.

"Ärren är bevisen på att vi har levt"
Det var vad jag sa till Gun som ligger snett mittimot mej i samma sal här på avd 24.

Hon är lite blåslagen i ansiktet och lite öm i näsan efter att hon trillade och skadade sig. Hon är lite orolig för hur hon ser ut och om näsan är krokig. 

I mina ögon är hon jättefin och inget krok så vitt jag kan se sa jag till henne och då skrattade hon gott. Jag berättade för henne om mina värstingärr på höger ben efter att jag balanserade på taggtråd som liten.

Jag har haft komplex för de där ärren i hela min uppväxt men för några år sedan bestämde jag mig för att det fick vara nog! Jag har komplex för mycket men jag tänker inte ha det längre för de där ärren är faktiskt ett bevis för att jag har levt, de talar för hur jag var som liten och hur jag fortfarande är. 

Ärren kan tala för så mycket mer och påminner oss om allt dumt, kul, smärtsamt och galet vi har varit med om och chansen att tex mormor minns vad hon har varit med om och kan berätta om det för dej kanske ökar om hon ser ett ärr och blir påmind.

Livet är till för att levas och det ska banne mig synas lite titt som tätt. Vi ångrar ju trots allt bara det vi aldrig gjorde, det andra... ja det får vi ta som det kommer och ibland med en nypa salt och ett leende!
:)

Jag får kanske åka hem idag!!
*Hoppas*

//Antz