.

I vintras var jag på Melissa Horns första spelning för året på Mosebacke.

Fastande stenhårt för "Där går mitt liv" från hennes nyaste platta.

Den är egentligen lite sorglig.

Om hur hon ser sin livs kärlek på stan när han gått vidare med någon annan.

Hon ser hur de går och skrattar, han håller om henne med ett barn i famnen.

Allt som han skulle gjort med henne.

"Jag står vid ett fönster och jag tror att jag ler, jag ser hur jag lyfter handen och vinkar till er.

Där går mitt liv"

 

Jag älskar den låten.

Fast utan att känna sådär alls.

För mig betyder den låten något helt annat. Varje gång jag lyssnar på den ser jag på mig själv

från utsidan. Det är som att jag ser mig själv och personen jag vill ha i mitt liv tillsammans.

Det behöver verkligen inte bli som i låten, inte alls men det var en så häftig känsla när den först kom.

Där går MITT liv, med armarna runt MIG.

"Jag är den där personen som har det där jag vill ha och önskade mig, jag behöver inte stå och önska att jag vore någon annan eller att allt vore annorlunda"

 

Jag tror att vi ofta omedvetet väljer att sakna saker eller tänka tillbaka på det som var bra förr eller att

det som skadade oss tidigare fortfarande har övertaget.

Igår sa en kollega "Jag fattar inte att jag inte kunde uppskatta kroppen jag hade när jag var yngre, det var inget fel på den alls."

"Du kommer säga EXAKT samma sak om din nuvarande kropp om några år. Jag lovar." svarade jag.

 

Det är så sorgligt.

Vi kan välja hur vi känner för oss själva och vi kan välja att vara lyckliga.

Det är allt annat än enkelt många gånger men bara att tänka den tanken brukar göra mig lite varmare inombords.

 

Jag tycker om min kropp. Jag älskar hur den ser ut och kommer se tillbaka på bilder och förstå varför jag tyckte så jäkla bra om den.

Den är perfekt för mig. Mina kläder passar mig. Jag ser vältränad ut ibland, väldigt mätt ibland och

det är så sanningen ser ut.

 

Inatt läste jag en artikel på DN där de valt ut de 5 mest vanliga sakerna människor ångrat på sin dödsbädd.

 

Mycket var väntat och inte så chockerande men det är ändå värt att nämna tycker jag.

 

1. "Jag önskar att jag hade haft modet att leva och vara sann mot mig själv och inte efter vad som förväntades av mig."

2. "Jag önskar att jag inte hade jobbat så hårt" 

Det var flest män som hade sagt det här.

Att de önskar att de spenderat mer tid med sina barn och sin partner istället för jaga status eller jobbat för mycket pga av försörjningsbördan.

3. "Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor"

Många sa att de varit för rädda att hamna i konflikter eller obekväma situationer om de skulle sagt vad de kände och det ångrar de idag. Att hålla inne alla känslor kan göra oss olyckliga och bittra.

4. "Jag önskar att jag hållit kontakten med mina vänner."

5. "Jag önskar att jag tillåtit mig själv att vara lyckligare."

Den sista tycker jag är bäst.

Att människor inser att de själva kan bestämma över sin lycka och sitt liv.

Vi kan inte styra vad som smäller ner över oss när vi minst anar det.

Alla har något jobbigt bakom sig och med största sannolikhet även framför sig.

Det kan vi inte förhindra eller skydda oss från men vi kan välja att ta tillvara på det som är bra.

Vissa dagar går kanske inte det och då måste det vara okej.

Men livet är inte till för att göra oss olyckliga.

Det är här för att ta oss med storm.

På alla sätt.

Det är ditt ansvar att försöka vara så lycklig du vill.

Skjut inte upp allt till sen.

Vad vill du som du faktiskt kan göra nu?

Vad har stoppat dig från att göra allt du drömmer om?

Jag borde just nu sitta på en hög bergstopp med en kaffe i handen och njuta av en grym utsikt, nöjd över att jag minsann tar tillvara på varje dag.

Istället sitter jag på pendeln påväg till jobbet. Jag ska börja dagen med att städa vårt personalomklädningsrum.. 

Det är okej.

Vi har vardagar men njut av dem och låt dem inte bli ditt allt.

Ikväll kommer min fina mamma och Pålsson till oss.

Det är en av mina stående punkter på min lista.

"Umgås mer med min familj"

De ska kolla när jag tävlar på lördag. 

Mysigt. 

Inte att tävla alltså, mysigt att de kommer. Tävlingar är aldrig mysiga.

Det är mest jobbiga. Fast nu satsar vi inte på att vinna så då kanske det kan bli ganska roligt ändå. 

 

"Har du en rolig kväll?" 

"Jag vill bara stoppa tiden nu"

Det var det enda jag kände när mina faddrar frågade mig om jag hade roligt igår.

Jag ville pausa allt.

Ville aldrig sluta titta på min vackra glittrande mormor när hon höll låda på andra sidan lokalen.

Ville inte sluta bugga med min fina bror, pappa och barndomssyster.

Ville frysa det enkla i det fina att sitta i min älsklings knä och äta tårta o dricka kaffe medan bandet spelade.

Ville hålla kvar mina vänner och känslan bara lite till.

Vid såna tillfällen kan jag nästan bli ledsen och börja gråta.

För det är så fint och värdefullt att jag är livrädd att det ska ändras.

Den här helgen har varit allt jag tillslut önskade.

Min familj o mina vänner i samma lokal, fylld med skratt, dans och kärlek.

Vi bubblade jacuzzi i fredags och tränade i garaget med vindunkar igår morse före frukost.

Vilken födelsedagsmorgon!

Martin och jag kalasade på kaffe och glasskrämfyllda sockerbullar från bageriet i Grebbestad medan regnet strilade utan brådska.

16 pers i pappa och Millis hus.

Omringad av de finaste människorna hela helgen så känner jag mig glad och ledsen på samma gång.

Nära till både skratt o tårar.

Kanske är för att jag är trött.

Kan ju vara en 30 års kris..?

Känns inte så åldersrelaterat dock.

Mer det här med att vara i nuet.

Tror att jag lyckats bra med det

hela helgen och det både tar och ger mkt energi.

Mormor och Martin dansade en dans och det värmde så mycket. 

En ganska ny kärlek och min bästa mormor som alltid funnits där dansade och det var så fint.

Maximus och jag skålade med bål, min morfar gick runt och visade bilder från när jag var tre för alla han såg, Tesan och jag hörde "Tommy tycker om mig" och fick Flashbacks från när vi som små stod på hennes skrivbord och mimade järnet.

Mitt i allt sitter ett stort gäng som åkt från Sthlm för att dela ögonblicken med mig.

Så svaret på huruvida jag hade en bra kväll eller inte var enkelt.

Min dag och kväll var helt fantastisk och jag vill minnas varje sekund för evigt.

Hoppas ni alla vet hur mycket det betyder för mig att ni var där.