Meningen med livet

Jag vet inte om det är något speciellt för 2012 eller om jag bara har varit mer observant än vad jag brukar men vart jag än vänder mig pratar människor om "meningen med livet". 
 
Hur små vi är, hur liten roll allt vi gör spelar när allt kommer omkring och hur menlöst allt känns.
Hurra, vilka ljusa tankar!
 
Jag kan vara som en rumpnisse. Jag som många andra frågar gärna HUR, NÄR  och VARFÖR?
Sen vänder jag på en 5-öring och släpper allt.
So what? 
Behöver inte ha några svar, utan gillar läget.
 
Idag hade jag samtal med en "klient" och vi pratade om massa saker men fokus låg på mål och motivation. Samtalet närmade sig sitt slut och han hade skrivit en gedigen lista på vad han ville göra och vad nästa steg var.
 
"Känns detta bra, är du nöjd med vad du kommit fram till idag?" frågade jag
"Ja absolut, detta ser jättebra ut. Men det kommer kännas lika oviktigt imorgon."
"Hur menar du då?" sa jag med ett leende eftersom jag inte helt kopplade.
 
Då kom vi in på detta med livets mening, hur liten betydelse allt har för världen mm.
 
Som jag skrev innan så har jag tänkt likadant. Jag undrar också en massa saker och visst är allt jag gör lite i det stora hela men nu börjar jag få lite nog känner jag.
 
Jag kan inte berätta för någon om livets mening och även om jag skulle ge mig på ett försök så skulle jag garanterat bli sågad för jag tror egentligen inte att någon vill ha ett svar. Jag tror aldrig vi kan få ett svar som känns 100% men det är ganska bra att gömma sig bakom frågan.
 
Allvarligt talat,
visst det jag gör har liten eller noll betydelse för världen i stort men om jag skulle vara 10000 gånger viktigare och mina beslut likaså skulle det ändå vara lite med mina nya perspektiv.
 
För ju högre jag klättrar på stegen desto längre blir den.
För vi blir aldrig nöjda, vi kommer aldrig fram ändå.
 
Om jag tänker efter så är jag ganska nöjd med den lilla påverkan mina misstag har på allmänheten.
Mina misstag drabbar mig och tyvärr ibland mina närmst sörjande eller kanske en stackars vän som råkar vara inom räckhåll när jag säger en groda eller klantar mig.
 
Jag kanske sårar någon jag bryr mig om och det räcker så för mig, det är illa nog. Vill inte ens tänka på hur dåligt jag skulle må om jag gjorde ett misstag som påverkade en hel stad, då skulle jag gå runt och må dåligt över det istället.
 
Ja, så det här tramset
"Världen är så stor och hur jag lever spelar ingen roll, det känns ändå meningslöst"
 
Skitsnack!
Min mening med livet är mitt val att bestämma.
Jag har fått ett helt liv att göra vad fan jag vill med så vill jag deppa eller skylla på hur liten jag är så absolut, mitt beslut men det om något känns meningslöst.
 
Om jag följer mitt hjärta och gör det som gör mig lycklig får mitt liv en mening och ingen har rätt att ifrågasätta mina val. Om jag jobbar med något jag känner är meningslöst kommer det synas även om det räddar liv eller vadsomhelst, om jag åker till Afrika och lär barnen engelska för det känns meningsfullt kommer barnen känna det också. Känns det menigsfullt att bara ligga i hängmattan på en strand så är det meningsfullt för mig.
 
Ni börjar fatta min poäng här va?
 
Sen har vi det där jobbiga. Känslor.
Jag-liten, absolut. Det gör ju inte att saker och ting känns mindre för det. Det måste jag väl ändå ta på allvar? Att jag som är så liten på jorden kan känna så mycket.
Det tycker jag är coolt.
 
Läste en artikel om Anja Pärson. Hon har varit min idol så länge jag kan minnas. Jag tycker alltid hon är klok och fantastisk oavsett hur hon har presterat eller inte. Min beundran för henne sitter inte i hennes medaljer eller prestationer även om jag blev glad när det gick bra och jag hoppade alltid i soffan när hon åkte. Mamma blundade av nervositet när Anja åkte eller sprang ut i köket om det blev för spännande.
 
Mamma behöver träna på att behålla lugnet i skarpa lägen...  :)
 
Läste en artikel med Anja idag på tåget från stan.
Hon säger att man ska sätta ett drömmål, ett realistiskt mål och flera delmål.
 
Mitt drömmål är att vara lycklig varje dag.
Där blir det fail var och annan vecka.
 
Mitt realistiska mål är att ha fler glada dagar än ledsna och mer skratt än tårar i livet.
Där går det bättre! =)
 
Där ligger mitt fokus.
Japp, frågar ni mig vad meningen med livet är kommer det bli mitt svar.
 
Min mening med livet är att ta hand om mig själv och göra mig själv så lycklig jag bara kan, inte på bekostnad på någon annans känslor såklart och sist men ABSOLUT INTE minst, inte ta mig själv på så stort allvar.
 
Hitta din mening.
Ingen annan än du vet.
 
KÄRLEK
//Annie
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sarah

Fint skrivet vännen! Jag gillar dig <3

Svar: nusse, jag gillar daaaj med! hjärtat!!
Annie

2012-12-10 @ 17:48:41
URL: http://www.westersm.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0