.

Fråga mej inte hur jag började tänka på detta idag men det bara ploppade upp en tanke i huvudet som sedan bara spann vidare tills ja kände att ok, detta leder ingenstans... men ville ändå delge er detta när jag ändå lagt några väl valda minuter på det lixom..

Jo alltså, jag älskar att träna (i lagom dos) tyvärr ser ja inga kroppsliga storslagna bevis på det men ändå! =)

jag har världens bästa immunförsvar! (peppar peppar), bor med en som varit lite krasslig till och från, e omgiven av sjuklingar på jobbet, hanterar pengar o andra storslagna smittkällor varje dag mm och ändå har ja inte varit krasslig på år och dar, senast ja hade feber rörde det sej om en endagarsfeber i Ghana lixom..

Jag tror stenhårt på att mina friskhetstecken beror på  all frisk luft och motion ja får!

Så jag gillar att peppa folk till att träna mer och ni vet hela "den som inte sätter undan tid för träning nu får avsätta tid för sjukdom sen mm"  dängan men plötsligt slog det mej. om ja propsar en ohälsosam människa till träning för att hon eller han ska få ett längre liv eller sluta röka för att leva längre biter man  sej då själv i svansen eller?

För om denna personen ogillar att träna, eller verkligen DISSAR allt jag gillar att göra blir ju deras liv okej kanske längre men blir det lika värdefullt då? vitsen e väl inte att alla ska leva så länge som det bara går utan leva sitt liv precis som man vill varje dag utefter ens egns mål och värderingar o då måste ju dessa pass eller vad det nu må vara kännas som världens tidsslöseri eller?? 

för mej är detta ingen uppoffring, tvärtom så därför har jag aldrig sett det så men om man tänker efter noga, fokuserar vi kanske lite på fel saker ibland?? Hälsan e viktig men din tid är dyrbar. Ta dej en funderare på vad som är viktigt för dej, sätt upp mål, lyssna till ditt hjärta och bara GÖR!!

Det har jag gjort, när jag simmade under vattnet förut kände jag bara hur mycket jag älskar vatten och att simma är nåt av det bästa jag vet!! =)

Natti natti..