Fly närmre
Har du känt hur du bara behöver avskärma dig från allt och alla för att bara få vara dig? Ensam med dina tankar och dina känslor? Det tror jag alla har titt som tätt, behovet att få vara ifred för att ladda om och inte tappa sig själv. Jag behöver mycket av den varan, jag vet att det inte alltid märks och jag väljer mina tillfällen. Jag springer gärna ensam, jag simmar gärna själv, jag går gärna runt i stan när det regnar med min musik i lurarna och tar ett danssteg när jag tror ingen ser.
Jag är gärna själv.
Det är inte så svårt att hitta stunder för att få vara det. Däremot är det svårt att fly sig själv.
Har ni velat fly er själva någongång?
Snälla säg ja!!!
Säg att ni ibland bara vill spy på er själva, er kropp och allt ni är.
Denna veckan började så, eller så slutade den förra så, jag vet inte riktigt. Jag vet bara att det blir så ibland.
Känslan av att jag måste bort från mig själv träder i kraft och då är det bara så. Jag försöker springa ifrån mig på morgonen, försöker slå hårdare om jag boxas, allt för att hinna ifrån mig själv men det går inte.
Hur jag än anstränger mig så finns jag där, hos mig själv hela tiden och det kan göra mig tokig. Inte tokig kanske, inte längre men trött, trött och ledsen. Jag vet att det går över, det gör det alltid som ni kanske vet.
En del skulder har vi för alltid, hur mycket vi än tycks betala finns de ändå kvar.
Med de här känslorna skulle vi alltså ladda för en tre dagars vandring med klassen. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag var aspepp när vi satt i bastun efter måndagens träningspass.
Jag log och sa att det skulle bli nice!
Hoppades inom mig att det var precis vad jag behövde. Tid med klassen som jag tycker mycket om.
Vandringen blev bättre än jag någonsin kunnat drömma om.
Vi gick till vindskydden där vi delade in oss i grupper och släpade en stock uppför ett berg, vi fällde ett träd med en yxa, byggde en bastu, gjorde en eldstad och sedan sov vi tillsammans i vindskydden.
Igår vaknade vissa iskalla, vissa lite småfrusna och KIM den jäveln vaknade varm! =)
När vi fixat frukost och packat ihop oss väntade dagens uppgift, orientering hela dagen. Svinglad över att ha Julia i min grupp (hon är orienteringsproffs) trodde jag detta skulle bli a piece of cake, men även solen har fläckar. Alla i vår grupp fick ut samma riktning men när vi var ca 30 m från målet fick vi för oss att vi gått för långt och gjorde en helvändning som gav oss en liten omväg att promenera men det gjorde faktiskt inget för vi hade kul ändå och nu kan jag orientera någorlunda ialla fall(om kartan är bra och terrängen lätt). =)
Sista biten pga av hrm en liten miss av mig, Jan1, Tessa och Kim fick vi gå en liten specialväg till gårdagens camp. ALLA andra vek av på en annan väg medan vi fortsatte. Men vi gick ner till havet och gick söderut längs med vattnet, Gick och gick... Klättrade snarare, det var världens roligaste klätterberg och jättekul med kängor och tunga ryggsäckar. Det var typ det roligaste på hela dagen, kul, lite svårt, lite läskigt men ja, jätteroligt!!
Kom fram till lägret helt lyrisk efter att få ha klättrat av mig lite extra energi.
Dags för bad. Kallt, friskt och HÄRLIGT! Man ångrar aldrig ett bad!
Kvällen bjöd på grillad korv, hajjkbanan, saga, mys, massage och mycket skratt!
Så istället för att fokusera på att fly mig själv har jag fokuserat på att komma min klass närmre. Det är inte jobbigt, det får mig inte ledsen och det stjäl ingen energi. Tvärtom.
Det gör mig bara lyckligare.
Jag är så glad för att jag går i den här underbara klassen på världens bästa skola, vill inte tänka på hur det ska gå när vi ska skiljas åt..
Ta vara på tiden vet jag ialla fall att jag ska göra.
Trevlig helg, puss
Jag är gärna själv.
Det är inte så svårt att hitta stunder för att få vara det. Däremot är det svårt att fly sig själv.
Har ni velat fly er själva någongång?
Snälla säg ja!!!
Säg att ni ibland bara vill spy på er själva, er kropp och allt ni är.
Denna veckan började så, eller så slutade den förra så, jag vet inte riktigt. Jag vet bara att det blir så ibland.
Känslan av att jag måste bort från mig själv träder i kraft och då är det bara så. Jag försöker springa ifrån mig på morgonen, försöker slå hårdare om jag boxas, allt för att hinna ifrån mig själv men det går inte.
Hur jag än anstränger mig så finns jag där, hos mig själv hela tiden och det kan göra mig tokig. Inte tokig kanske, inte längre men trött, trött och ledsen. Jag vet att det går över, det gör det alltid som ni kanske vet.
En del skulder har vi för alltid, hur mycket vi än tycks betala finns de ändå kvar.
Med de här känslorna skulle vi alltså ladda för en tre dagars vandring med klassen. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag var aspepp när vi satt i bastun efter måndagens träningspass.
Jag log och sa att det skulle bli nice!
Hoppades inom mig att det var precis vad jag behövde. Tid med klassen som jag tycker mycket om.
Vandringen blev bättre än jag någonsin kunnat drömma om.
Vi gick till vindskydden där vi delade in oss i grupper och släpade en stock uppför ett berg, vi fällde ett träd med en yxa, byggde en bastu, gjorde en eldstad och sedan sov vi tillsammans i vindskydden.
Igår vaknade vissa iskalla, vissa lite småfrusna och KIM den jäveln vaknade varm! =)
När vi fixat frukost och packat ihop oss väntade dagens uppgift, orientering hela dagen. Svinglad över att ha Julia i min grupp (hon är orienteringsproffs) trodde jag detta skulle bli a piece of cake, men även solen har fläckar. Alla i vår grupp fick ut samma riktning men när vi var ca 30 m från målet fick vi för oss att vi gått för långt och gjorde en helvändning som gav oss en liten omväg att promenera men det gjorde faktiskt inget för vi hade kul ändå och nu kan jag orientera någorlunda ialla fall(om kartan är bra och terrängen lätt). =)
Sista biten pga av hrm en liten miss av mig, Jan1, Tessa och Kim fick vi gå en liten specialväg till gårdagens camp. ALLA andra vek av på en annan väg medan vi fortsatte. Men vi gick ner till havet och gick söderut längs med vattnet, Gick och gick... Klättrade snarare, det var världens roligaste klätterberg och jättekul med kängor och tunga ryggsäckar. Det var typ det roligaste på hela dagen, kul, lite svårt, lite läskigt men ja, jätteroligt!!
Kom fram till lägret helt lyrisk efter att få ha klättrat av mig lite extra energi.
Dags för bad. Kallt, friskt och HÄRLIGT! Man ångrar aldrig ett bad!
Kvällen bjöd på grillad korv, hajjkbanan, saga, mys, massage och mycket skratt!
Så istället för att fokusera på att fly mig själv har jag fokuserat på att komma min klass närmre. Det är inte jobbigt, det får mig inte ledsen och det stjäl ingen energi. Tvärtom.
Det gör mig bara lyckligare.
Jag är så glad för att jag går i den här underbara klassen på världens bästa skola, vill inte tänka på hur det ska gå när vi ska skiljas åt..
Ta vara på tiden vet jag ialla fall att jag ska göra.
Trevlig helg, puss
Kommentarer
Trackback
