Bästkusten´s soliga sida
Underbart!!
Så efter en stadig och god frukost me papps drog vi till strömstad. Shoppat kläder, fan.. ekonomisk kris nu..
ler..
Fikat hos härliga Arne hann vi oxå med, men NU ska vi ut och köra 4-hjuling i skogen för att senare ikväll äta familjemiddag o mysa RÄKOR!!!!!
Gott...
Härlig dag va? men imorn bär det hemöver igen, inte fel det heller... =)
Allt det goda från 2 världar!!
Puss
//Antz
Ryser av förväntan
MEN lyckan måste ändå komma innifrån mej själv, jag har rest när jag inte mått bra. Jag har heller ALDRIG mått så dåligt av hem- och mammalängtan som då. Pratade om det med Puff häromdan när vi vred klockan tillbaka. Att när jag var i Spanien och längtan var som värst ändrade vi om klockan och vred fram den en timme och hela dagen var jag glad att en timme bara försvann och betydde en timme närmare hemresa!! (ja då längtar man en del)
Men det var inte det som var Poängen ikväll, som vanligt gled ja ut på sidospår. =)
Jag kan påverka allt jag gör till min fördel eller sätta min prägel på saker och ting men det jag längtar till nu och är förväntansfull emot är Pinks konsert den 10:e nov. Visst kan jag påverka helheten med mitt humör och genom att vara taggad till max men ändå,
det är så sjukt avgörande hur hennes uppträdande genomförs, med sång dans ja ALLT och jag har sjukt höga förväntningar.. och jag längtar...
Tänk att få höra belive you, please don´t leave me, dear mr president mfl live...?? och av henne!!!!
Aaa sjukt bra kommer det bli. Hon och hennes musik går rätt in i hjärtat på mej om jag så sitter här framför datorn och yoytube. Tänk då live i Globen? =)
Åh, jo vad jag längtar..
Men innan dess ska jag njuta av lite kvalitetstid med vänner och familj här nere på BÄSTkusten!! Var i Gbg igår, mysig fika med Linda, kul träning, gott tv mys o mys mys mys me pippi på kvällen!
Idag har ja och mamman gått loss på Ullared (Gekås heter det jag vet det MEN har sagt ullared sen... ALLTID och jag kommer inte sluta nu, nån måtta får det vara på vuxenlivet)
Ätit en underbar middag med mamma och Karl-Erik och nu borde ja nana... kl ringer vid 05.00 (sjuna för karl-erik som fyller sen är dagen späckad med roligheter!!)
Man ska leva som man vill varje dag det vet ni om va?
OCH mina vänner, ta inte livet på FÖR stort allvar, det komme ju hursomhelst ta slut nångång hur perfekt du än må vara och seriöst, då är det ingen som bryr sej om alla små tabbar och misstag du gjort. Det viktiga kommer att vara dina nära, alla närmast ditt hjärta och att du levt ditt liv precis så som du ville och inte som du BORDE ha gjort...
Det var dagens visdom.
//Antz
När två onda ting blir till en god
Skönt att få det sagt, som att det skulle vara en nyhet. Man brukar ju gilla ett band man följer efter och går på 3 spelningar på under ett år! =)
Men faktum är att "viva la vida" aldrig har tilltalat mej, inte alls faktiskt... och inte för att de gör den dåligt eller så men jag tycker helt enkelt inte att den är så bra.
Jo, jag är medveten om att jag förmodligen är den enda som känner såhär men ändå..
Sen har vi idolkonceptet ja inte alls gillar. Sett nåt avsnitt här och där men jag tycker inte att det är speciellt roande eller bra heller, Darin har jag aldrig gillat.
Inte ogillat direkt heller men musiken har inte spelats varm i min stereo och hans ansikte har inte hängt på nån veckans babe vägg precis.
Lägg ihop dessa två och gör en combo.
Darin gör sin version av viva la vida och baaaam!!!
va bra det blev helt plötsligt, ja nu gillar ja den låten som fan när han gör den!!
Lite kul och otippat eller hur???
Ibland förvånar jag mej själv känner jag...
ler...
//Antz
Intro på lagunen
Rörigt? Jag ska förklara bättre,
Det är inte det att jag ogillar att sova på mornarna men om jag inte är galet trött tycker jag bättre om att stiga upp tidigt..
06.00 Klockan ringer och en yrvaken och snurrig jag stänger av kl. Sveper mitt goa täcke om mej o smiter ut i mitt mysiga kök. Sätter på mix megapol och sätter på kaffet. På med en alldeles för stor tröja o springer halvnaken ut i mörkret o hämtar tidningen!
(Grannarna tycker nog ja e konstig... Antingen springer ja ut halvnaken efter tidningen, går ut och promenerar tidigt eller joggar halv fem på morgonen. För att inte tala om att ja fortfarande badar i sjön)
10.57 Tränat, packat simmväskan och ätit frukost. Hinner precis till bussen som går 10.58, tack vare att ja sprang. ALLTID!!! fattar inte att man aldrig kommer lära sej...
12.00 Skulle ja möta Lillybeth vid skanstull.. 12.05 snart där.. Varit i stan och fixat lite saker..
12.30 skulle vi börja utbildningen på rehab avd för rörelsehindrade. 12.30: "-Vart FAN ligger ringvägen 69?" går förbi 60, 62 o 64... sedan kommer 85!? vi irrar runt och kommer tillslut på att vi e på fel sida vägen o på fel sida om sös (södersjukhuset)
Men ärligt, HUR full var idioten som skrev gatunumren på andra sidan!? Smått stressad OCH irriterad kom vi fram o allt löste sej.. fint folk kommer sist eller????
Lagunen har olika "sinnes" rum man lånar 1 h per besök o alla är olika men alla är helt underbara!! Med musik, vattensängar, mysiga lampor, bubbelpool mm.
Eftersom det idag var meningen att vi assistenter skulle lära oss o få fråga och testa allt passade vi på!
Vi lekte i bollhavet, låg på en trälåda där man känner basen från musiken bulta i kroppen, bra för alla men speciellt döva. Körde elektrisk rullstol, njöt i vattensängar mm!! Jag bara längtar tills vi får ta med oss Danne! Såg massa saker jag tror han kommer njuta av, varm och mjuk säng, bra musik, härliga och stimulerande lampor mm. Tror detta kommer bli kanon för honom!!
Hoppas hoppas... =)
sen såg vi en film om en autistisk flicka som ALLTID är upp o ner högt o lågt och ÖVERALLT. Orolig och stressad mm. De lät filma henne inne i vita rummet med alla bubblande lampor med fiskar o andra mysiga saker och musik hon tyckte om, vilken skillnad!!
Hon låg på golvet mitt bland alla lampor o "bubbelrör" o bara njöt.. Snurrade runt ibland och tittade. Hon var så söt och det var så härligt att se henne så lugn och nöjd.
Fick mej att förstå att det är sånt här jag brinner för!!!
Jag kunde inte sluta le och jag hoppas att även Daniel kommer älska Lagunen!!!
Åkte sedan till simhallen... Nice...
Mätt, nöjd och glad kexchoklad!!
//Antz
När rädslan tar överhand
I samma stund som livet förändras och vänder upp och ner på vår tillvaro blir vi osäkra. När vi blir osäkra vill vi skydda oss och absolut inte göra fel. För att göra fel eller vara fel är bland det värsta man kan göra, eller?
Som en ren reflex säger vi till oss själva att dra oss tillbaka. Väggen byggs upp och vi håller oss undan tills saker och ting löst sej..
Jag tror inte att det betyder att vi inte vill stötta eller att vi inte bryr oss utan det är ren och skär rädsla och osäkerhet. Istället för att finnas, stötta och prata slutar vi ringa, vi kommer inte på besök för vi pallar inte att handskas med smärtan och vi vågar inte lite på våra egna instinkter. "Ska jag ringa?" "Vill hon att jag ska krama henne?"
Känner vi inte ett starkt, klockrent JA struntar vi hellre i det och backar helt.
Åh.. fel fel fel!!!
Det är DÅ vi gör fel, inte innan, inget du säger och gör är fel.. Det är när du försvinner, lämnar och "glömmer" som du ofrivilligt sviker.
Jag vet. Jag vet att människor som älskar en tycker det är jobbigt när man inte mår bra eller livet är som vanligt. Kanske har man försökt, kämpat för att hjälpa. Då kan jag förstå att man inte orkar hur länge som helst men de som inte har kämpat, de som drar sej undan och även om det inte betyder att de har slutat att bry sej är det precis vad man tror när man mår dåligt. Man vill inte prata och inte ses men en tyst telefon kan ändå såra, man tror man är ensam och mår ännu sämre. Personerna som inte ringer mår säkert dåligt på sitt håll. De saknar, vill förstå och vill hjälpa men vet inte hur..
Ser ni mönstret? Så mycket onödigt lidande för att vi inte komunicerar med varandra.
För att vi inte vågar försöka göra det som känns rätt. Hade det funnits rätt och fel hade ju nån smart jävel skrivit en bok om just detta och publicerat men det finns inga riktlinjer men vi har ett sunt förnuft eller?!!!
Om inte så vet vi väl hur vi själva skulle vilja bli bemötta, eller??
Utgå alltid från dej själv så kan det inte bli fel...
Detta har jag ältat inom mej sedan jag var den som satt och undrade varför ingen kom eller ringde.. Jag ville verkligen inte prata men jag ville ändå att de skulle ringa. Men telefonen var tyst och under besökstider var det tomt men idag vet jag varför, att jag skriver om det ikväll är att jag nästan dagligen träffar en underbar kille med många kompisar. Kompisar jag aldrig sett, kompisar som aldrig ringer..
Kompisar som säkert mår skit, de känner att de förlorat, mist sin vän och allt är förändrat.
Jag försvarar dom inte, men jag förstår. De har sin sorg, sin ångest och sin ilska.. Saker och ting är inte som vanligt och att ses kanske gör ont men det spelar FAN ingen roll, de borde ta sej samman och komma dit!
För det ligger en kille där som fortfarande finns till, han känner och tänker och saknar precis som vem som helst. Men han kan inte själv be dom om något, men han väntar.
Tro mej, gudarna ska veta att han väntar..
Gubben, inti habibi...
//Antz
Helgpress
Visst det är klart det är mysigt att vara ledig på helgen eftersom alla andra kompisar oxå är lediga då MEN det betyder som sagt att ALLA är lediga, inte alla men näst intill och ALLA ska fika i stan och hålla på, det blir fullt på alla gator och caféer och jag får panik, andnöd ja kalla det vad du vill men priviligerad för att vara ledig på helgen är det minsta jag känner mej!
Nej säg att man jobbar hela helgen, som förra helgen tex. Då jobbade jag heldag på lördagen och kväll på söndagen. Då, på måndag morgon när man vaknar känns det så lyxigt att veta att jag är ledig, dagen ligger framför mej och många, ja de flesta ska jobba och tyvärr är detta en pina dag för många, (???)
Är man ledig mitt i veckan kan man göra alla ärenden och träffa nån här och där. Ingen press på att man ska göra massa saker eller träffa massa människor. Allt man gör blir + lixom. Föresten är det väl minst lika viktigt att trivas under veckan som över helgen???
Men om du inte jobbar på hela helgen men ändå knappt gjort nåt känns ledigheten lite misslyckad och vad ska alla tycka och tänka om dej nu....???
Skit sak samma egentligen men jag kan inte helt skita i det heller... jag åkte till Ello och tvättade idag och blev kvar hela dagen och kvällen, "FÖR ATT JAG VILLE".. Vi tvättade, tog en liten prmoenix åt sushi =)
sen gick vi hem och duchade för att sedan dricka öl och ha roligt me killarna i Ellos band. Det var ett perfekt exempel på en kväll som blev jättemysig fast jag inte var så taggad men detta kändes lagom och det var precis vad det var!!
Nej nu är det dags för sängen, det är tyst och tomt att sova när Puff inte är hemma men ikväll är ja så trött att jag skulle lätt kunna somna på tangentbordet!!
Sleep tight!!!
//Antz
Pinsamma Mammas pojkar
Efter förra avsnittet av mammas pojkar eller va f*n det nu heter hörde jag om det på mix megapol, det lät så fruktansvärt patetiskt att jag var tvungen att titta ikväll, SÅKLART!!!
Och rent spontant känner jag.... ÄRLIGT TALAT
Detta är ju helt sjukt... jag kollar just nu och jag hoppas verkligen att detta är ett dåligt skämt..
För det första är hela idén helt sinnes, menar dom verkligen allvar med detta? För det första verkar hela skaran med brudar helt totalt blåsta. De verkar för det första inte vara ute efter att hitta kärleken för 5 öre!
För visst är väl det som är tanken? Eler har jag fått allt om bakfoten kanske??
Nej de verkar mer taggade på att ställa till drama och bråka med varann för minsta lilla, typiskt dramaqueen´s..
Men jag undrar ändå, de här killarna.. vill de verkligen hitta kärleken HÄR på det här viset? Så fan heller, de vill ha snygga brudar att sätta på eller allmänt roa sej lite. Bli lite B-kändis och få enklare att hitta brudar efter programmet. Komma in lättare på stureplans inneställen, alltid få bord på Rich och bli lite uppmärksammad på stan.
Mammorna då, hur sjutton tänker dom?
Hur la sönerna fram denna idén och hur i hela kunde de gå med på den?
Nej ja må vara trist och gammalmodig men hur dålig TV får man göra egentligen??
Tyvärr så är det väl som med de flesta program av den här sorten, alla känner samma men när torsdagen kommer åter och kl slår 20.00 kommer vi nog alla sätta oss framför TV:n.
Och sitta ner för att störa sej i en timme. Det är ju det som är det värsta och det alla de som jobbar med detta vet och så länge vi kollar, ja dom tar inte bort det då eller slutar med nytt. Dom är ju inte dumma i huvudet så länge det finns pengar att tjäna!!
Men ändå...
Jesus alltså!! haha
//Antz
En månad klädd i rosa
Det är absolut en bra idé!! Tom Lindex modellen Emma Wiklund har ju gjort en egen kollektion från Indien, just i rosa.. inte allt kanske men till stor del.
Varje dag kan vi även följa någon som drabbats av det overkliga, någon har fått diagnosen, vissa ett dödsbesked. In your face!! Som ett oväntat brev på posten.. Den tanken går inte ens föreställa sej.. huh... ryser av bara tanken.
Där har ni mej, den sköra, livrädda och bortträngande delen av mej. En sida jag inte ofta visar för jag vill både påstå och tro att jag snarare är den orädda, levnadshungriga, nyfikna, framåtsträvande, ofta dumdristig eller bara galna positiva tjejen som försöker leva i nuet och vara glad för det lilla!
Ojoj så perfekt det blev nu då tänker ni kanske men det är inte så jag menar, det jag menar är att även om detta är kategorier jag gärna placerar i "mitt fack" finns det en baksida. Allt har en baksida...
Hur bra allt än må vara eller kännas osv kan det så förbannat fort raseras och bli värt inte ett satanets dugg!!
I lördags jobbade jag heldag och skulle powerwalka halva sträckan till Daniel, skulle gå hemifrån ca 04.30 o mamma skulle upp 05.15 så då ringde hon o kontrollerade att ja va uppe och iväg. Hon skulle snart åka till jobbet o vi sa hej då. Kl 10.00 upptäcker ja ett missat samtal på mo. Karl-Erik har ringt...
Varför i hela fridens namn då!? Inte så.. men han brukar inte ringa bara sådär och mamma är på jobbet!
Eller.....??? På mindre än 2 sek har ja 78 skräckscenarier i huvudet. Det har hänt mamma nåt o därför ringer han nu...HELVETE HELVETE HELVETE
Min stadiga värld faller ihop, jag mår lätt illa och blir galet ofokuserad. (å då har ännu inget blivit bekräftat alls, om något!!) Som en strike i bowlinghallen faller jag pladaskt o när jag ringer upp är det upptaget, på mammas mo svarar ingen.
Tillslut svarar Karl-Erik och det visar sej att han ringt fel, mamma mår prima, ingen skada skedd
Men det slog mej då, när jag satt mej och andats ut ett par ggr... Fan mina nerver är under ALL kritik, när det kommer till min familj, min mamma och mina eller hennes känslor...
Fan skulle katastrofen vara framme åker jag som en kägla, skulle inte kunna vara stark för 5 öre...
Skulle aldrig klara att förlora, aldrig bli lämnad ensam..
Men många gör just detta varje dag och dom klarar det... Hur fan då? Jag är sjukt imponerad av dessa människor.. Nu snackar vi styrka och mod på riktigt...
Jag skulle gå under direkt.. Så mkt för det egenskapsfyllda facket jag för några minuter sedan gav till mej själv så kaxigt... hm...
Hursomhelst...
Stöd rosa, stöd varann, varje dag inte bara denna månaden, tillsammans kan vi..
//Antz
Mamma, Pappa och Martin: Jag älskar er...
Det kommer kännas
Vet inte om jag berättat att jag ska åka till Namibia den 11:e november...??
Jag ska åka till Namibia den 11:e november, tillsammans med Viktor bär det av till Afrika. Kontinenten jag blev kär i redan under min tid i Ghana. Men nu är vi två, tillsammans är vissa saker roligare, att se häftiga saker, göra vissa utflykter mm. Vi ska tälta så mkt det är möjligt så även där känns det bra att vi är två!
Jag längar, jag är glad, jo det är klart jag är!! Det är en resa, ett äventyr ja det är ju Afrika för tusan,,,,
men..... det känns inte så bra det brukar när jag ska iväg. Jag brukar längta, prata om det och ja räkna ner tills planet lyfter men det var innan Danne kom in i mitt liv. Danne med hela sin familj. Han har blivit en så stor och viktig del i mitt liv och min vardag som inte många förstår, Linnea och mamma är nog de enda som verkligen märker hur mkt han betyder för mej.
Jag tänker på honom när jag inte jobbar, i stort sett varje natt vaknar jag och drömmer att jag är där eller att vi är någonstans med honom.
Det känns bra, det känns jobbigt men fan gudarna ska veta att det känns!!! Det känns i hela mej och att lämna honom och resten i familjen känns fruktansvärt. Speciellt när mamman säger att hon kommer oroa sej varje dag man är borta och när hon kommer och kramar mej, ger mej mat eller annat gulligt de gör.
Åh, hennes mat eller bakverk... ajajaj... hon göder mej värre än alla!! =)
Det känns när man ser "du sviker oss blicken" i ögonen och hur kan man leende säga till Danne att man ska åka bort när han lyssnar och tittar med sina bruna underbara ögon?? Fan vad ont det gör då...
Jag brukar kunna vara stark när jag är med honom, men idag när vi tränade och han spände lite för mkt satte jag mej intill honom och förklarade att han måste
"hjälpa mej att andas och slappna av så han kan bli bra, för det är ju nära nu, vi måste bara kämpa lite till gubben" Han lyssnar och slappnar av och jag känner hur nästan tårarna vill komma, han är så underbar och det är jobbigt att se någon man bryr sej så mkt om kämpa så fruktansvärt med något som för oss andra är... ja ingenting, böja en arm eller ett ben...
Åh Habibi danne, älskling jag kommer sakna dej så, varje dag, varje natt kommer det kännas... jag bara vet det..
//Antz
Illamående, igen
Mådde bra, tog ett äpple till och pang! Illamåendet kom tillbaka.
Vart går gränsen mellan att må bra och må illa egentligen???
Vi kan ju ta ett par exempel så ni fattar vad ja jiddrar om, igår tillexempel. Jag köpte glass som jag åt när jag kom från jobbet. Åt tills jag var fööör mätt men jag mådde inte illa, sen ringer Konke och vill komma på glass och te. Skitmysigt men efter vi ätit lite mer glass, och det var verkligen lite men det räckte tydligen för då kom illamåendet smygande.. blä...
Sen idag, eller imorse rättare sagt åt vi frukostbuffé på hotel Reisen i gamla stan, urnice buffé!!
Som alltid när vi är på hotelfrukost går vi "all in" och det är därför vi aldrig kan gå med andra på frukostbuffé. De skulle aldrig förstå! =)
Vi kan knepen att äta mer än de flesta till frukost, likaväl som vi pallade att gå runt med tunga väskor 16 h på ett dygn i Paris med endast två små yoghurtar o lite frukt i magen. Det klarade vi galant!
Hursomhelst, frukosten var grym men man mår lite lätt illa när man är klar. Det kommer oxå bara sådär. Man äter och mår bra, lite mätt men vid gott mod och poff så tar det stopp och man mår,,, ja just det, ILLA igen!!
suck...
Men sen är man mätt hela jädra dagen, ja lovar! Vi var i stan och fixade Lariam recept ,(malariaprofilax) köpte en sodastream mm o sen åkte vi till Farsta och jag gick för att simma. Mådde bra men efter simmning mm mådde ja illa, riktigt illa... var inte det minsta hungrig men köpte proviva, keso o frukt. Mådde bättre när ja kom hem. Åt provivan, keson o frukt. Mår fortsatt bra, tar ETT äpple till och ja nu ligger jag här och ja...
JAG MÅR ILLA.... Så nu vill jag veta, vart går gränsen och hur finslipad är den egentligen?? suck..
Men det har varit en härlig dag ändå, speciellt emellan illamåendeattackerna, ler..
Nytt frukostfavvohak har vi hittat på hotel Reisen... så mysigt, sååå gott och 10 kr billigare än Hilton! we like... saknade dock Hiltons croassinter o nutella men Reisens helhet vann ändå den matchen!!
Solen har lyst över vår underbara huvudstad och jag känner en stor lycka över att bo här,,,
det är tom värt lite illamående!! ;)
Trevlig helg, no regrets...
//Antz
![[Hotellfrukost.jpg]](http://2.bp.blogspot.com/_6IKzL9v9H4I/Sc67gU9ANyI/AAAAAAAAAoM/nFI8NohlIpc/s1600/Hotellfrukost.jpg)
Vissa straffar Gud direkt
Å jobbigt, jag har fått nåt skit i mitt vänstra öga och det irriterar nåt såpass! Samtidigt så kan jag inte riktigt klaga eftersom det hände under tiden vi pallade frukt inatt!! haha,,
Fan va kul vi hade! som alltid när vi gör något går vi all in och när vi kommit till området där vi skulle palla började vi i en trädgård med äpplen, gick vidare till ett plommonträd och äppelträd i en annan trädgård. Där nånstans flög det in nån skit i mitt ena öga och spontant kände jag "-ajaj, vissa straffar gud direkt!!"
=)
Med jackfickorna fyllda började vi bege oss hemåt igen men hemvägen blev tyngre än väntat, vi "hittade" en stor pumpa oxå och det man hittar det får man så den pumpan numera kallad "Hans" bor på min altan och ser så lycklig ut så!!!
Bra presterat av oss att hinna med två saker på listan på samma dag tycker jag, palla frukt och baka lussekatter.
Jo ni läste rätt! Igår bakade vi lussekatter och lyssnade på Peter Jöbacks julskiva eftersom vi inte kommer att vara i Sverige under december när allt sånt här mysigt görs och upplevs!
Orsaker som dessa gav oss dispans att tjuvstarta lite.. Jättemysigt!!
Men ändå, flera flera timmar senare sitter det där onda tinget kvar i mitt öga och verkar inte ha för avsikt att dra heller!! suck...
Jag tror även att mitt knä fick sej en törn när jag hoppade ner från äppelträdet,
Men men..det är det lätt värt!!
Låt barnet leva kvar i dej, ingen kommer nånsin tacka dej om du låter bli och blir "vuxen" på heltid och ingen som verkligen betyder något kommer döma ut dej för det heller! Iså fall handlar det om bitter avundsjuka och vad tycker vi om sånt? illa illa...
Följ ditt hjärta, det tar inte alltid den bästa eller smidigaste vägen men oftast den rätta och roligaste!!
Ha en bra dag...
//Antz
Vem fan uppfann vaselin?
Det är inte själva vaselinet jag är bitter på egentligen utan den förbaskade burken!!
Jag har haft en och samma sedan gymnasiet så dryg är den i alla fall, den har ju dock varit hos pappa och inte med mej under alla år men ändå!! =)
Jag stänger aldrig till locket helt för att undvika sammanbrott var eviga gång den ska användas! Däremot sluts den till helt titt som tätt ändå och då är det inte nog med att räkna till 10 alla gånger vill jag lova. Nu är det så att Danne har två vaselinburkar och nån jävel stänger jämt till dom helt! But WHY???
Jaja, här i förra veckan höll jag på med den och med tanke på att det är med Danne jag är då den ska öppnas håller jag frustrationen för mej själv och brukar mest muttra nåt om att den som kom på denna burk är sjuk i huvudet eller borde hängas, då tittar han på mej med sina underbara bruna ögon och jag kramar honom och ilskan är som bortblåst...
Men ett par dagar efter hände samma sak igen och då satt min blivande svärmor (Dannes mamma) ler...
intill och när jag bråkat med den etttag fick jag nog och bara "Vem FAN kom på den här jäkla burken!!!???"
Då tittade hon lungt på mej och sa. "-En idiot...."
Ja... det stämmer så jäkla bra så till den som kom på burken till vaselinet, du är en idiot, nu ska jag bada, tack för mej HEJ!!
//Antz
Barnvagn ger oss rätt i alla lägen
Åtminstone verkar det så när man ser, träffar eller bara råkar möta någon på stan som råkar skjuta en barnvagn framför sej.
"Hej, jag var en vanlig dödlig precis som du tidigare men så blev jag gravid, fick barn och nu har jag rätt att köra på dej om du står i vägen, du ska ALLTID vara den som väjjar vid trånga möten mm!!"
Nu vet jag att detta nödvändigtvis inte måste gälla ALLA. Jag känner flera mammor som inte beter sej såhär, när jag varit med ialla fall men en irriterade stor % är faktiskt såhär. Det handlar heller inte om att jag dissar mammor eller inte fattar att det är klumpigt att gå med barnvagn och möta mkt folk på stan för det gör jag, men när man ser dem komma halvt rusande med nåt halvt galet och beslutfast uttryck i blicken som säger "väjja, eller jag kör ÖVER dej!!" redan 20 m ifrån mej börjar jag undra vad som försegår därbakom allt hårspray?
Är det dolda hormoner som finns i oss alla som vaknar till liv den dagen vi blir föräldrar eller vad?
Att jag skriver om detta är för att ämnet faccinerar mej på ett konstigt sätt, kanske just det att jag inte fattar vad hela grejen kommer ifrån mm. Just i helgen är det "Hem & villa" mässa i Älvsjö och jag har jobbat extra där innan jag åkt till Danne och jobbat där. På fredagen var det mest barn och barnvagnar överallt och en dam som jobbar ute i matkassorna kom in för att avreagera sej lite.
"De ska fram överallt, först och utan att visa hänsyn och när de suttit och ätit är det mat överallt och eftersom de är på restaurang är det bara att lämna, en mamma bytte en bajsblöja på ett bord och la blöjan på Carlos diskvagn!!! Alltså ärligt talat!?
Detta ledde oss in på en av mina favvorit diskussioner, "Barn på restaurang"
Jag gillar barn, tro inget annat men när vissa familjer går ut på restaurang är det som att vett och etikett inte existerar längre och deras hjärnor slås på viloläge!
Jag har serverat familjer vars barn varit så rastlösa att de hängt i gardinerna, sprungit runt som huliganer mm o skrikit mm Det kan se ut som att en hel armé har ätit när de går hem, det ser ut som fan och de verkar inte bry sej ett jota, "de är ju på restaurang så de skiter i vilket och orkar inte ha några regler ikväll..."
Jag vet en dag när jag jobbade på Daftö så hade vi typ 200 gäster och mkt folk i rörelse under lunch. Jag var sjukt stressad, vi var kort om folk hela den sommaren så vi slet verkligen för att hinna med allt och alla. När jag kommer ut från köket med 4 svinvarma tallrikar kommer det en skitunge farandes på inlines inne i restaurangen (BARA DET) Vilken förälder tillåter sånt!? Han kör typ in i mej o jag bara "ojoj, här går det undan", med snäll o lite varnade ton till killen. Då öppnar mamman käften och det hon säger är för mej fortfarande helt obegripligt, "Akta så hon inte går på och bränner dej älskling" med en argsint blick på mej, typ se dej för jävla servitris!
Å jag blir än idag pisst när jag tänker tillbaka på det....Går på?! Detta är min arbetsplats och jag måste få göra mitt jobb utan ha lekandes barn runt benen på mej!!
Det är klart barn blir uttråkade på restaurang i väntan på mat och vill gå runt och kika eller springa lite, absolut jag har ju för fan varit barn själv men inte måste de riva stället och föräldrarna borde ha lite koll. Vissa familjer är underbara på restaurang och jag har flera ggr visat barn runt i restaurangen eller låtit de hälsa på kocken om tiden funnits. Vissa sitter snällt och målar och föräldrarna har koll.
Välkomna säger jag till er, ni andra: "Fan håll er hemma om era ungar e mer vilda än tama för om ni inte orkar bry er om uppfostran kommer det vara barnen och personalen som får betala priset!!"
Jag mötte en mamma med en barnvagn på stan för ett tag sedan. Jag rundade ett gatuhörn och skulle gå ifrån sveavägen till st eriksgatan, hon kom på st eriksgatan och skulle rakt fram och över vägen. Vi gick båda ganska fort men när vi möttes försökte jag hinna hoppa lite åt vänster medans hon bara plöjde på rakt in i mej och min spontana fras blir oftast "oj förlåt!" även om det skulle vara en bil som kör mot rött och gasar över mej när jag korsar en väg!
Men sekunden efter säger den där (ursäkta uttrycket men) jävla morsan, " Ja se dej för, jag går faktiskt här med barnvagn!!"
Som tur var fann jag mej och kontrade henne "Jo tack jag känner det men precis som du är jag människa och går oxå här!! Med eller utan ett plöjfordon framför mej!
Hon blossade upp, knyckte på nacken och gick surt därifrån. Lätt irriterad gick jag vidare och funderade lite.. Om denna situation skulle uppstå fast jag oxå hade haft en barnvagn framför mej, vems fel vore det då? Eller hade "bråket" förvandlats till ett glatt gurglande möte två ungar emellan och två caffe latte två mammor emellan på odenplan?
Oj vilket långt inlägg men jag har grubblat över detta sen i fredags och behövde avreagera mej lite..uppenbarligen!! haha..
Nu får jag väl varenda mamma till ovän men den som inte känner sej träffad behöver ju faktiskt inte ta åt sej och märker man att man blir sur kanske man borde fundera på vem man själv blir bakom vagnen eller på restaurangen en fredagskväll...
Ps/Ta inte bilden på allvar är ni snälla men den passade in rätt bra kände jag.../Ds
Jackan på, hösten är här!! =)
//Antz
