.

Häromdagen skrev min bästa vän ett klockrent inlägg om orättvisan i vårt samhälle.

Helt lysande.

Satt där det skulle, rätt i magen.

 

 Vi pratade om det här på resan. 

Vi satt smusiga och äckliga på flygplatsen i Doha och drack kaffe på ett café utanför en väntelounge som mer liknade ett hotell än något annat.

Vi skojade om vilka som fick gå in där och vad de fick betala för det.

 

Alla har olika smärtgränser för vad som kan anses prisvärt och inte.

Alla har vi olika syn på vad som är rättvist.

Alla har olika gränser för vad som är rätt och fel.

Alla vill göra olika mycket för att skapa lite balans i världen.

 

Här sätter ialla fall jag mig själv i en rävsax.

 

För jag är en av "dom."

 

En av dem som betalar dyra pengar och reser till varma länder med milslånga stränder och njuter av en färskpressad juice i solstolen.

Fast jag vet att det bor en hemlös man 15 minuter från mitt hotell så lägger jag pengar på att åka ut och snorkla en dag på min semester.

 

Packar ner löparskor för 1000 kr och upptäcker ön eller staden springandes varje morgon.

Ser säkert en hel del misär och orättvisa under den här löprundan och jag väljer hur mycket det ska kännas.

 

Tjejen som betalar 180 kr för en hotellfrukost en ledig söndag.

Den tjejen är jag.

 

Friluftsnörden som köper ett par vintertights för 1200 :- att åka längdskidor i.

Den nörden är jag. 

 

Jag har kommit på mig själv att tänka mycket mer sedan jag kom hem från Tanzania nu.

Frågar ofta mig själv, är det värt det?

Behöver jag göra detta? 

 

För just nu känner jag mig som en dålig människa mest hela tiden och det är inte meningen att man ska känna så.

 

Inget barn i Afrika mår bättre av mitt dåliga samvete.

Ingen hemlös får plötsligt ett hem för att jag går runt här hemma och grottar ner mig.

 

Alla val jag gör är mina egna och den enda som dömer mig för det är jag själv.

Att jag känner mig dömd för att göra alla dessa val sitter i mig själv.

Jag dömer mig för att jag inte är Linnea. Jag önskar att jag hade lite mer av hennes goda hjärta och vilja.

 

Eftersom det sitter i mig är det bara jag som kan jobba bort den känslan.

För jag tycker inte att det är roligt att ha dåligt samvete för att jag äter en god lyxfrukost med en god vän eller när jag ligger på en strand och njuter av varm sand mellan tårna.

Speciellt inte när jag sparat ihop pengarna själv och betalat för det.

Vill inte ha skämselkudden framför ansiktet för att min pappa och mamma gett mig en bra start i livet.

Vill inte ha dåligt samvete för att jag föddes i Sverige.

 

Därför tycker jag att alla ska gå tll sig själva.

Fråga sig på riktigt.

 

Vem är jag?

Hur värderar jag livet och vart lägger jag mina pengar?

Vad är viktigt i mitt liv och finns det något jag kan göra för att påverka allt som är orättvist i världen?

Stänger jag av när någon pratar om obekväma saker eller tar jag till mig?

 

När någon fyller år samlar vänner, kollegor o bekanta in pengar till blommor till personen i fråga.

Då säger sällan någon att de inte har en femtiolapp till övers.

 

Jag tycker att livet är orättvist.

Tycker det är sjukt att vissa människor aldrig får se något annat än sin hemby medan andra får se hela världen.

 

Tycker det är orättvist att vissa får äta fem gånger om dagen medan vissa knappt får äta varje dag.

 

Tycker också det är sjukt att man kan betala 10.000 kr extra för att få resa första klass.

För att få skåla i skumpa, äta varma nötter och kunna spela fotboll med utrymmet som ges vid dina fötter.

 

Tycker det är orättvist att barn är ensamma. Att deras familjemedlemmar dött som flugor eller bara lämnat dem åt sitt öde.

Tycker det är orättvist vare sig de kommer från Afrika eller Sverige.

För det pågår överallt.

 

Jag tycker att ALLA kan hjälpas åt.

Alla kan göra lite.

Se det som en förmån att du fått de förutsättningarna du fått och tänk vad mycket bra du kan göra av allt du lärt dig genom livet.

Om vi alla gör något positivt av vårt överskott så kommer världen bli en bättre plats att leva i.

 

Vad du brinner för är din ensak och jag vägrar vara heliga Maria i detta och peka på dig och tala om vad du

ska göra...

 

Världen kommer inte sluta att vara orättvis men för varje människa vi hjälper, varje gång vi väljer att 

se istället för att blunda så kommer livet se helt annorlunda ut för den personen.

 

Livet kommer alltid vara orättvist- Du bestämmer hur mycket.