolig men ändå lycklig liksom. 

Vi borde nog tänka mer så.

Jag försöker tänka på det när jag blir ledsen eller missnöjd.

Att spegeln är dum och att det finns saker som är viktigare.

Kroatien nästa vecka.

Som jag längtar. 

"Du är pappas flicka va?"

Ofta fått höra.

Jag är nog en typisk "pappas flicka" och jag tycker inte att det är något dåligt. 

Tror mer det handlar om att vi är lika.

Vi pratar lite på samma sätt, båda älskar att ha roligt och gillar att vara "apan" i sociala sammanhang. 

Jag har fått hans näsa och tummar.

Hyggligt..

Vi bråkar ytterst sällan och jag har alltid känt mig väldigt lyckligt lottad när jag fått egentid med min pappa.

Om jag är hemma hos pappa och vi sitter och äter middag brukar vi få höra att vi två tillsammans med brorsan får ett eget språk. Som tydligen är omöjligt för andra att hänga med på. 

Min relation med min mamma är lite annorlunda.

Den kräver mer.

Vi hörs mycket oftare (flera gånger dagligen) 

Är det inte samtal eller missade samtal så är det sms, whats app eller facebook.

Daglig terror. :)

Oavsett om vi har en dialog eller om jag bara ser två (eller 10) missade samtal så "hörs" vi väldigt ofta.

Jag skulle ljuga om jag sa att det aldrig gör mig galen.

När min mobil stänger av musiken i vattengympan skriker deltagarna "det är nog mamma!"  

Gjorde det till en grej för att slippa arga deltagare första gången och nu är det bara lite extra underhållning om hon ringer.

"Varför skriver hon och tjatar om detta?"

Jo för just nu är min mamma på semester. Hon är i Kroatien några dagar och jag går sönder av längtan efter henne. 

Jag vet att det bara är några dagar så det är inte det som är problemet egentligen.

Men det ger mig perspektiv.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt ringa henne sedan i söndags.

För att inte tala om idag.

Jag vet att hon kommer hem snart så det är inte den saknaden som är svår att härda ut.

Jag får bara lite svårt att andas när jag tänker på hur skört allt är.

Vem fan skulle jag ringa om alla dumma funderingar om du inte fanns?

"Dina verkliga problem är de som slår ner som en blixt en seg tisdag." 

Jag vet att jag var blixten som slog ner och rörde runt och stökade till under flera år och jag är glad att mina föräldrar  är allt jag någonsin kunnat önska mig.

Min pappa är min hjälte, min idol och bästa sponsor av gosiga tröjor.

Min mamma är min bästa vän, mitt lexikon och min stora trygghet.

Jag vet inte om jag är extra känslig idag eftersom jag sovit dåligt och är lite allmänt osams med mig själv just nu men jag behövde ge mig själv tillåtelse att få vara liten och längta lite.

Tycker vi ska berätta för våra nära lite oftare att vi tycker om dem.

Varför inte liksom?

Kom hem nu mamms, för jag vill aldrig vara utan dig.

"Varför skriver du inte på bloggen? Jag saknar det."

 

Fint meddelande att få sådär en tisdag eftermiddag.

 

Jag saknar att skriva också så jag vet inte riktigt vad jag ska svara för bra på den frågan.

 

Jag är väl inte förbannad nog eller ledsen över något så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva då.

Det har vuxit fram någon slags prestationsångest för mig att blogga. Jag tänker att allt jag skriver måste ge massa saker till er läsare. Det är givetvis min önskan men ibland kanske inte det är det viktigaste?

 

Kanske kan skriva det som snurrar i huvudet utan att lägga så stor värdering i det.

Utan bara skriva för min egen skull.

Ganska skönt egentligen.

 

Kanske lättat kan säga att vi fixade 10.000 volt i år igen?

Tough Viking 2015-check.

Skakade före start men så värt det efter loppet.

Kanske borde skriva att jag mår bra?

Känns lite farligt. 

Inte för att jag tror att ni missunnar mig glädje utan för jag tror lite för mycket på "Där fick du" effekten.

 

Att något hemskt kommer hända om jag erkänner att livet är bra. Då blir någon sjuk på riktigt eller jag hänsynslöst golvad.

Sådär så benen viker sig och en resa måste bokas. Utan tidsram.

Inte för att jag flyr utan för att jag räddar mig som bäst på resande fot.

Utan krav på att vara vare sig glad eller ledsen.

Jag och min ryggsäck.

 

Bättre att inte säga något alls.

Då kan ingen säga

"Vad var det jag sa."

 

 

 Jag skriver inte bara när jag mår dåligt, det var inte riktigt sant men jag har helt klart lättare för att uttrycka mig då.

 

Sannas kommentar "Du är väldigt tyst och hemlighetsfull när det är bra..."

Är nog för att jag inte vill bryta förtrollningen på något vis.

 

Precis som jag inte vill prata efter en resa. Vill inte prata sönder alla känslor jag har för just den resan.

 

Mycket som är bra i alla fall.

Simskolan i måndags, bästa.

Fick fyra varma ungar i famnen när jag sa att jag frös.

På slutet fick de hoppa till oss på djupt vatten.

Såg hur Adam laddade och kastade sig runt mig/på mig.

Tur att han är relativt liten.

"Adam du hoppar ju på mig!!" skrattade jag

"Ja, jag vet men det liksom bara blir så."

Underbara knasboll.

 

 Linnea är i Sverige nu. Älskar att berätta det för alla jag möter. 

Saknar så in i...

Ovant att hon inte kommer hem till mig när hon landat i Sverige.

 

Lyssnade på "Dör för dig" och tänker på dig.

 

"Suttit ihop sen första gången vi sågs. De säger vi är inte bra för varann.

Går från askan och rätt in i elden vi två kommer alltid vara så. Om allting skiter sig, du skulle dö för mig som jag dör för dig."

 

Har du lyssnat?

Har du en liknande partner in crime?

Oslagbart.

 

aa just dee..

Rakt in i hjärtat.

 Snart ses vi du och jag.

 

Regnar satan och jag tänker dricka kaffe och njuta av lugnet hemma innan jag åker till jobbet och tränar.

Åt middag med Helena igår och fick en del att tänka på.

Hon är ganska hård men jag behövde det.

 

Skippar tabatan. Simmar istället.

Kroppen repat sig bra efter Tough Viking så det är inte därför.

Orkar inte hetsen idag helt enkelt. 

Det är okej.

Helt okej faktiskt.