.

"Du är pappas flicka va?"

Ofta fått höra.

Jag är nog en typisk "pappas flicka" och jag tycker inte att det är något dåligt. 

Tror mer det handlar om att vi är lika.

Vi pratar lite på samma sätt, båda älskar att ha roligt och gillar att vara "apan" i sociala sammanhang. 

Jag har fått hans näsa och tummar.

Hyggligt..

Vi bråkar ytterst sällan och jag har alltid känt mig väldigt lyckligt lottad när jag fått egentid med min pappa.

Om jag är hemma hos pappa och vi sitter och äter middag brukar vi få höra att vi två tillsammans med brorsan får ett eget språk. Som tydligen är omöjligt för andra att hänga med på. 

Min relation med min mamma är lite annorlunda.

Den kräver mer.

Vi hörs mycket oftare (flera gånger dagligen) 

Är det inte samtal eller missade samtal så är det sms, whats app eller facebook.

Daglig terror. :)

Oavsett om vi har en dialog eller om jag bara ser två (eller 10) missade samtal så "hörs" vi väldigt ofta.

Jag skulle ljuga om jag sa att det aldrig gör mig galen.

När min mobil stänger av musiken i vattengympan skriker deltagarna "det är nog mamma!"  

Gjorde det till en grej för att slippa arga deltagare första gången och nu är det bara lite extra underhållning om hon ringer.

"Varför skriver hon och tjatar om detta?"

Jo för just nu är min mamma på semester. Hon är i Kroatien några dagar och jag går sönder av längtan efter henne. 

Jag vet att det bara är några dagar så det är inte det som är problemet egentligen.

Men det ger mig perspektiv.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt ringa henne sedan i söndags.

För att inte tala om idag.

Jag vet att hon kommer hem snart så det är inte den saknaden som är svår att härda ut.

Jag får bara lite svårt att andas när jag tänker på hur skört allt är.

Vem fan skulle jag ringa om alla dumma funderingar om du inte fanns?

"Dina verkliga problem är de som slår ner som en blixt en seg tisdag." 

Jag vet att jag var blixten som slog ner och rörde runt och stökade till under flera år och jag är glad att mina föräldrar  är allt jag någonsin kunnat önska mig.

Min pappa är min hjälte, min idol och bästa sponsor av gosiga tröjor.

Min mamma är min bästa vän, mitt lexikon och min stora trygghet.

Jag vet inte om jag är extra känslig idag eftersom jag sovit dåligt och är lite allmänt osams med mig själv just nu men jag behövde ge mig själv tillåtelse att få vara liten och längta lite.

Tycker vi ska berätta för våra nära lite oftare att vi tycker om dem.

Varför inte liksom?

Kom hem nu mamms, för jag vill aldrig vara utan dig.