Frankly my dear, I DO give a damn
"She is the one with the messy unkempt hair colored by the sun. Her skin is now far from fair like it once was. Not even sun kissed. It’s burnt with multiple tan lines, wounds and bites here and there. But for every flaw on her skin, she has an interesting story to tell.
Don't date a girl who travels. She is hard to please. The usual dinner-movie date at the mall will suck the life out of her. Her soul craves for new experiences and adventures. She will be unimpressed with your new car and your expensive watch. She would rather climb a rock or jump out of an airplane than hear you brag about it.
Don’t date a girl who travels because she will bug you to book a flight every time there’s an airline seat sale. She wont party at Republiq. And she will never pay over $100 for Avicii because she knows that one weekend of clubbing is equivalent to one week somewhere far more exciting."
Det är första delen av typ världens bästa blogginlägg om ni frågar mig.
Linnea skickade den länken till mig i Januari iår.
Hon tyckte väl att det passade.
I onsdags kom Erik Dos Santos och pratade med oss om hot och våld.
Hur gör vi på vår arbetsplats om det uppstår en hotfull situation mm?
Vi är grymt drillade när det gäller olyckor och skador.
Där sitter rutinerna näst intill fastetsade. Sen kan jag aldrig veta före en olycka hur jag kommer att reagera just den här gången men vi är iallafall så förberedda som det går att vara.
Han drog ett vågrätt svart streck på tavlan.
Därefter drog han ett rött lodrätt streck tvärsöver.
Det svarta strecket visade en kund eller anhörigs sträcka till att det rinner över och det smäller.
Vid det röda strecket har det redan smällt.
Han berättade om möten då det smällt, där det nästan smällt och vi pratade om hur man ska jobba för att det inte ska behöva gå så långt.
"Ju mer känslor som kommer upp i en diskussion ju mindre rationellt tänker vi.
Känslor och rationellt tänkande går inte hand i hand."
Sant.
"Hejhej känslostormen själv."
Jag är inte van med att det smäller, varken för mig eller någon annan men jag vet hur jag fungerar eller kanske snarare inte fungerar när jag känner mycket.
Jag går lätt vilse överallt när jag känner mycket.
Till och med där jag egentligen känner mig trygg och säker blir jag otrygg.
Ostabil.
"Det är inte personligt. Ta det därför inte personligt."
Nej blir en gymkund arg när vi gör kortkontroll kan jag nog leva med det faktiskt.
Hur gör man när det är just personligt då?
När jag inte jobbar, när jag bara är Annie?
När någon kallt och hårt säger att jag bara är ett stenhårt skal och att jag jobbar hårt för att alltid ge bilden om att jag bara är jäkligt glad och rolig. Full fart alltid? Det och massa annat skitsnack.
Allt detta utan att egentligen känna mig alls.
Jag vet inte men tar det personligt är det första jag gör.
Jag tyckte dessutom att det var orättvist. När jag tycker något är orättvist och inte sant börjar jag känna en massa och då tänker jag inte rationellt.
Men jag gör ingen big deal av det.
Jag loggar ut och blir ledsen istället.
Faktiskt på riktigt.
Någon hade redan stulit mycket energi under helgen som gick så jag hade inte min starkaste mur byggd kring mina känslor heller. Det gjorde inte saken bättre direkt.
En av mina fina underbara fångade upp mig när det brast.
Hit men inte längre gick det.
Satt där i handduk efter jag tränat.
Tårar nedför hela kinden och trött.
Riktigt trött på att vissa människor ger sig rätten att säga vadsomhelst för att de kan.
Bryr mig egentligen inte så mycket om personen i fråga. Jag hade inte väntat mig det därifrån såklart, men det var mer orden.
"Alltid glad och stenhård var det va? Fy fan.." fnyste jag fram mellan tårarna.
Det kändes skit hela dagen och kvällen.
Fick sova på saken.
Fortfarande lite mörbultad.
Kom till jobbet i torsdags.
"Är du starkare idag?"
"Flyttar nog inga berg idag heller men jag är okej, tack."
Jag försöker vara klok här.
För jag vet att jag kan vara det. Kan fokusera på bra saker.
Jag vet skillnaden på rätt och fel.
Vet skillnaden på det som ger energi och det som stjäl den.
Vet att lycka inte är en destination.
Det är mer hälsosamt att se på lycka som ett humör.
Precis som att jag ibland är hungrig eller trött.
På samma sätt kan jag vara lycklig och olycklig under samma dag.
Om alla skulle förstå det och tänka på det viset skulle vi alla kunna vara lyckliga lite oftare och inte bli lika
krossade av att vara olyckliga.
Det är det här med rationellt tänkande.
Det är som sagt svårt när det är mycket känslor inblandade.
Ni vet texten jag inledde med idag?
Den har en mening till på slutet som jag tycker är klockren:
"So never date a girl who travels unless you can keep up with her."
Jag satt här hemma igår kväll och tittade i mina album.
Jorden runt med Ello, Island med Pippi, resorna med Linnéa, Afrika och Indien med Viktor osv
Insåg att jag har så galet mycket fina minnen. Så mycket fina människor i mitt liv.
Ska fortsätta lägga tiden och energin där.
Ni behöver inte dejta mig.
Verkligen inte.
Följ med på äventyr bara. Resorna är det bästa jag vet och du kanske märker att jag inte är ett stenhårt skal.
Inte alls faktiskt.
Jag har på mig mitt halsband varje dag.
"Frankly my dear I don´t give a damn"
Det betyder inte att jag är okrossbar.
Varken jag eller någon annan.
Snälla.
Tänk efter en extra gång innan du tänkt vara elak mot någon.
Ställ dig själv frågan:
"Behöver det här sägas?
Behöver det sägas nu och behöver det sägas av mig?
Trevlig helg vänner.
Kommentarer
Postat av: Sanna
❤️
Snart väntar nya äventyr ❤️
Svar:
Annie
Trackback
