.

"Where there is desire
There is gonna be a flame
where there is a flame someone´s bound to get burned
But just because it burns doesn´t mean you´re gonna die
You´ve gotta get up and try,try, try
gotta get up and try, try, try"


Pinks musik är svaret på allt.
Hon sätter ord på alla känslor man någonsin kan ha.

Igår satt jag på bussen och den här låten kom när vi åkte över min absoluta favoritbro i Stockholm, Västerbron.

Himlen var rosa och solen var påväg ner och jag kände hur låten fick det att suga till i magen.

Jag råkade göra en tabbe och boka en resa till Glasgow fel vecka. Bokade veckan INNAN höstlovet så klanto, ja det är jag. Så jag hade ett samtal med en av lärarna om det och hon frågade hur jag mår?

Det är en ganska befogad fråga.
Jag mår bra.
Det är mycket i livet som är bra och jag vill inte ha det på något annat sätt men känslomässigt är jag som en 6:åring.
Mina känslor ligger precis på huden och jag har nära till skratt och gråt precis hela tiden och det är galet jobbigt.

Just att jag inte riktigt har kontroll på min egna känslor. Jag vill kunna styra mig själv och inte bli påverkad av vad andra säger och gör.

Jag blir sårad av småsaker jag annars rycker på axlarna åt och jag blir ledsen när människor verkar tycka att mitt liv och min tid är mindre viktig än deras. Det gör ont och när jag inser att jag blir påverkad blir jag förbannad som i sin tur gör mig ledsen.

Hur många smällar i magen kostar det att förstå att det är så vissa människor fungerar?

Det är bara att inse att det är så. Jag måste bara hitta ett sätt att hantera dem utan att låta det påverka mig så som det gör idag. Omge mig med de som visar att de bryr sig på riktigt, där det inte bara är tomma ord utan verkliga handlingar och känslor.

Det är såna människor man ska hålla hårt i.

Kärlek//
Annie