.

Brukar du ta chansen att lära känna människor "outside your box", eller hör du till dem som kallar oss galningar?

Båda sorter är okej. Man ska vara den man är, alltid.

 

Jag är den där galningen ni vet... Den där galna tjejen som bara gör.

Försöker göra det som känns rätt i stunden.

 

En dag i skolan förra veckan frågade Jennifer mig vad jag skulle göra i helgen.

"Lite allt möjligt kul och på fredag ska jag åka till familjen jag träffade i Thailand och sova hos dem!"

"Vadå? Du hade aldrig träffat dem innan?"

"Neej"

"Haha, alltså bara DU gör sådär konstiga saker Annie..."

 

Konstiga saker?

Litar på människor eller vad?

Kanske stämmer det men jag älskar att jag gör sånt.

Litar på människor .

 

Jag tycker om riktiga möten.

Därför lär jag känna min fotvårdstant på riktigt.

Jag hade inte varit där på över 1.5 år men när jag ringde för att boka tid förra veckan utbrister hon helt lyriskt i telefonen:

"Men Annie!! Åh vad jag har tänkt på dig! Jag saknar dig!"

Och jag henne..

Hon skulle kunna vara "bara" min fotvårdare som jag utbyter stela artighetsfraser med medan jag sitter där och läser skvallertidningar  men jag skippar den biten och vi lär känna varandra på riktigt.

Vi delar sånt man bara delar med människor som man litar på.  

 

Familjen jag träffade i Thailand bor i ett mysigt hus i Tyresö.

Jag är kompis med Johanna som ska fylla 36 och jag är kompis med hennes dotter Ilona som är 9.

 

"Du är den första som är lika mycket kompis med både mig och Ilona!" sa Johanna när vi stod i köket och fixade i fredags kväll

"Du är liksom som en bro mellan oss och vi tre kan ha så roligt ihop."

På lördag morgon var jag och Ilona frukostsugna tidigt och stod tillsammans i det mysiga köket och gjorde fruktsallad.

Jag sneglade på hennes små händer o tänkte på när vi var i Thailand. Vi skulle åka till piren o äta middag

o Ilona kom barfota...

"Varför har du inga skor!?" frågade Johanna

...... inget svar

"För att idolen går ju barfota" svarar hennes extrapappa

Jag gick barfota konstant på resan, undantag när jag sprang på mornarna

Jag log när vi stod där i köket.

Underbara unge...

 

Livet ger oss möjligheter hela tiden. Det är vårt ansvar att se dem och våga hoppa ibland.

 

Idag liftade Therese, Felix och jag från Väddö till Norrtälje.

Det äldre paret som plockade upp oss var supergulliga.

Det hela slutade med att vi lovade att komma och hälsa på dem så det ska vi lätt göra innan praktiken.

 

"Fläckar lär oss livet" säger tvättmedelreklamen

"Möten förgyller livet" säger Annie :)