Det lilla

Morgonen började bra tror jag.
Jag älskar att åka bussen till Norrtälje, faktiskt. Ibland med en kaffe i handen, ibland utan.
Imorse blev det utan kaffe, längst fram på andra våningen i dubbeldäckaren med musik i öronen. Av med skorna o la mig tillrätta och slumrade till efter att jag ätit mitt kokta ägg, bananen och min kiwi.
 
Jag kommer inte sakna att åkande fram, tillbaka, hit och dit MEEEEN
jag kommer sakna den där stunden i bussen, i den där lugna bussen tidigt på morgonen innan någon riktigt vaknat, förutom föraren såklart =)
 
Kom till skolan, när lektionen startade kände jag mig lite irriterad, ville inte sitta still och kände mig lättretlig av någon anledning..
 
Efter fikat höll Carro ett kunalini yoga pass för oss i gympasalen. Hon la ut mattor, filtar o tände ljus.
Efter 1.5 h yoga var jag här igen.
 
Landade, andades och kände hur värmen kom tillbaka. Värmen, glädjen och energin.
Precis vad som behövdes idag.
 
Kommer sakna det här.
 
KÄRLEK

Passiv rökning är fortfarande ingen valmöjlighet

Jag vet att det var värre förr. (skönt va? Att det finns något som var värre förr)
 
Jag minns att jag stod och tvättade håret klockan fyra på morgonen när jag kom hem från "GG" (utestället vi hängde på när vi fyllt glada 18 år) för att hela jag stank från den där jäkla röken.

Minns även gången jag blev bränd av en cigg strax under ögonbrynet när jag dansade på Grebbestads uteställe "Terassen" och att Larse satt och baddade mitt öga med is tills jag somnade. Gulle...

Så som sagt, jag minns hur det var och det är bättre nu men den senaste tiden har jag tänkt på att varje gång jag står på perrongen till t-banan, pendeln eller bussen så står det folk och röker.
"gå bort en bit då gnällkärring"

Ja, absolut men de placerar sig fiffigt nog inte på samma ställe så hur långt bort jag än går på den där satans perrongen så nog fan ska någon röka!

Jag vill inte förbjuda alla att röka på perronger eller liknande, det är fortfarande ett fritt land, vill folk röka så låt dem men det vore så skönt om deras rök inte behövde påverka mig eller min kropp om jag inte vill det.
 
Det blir så dubbelt, jag tränar för att må bra och ha en hälsosam kropp, en halvtimme senare står jag vid tåget och drar in den där skiten rakt ner i mina fina lungor. Känns sådär..
 
I Thailand brukade jag springa på mornarna och köra lite styrka på eftermiddagen. Hah... styrka och styrka förresten.. jag körde antingen tabata för magen eller armhävningar, rygglyft och ett par övningar för rumpan. Det var ungefär det jag orakade under min latsemester. :p
 
Hursomhelst så låg jag ute på balkongen, körde tabata, stonkade och svettades som en gris. (hett som fan) =)
Så känner jag hur det smyger sig på en lukt jag inte uppskattar när jag tränar, ciggarettrök... 
Till en början körde jag bara på, försökte att inte tänka på grannens bidrag till mänskligheten men efter et par minuter fick jag nog. 
 
Hur hälsosamt känns det att träna i ett nikotinmoln? Inte jätte..
Så jag gick in och körde klart mitt pass istället.
 
Min intention med det här inlägget var till en början att få gnälla lite över alla rökare men nu när jag tänker efter är jag snarare glad för att jag kommit på hur ofta jag slipper dras med skiten. När jag springer, när jag är ute på havet, när jag klättar eller sitter hemma...
När jag går på restaurang eller fikar med mina vänner är luften fri att fyllas med skratt och härliga samtal.
 
Vad härligt!!!!
Glad!
 
Nu ska jag åka ett rökfritt långpass på skidor!
 
Puss
//Annie
 
 
 

Linnea

Igår kväll gick jag nöjd och trött för att sova.
Kändes skönt att ha skickat in första uppsalauppgiften och lite lagom öm efter första triggerpunkts passet.
Tog ett tag för mig att komma till ro och somna.
Började tänka på Linnéa, det är mycket jag vill prata med henne om.

Vaknade imorse och vi tre sömniga tomtar (Pao,Jullan och jag) drog på oss träningskläderna och lufsade ner till gymmet, redo att väcka våra trötta kroppar med att spinna järnet!

Snötäckta träd, inga bilar, knappt några lampor.
Stillhet.
Som Afrika, fast tvärtom.

När jag inte varit här på några dagar känns det tydligt.

Väddö är en speciell plats.
Jag kan vara less på att vara här, samtidigt som jag är ledsen för att det är slut om några månader. Förra veckan gick jag och kramade Karin (min mentor) mest hela tiden. Insåg att detta är på lånad tid.

Så imorse, log för mig själv för det är så härligt här. 

Ändå, saknar Linnéa så det gör ont nu.
Jag har räknat ner sedan jag tårdränkt kramade henne hejdå  på Väddö i oktober.
Nu vet jag att hon stannar längre än jag först trodde. Jag förstår henne. Jag vill bara att hon ska vara lycklig men det spelar ingen roll för jag saknar henne lika mycket ändå.
 
Jag behöver höra hennes skämt som alltid får mig att skratta tills det värker.
Jag vill säga allt dumt jag tänker, vill att hon ska ta fram det bästa i mig.
Vill höra henne prata energiskt om Afrika, om barnen och om livet.
 
Det är galet att det finns någon som vet allt om mig, alltid vet vad jag tänker på och vet hur jag känner för mig själv och alla andra.
Hon skrattar när jag gnäller om mina brister. Hon suckar när jag är oresonlig.
Hon låtsas inte höra när jag säger att jag inte klarar ett jota.
Hon minns alla dumma saker jag berättar och hon minns och tar till sig av mina råd jag ger henne.
 
Hon rör i mitt rufsiga hår när jag är ledsen och gråter i hennes knä.
När hon känner att jag är less på att vara ledsen säger hon något dumt för att jag ska börja skratta.
 
Jag saknar henne gränslöst nu.
När jag har allt förutom henne saknar jag henne men när jag inte har något förutom henne går det ganska bra. Hon fyller upp mig som bara hon kan.
 
 
aa juste dee, kom hem nu.
 
 
 

Fokus

I slutet av förra terminen kände jag mig väldigt splittrad. Jag insåg att jag var väldigt frånvarande i skolan, både fysiskt och psykiskt. Jag blev mest irriterad på mig när jag inte riktigt kunde fokusera när jag var där.
 
Jag vet inte men det var så mycket jag ville göra, skulle göra och borde göra att inget blev speciellt bra.
 
Allt gick inte dåligt.
Min föreläsning blev bra. Riktigt bra och det känns jättebra.
Det lutar faktiskt åt att jag ska hålla den igen för en grupp som utbildar sig till kostcoacher. Då får jag kanske betalt också.
Pengarna känns inte viktiga i sig men känslan av att någon vill betala för att lyssna på vad jag har att säga är härlig.
 
Resan gjorde mig gott.
Känner mig närvarande, glad och fokuserad nu.
Precis som jag vill.
 
Ska kila iväg och hålla mitt gympapass för massa kostcoacher och elever nu. Pepp!
Läste en text jag fastnade för, ville dela med mig.
 

Att Vara Stark

Att vara stark är inte

Att aldrig falla

Att alltid veta

Att alltid kunna

Att vara stark är inte

Att alltid orka skratta

Att hoppa högst eller vilja mest
Att vara stark är inte

Att lyfta tyngst

Att komma längst eller att alltid lyckas
Att vara stark är

Att leva livet som det är

Att acceptera dess kraft och ta del av den

Att falla till botten Slå sig hårt Och alltid komma igen
Att vara stark är

Att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är

Att se ljus i mörkret Och alltid kämpa för att nå dit.

//Kärlek

 
 
 
 
 

Året som gått

Då var det dags igen.
Ett till år har gått, jag blir inte yngre precis,
Linnéa hade en skön kommentar till mig när jag precis hade fyllt 26.
"Du har närmre till 50 än till 0"
Hahaha...
"Tack Linnéa. Skrattar bäst som skrattar sist, tänk på att det är du som kommer få ta hand om mig när jag blir gammal o gaggig. Du kommer få släpa runt på mig och hålla koll på mig. Jag kommer ha the time of my life så tänk på vad du säger."
Då var det nog inte lika roligt att vara lammkött längre. =)
 
Åter till ämnet.
Som sagt, så blir jag ju inte yngre nej. Däremot blir jag rikare på erfarenheter, vilket ibland är riktigt trevligt och ibland suger det hårt.
Jag samlar på ögonblick, helst fina sådana.
 
2012 i Alfabetisk ordning:
 
A- Amsterdam.
En kväll i somras när vi skulle sova frågade jag Linnéa. Ska vi inte resa bort snart? "jo,det ska vi" sa hon som att det var självklart o ett par dagar senare var resan till Amsterdam bokad och betald. Vi sov på Amsterdams gator, drack massa kaffe på starbucks, promenerade massor och badade i en fontän. Underbar resa!
 
B-BÄSTkusten.
Det blev ett par kortare och ett längre besök under året. Det längre var i somras och det behövdes.
Behövde lappa ihop mig själv och få lite lugn och ro för att fundera på hur och var jag ville leva mitt liv.
 
C-Chas.
Svarade av en slump på ett massagejobb som ledde till anställning som hälsopedagog på ett it-företag. Jobbar deltid utöver skolan. Med massage, PT o samtal. Jätteroligt!  
 
D- Dumpad.
Haha. Det låter ju väldigt bittert och även ganska hemskt men det är ju sant. Sanningen är inte alltid vacker men den blir vackrare ju längre tiden går och jag är lycklig nu. Jag ska inte säga att det inte kändes, jag är ju ingen maskin men allt läker och går över.
 
E- Energimassage.
Gick energimassagekursen med klassen och jag blev såld på det! Riktigt nice.
 
F- Filarvägen.
Köpte min egen lägenhet i Kallhäll. Tur att jag har föräldrar och familj som ställer upp med arbetskraft o pengastöd när jag pluggar. Annars hade detta aldrig varit möjligt.
 
G- Gotland.
Hade ett par ljuvliga dagar med Melaine och Lina på Linas familjeställe på Gotland i somras.
 
H- Hindertimmen.
Sprang min första terrängtävling och vann duoklassen tillsammans med Amanda! Kick ass, första gången tjejer vann tävlingen. =)
 
I- Ingrind.
Hösten som gick har Ingrind varit den bästa extramamman jag kunnat få. Innan jag fick min lägenhet behövde jag ibland någonstans att sova och då var jag alltid välkommen dit. Hon får mig att känna mig välkommen o hemma där. Hon "tjatar" med kärlek som en extramamma gör. "Har du ätit?", "Har du ordentligt med kläder på dig?" Tom kl 05.00 efter en utekväll var jag välkommen dit. Hon är bäst!
 
J- J står för pendeltåg i sthlm.
Pendeltåg som ersätts av bussar slutade med att jag hamnade i Geneta istället för Gnesta när jag skulle till Julia på höstlovet. Väldigt jobbigt då, fantastiskt roligt senare. :)
 
K- Kaffe.
Massa gott kaffe 2012. Finns inte mycket som är bättre! 
 
L- Love.
Jag har verkligen fått massa kärlek under 2012.
Mina vänner och min familj har överöst mig med villkorslös och oändlig kärlek. Fantastiskt vilka människor jag har i mitt liv.
 
M- Mäklaren.
Stannar nog där. :)
 
N- Nakenbad.
P.A.J på västkusten. Haha..
 
O- Offpist
Offpist åkningen i Storlien var nice. Skitkul, speciellt när vi upptäckte att det låg en bäsck gömd under snön precis intill där vi åkte.
 
P- PAT Training.
En kväll i gymmet efter klättringen bildades på skämt "Pat training" Pearli, Annie o Tinas träningstrio. Vi skojade om att vi skulle bli ett koncept o företag. Tjaaa, Vem vet... :)
 
Q- Lite joker. Glasgow.
Tog en tripp med Helena och hälsade på Melaine o Lina i Skottland i höstas. Underbart!
 
R- Rihanna. 
Alltid gillat henne men iår är det extra. Ett extra Rihanna år helt enkelt.
 
S- Storlien.
Fjällresan med klassen var underbar, speciellt turen till Blåhammaren o Storuvlån
 
T- Telemark.
Fick en dag med telemark i Storlien med Nadja, vår grymma friluftslärare. Det hjälpte inte att hon var grym, både att åka och lära ut. Det var lika svårt ändå, men väldigt kul att prova.
 
 U- Utomlands. 
Tog två veckors semester på Koh Kho Khao resort i Thailand över nyår.
 
V- Varvet.
Slog mitt rekord på Göteborgsvarvet. Sprang på 1.44 min.
 
X- Svarta leder.
Så många svarta leder som jag har klarat på klättringen under 2012 har jag aldrig gjort. Tror inte ens att jag hade klarat någon svart innan 2012.
 
Y- Yvigt.
Mitt HÅR!
I Thailand gick kammen tom sönder när jag skulle kamma mig. =) 
 
Z- Zebrafiskar.
Såg flera när jag snorklade på koh tacthai!
 
Å- Ålandshavet
I början av höstterminen stack Hp2 ut på kajakpaddling.
Tält, eskimåvändningar, grillning, bad och friluftsliv när det är som allra bäst.
 
Ä- Ägg.
Känns som en väddögrej men satan vad ägg vi åt 2012.
 
 
Ö- Öppet spår.
P.A.J gjorde det! Vi åkte Vasaloppet 2012
 
KÄRLEK
 
 
 
 

Elefantbad och klikli

Jag ser mig sjalv som en relativt berest person, jagtycker aven att jag har upplevt mycket coola grejer.
Fallskarmshoppning, suttit pa en krokodil i vildmarken, riverrafting, canoping mm MEN fram tills i lordags hade jag aldrig varken ridit eller badat med elefanter.
Jag ar lite emot sant, beroende pa hur bra djuren behandlas. Dessa elefanter var valskotta, de som tranade dem var trevliga o kravde inte att elefanterna skulle gora nagot mot sin vilja,
 
Jag blev god van med "Thongsome", en fin elefant pa 45 ar. Hon traskade pa genom djunglen som om hon hade all tid i varlden, vilket vi nastan hade sa mig gjorde det inget. Framme vid sjon sadlades elefanterna av o gick i vattnet. Av med kladerna o efter kom jag!
 
Lite orolig att jag skulle fa en elefant"tass" pa foten gick jag forsiktigt nara. Da la hon sig ner med bara huvudet o lite av ryggen ovanfor ytan. Tranaren forklarade hur jag skulle kliva upp pa henne, jag ville inte kliva pa henne forst men han skrattade o sa att det var ingen vikt for henne sa jag hoppade upp, satte benen bakom de dar stora vackra oronen. Jag skvatte massa vatten over henne for att svalka av henne lite innan hon reste sig upp, da sprutade en annan elefabt vatten over mig, kan sakert anses lite ackligt men jag tyckte det bara var underbart!
 
nar badet var slut la hon sig i vattnet sa jag enkelt kunde kliva av o sedan stod jag o badade henne istallet, det gillade hon annu mer. jag fick krama henne o alltsa...
 
Det var karlek direkt fran min sida. Dunderbara "Thongsome". Har henne bade pa film o kort sa jag kan titta pa henne nar jag langtar efter henne,
 
Det marks tydligen att jag gillar djur for nar ett av de svenska paren som var med skulle hoppa av bussen kramade hon mig, klappade mig pa huvudet o utbrast gulligt: "Hej da elefantflickan"
 
Kandes som jag var sex ar. Det gjorde inte mig nagot, tyckte det var en gullig gest. :)
 
Elefanter is the shit!
 
puss
  
 

Som en oslipad diamant

Nar jag var liten hade vi en bordercollie som hette Ronja.
En och en, periodvis hade vi aven en dros valpar eftersom vi avlade pa Ronja och salde valpar. Idag kan jag nastan sla mig for pannan. 
"Hade vi verkligen massa bordercollies hemma hos mig?!!!" 
 
Det finns en film fran den tiden som jag gillar skarpt. Jag sitter pa golvet i koket, omgiven av dessa sma lurviga galningar. De anvander mig som hoppborg/leksak och klattrar pa mig for gladaste livet, jag ser lite upptagen ut, inte arg, inte radd men kanske en aning besvarad sa jag forsoker systematiskt ta bort dem en efter en istallet for att krypa darifran. Nar jag fatt bort en valp har saklart tva nya hittat dit och ni forstar cirkeln...
Jag blev aldrig av med dem!
 
Idag vill jag inget hellre an att ha tid for en liten valp men vet inte hur val jag uppskattade det da.
Jag minns att jag alskade hundarna men som med allt man har ar det svart att vara tacksam for det.
 
Lite som Anna sager i solsidan "Man saknar inte kossan forens baset ar tomt"
True that.
 
Lite som foraldrar som ger sina ungar iphones,surfplattor och annat dyrt.Meningslost!
"Men de behover en iphone sa vi kan na dem eller de oss"
Skitsnack.
De vill spela spel o vara som alla andra bortskamda barn, sag vad fan du vill men ingen kan overtyga mig om att ett barn BEHOVER en iphone. Sen vad varje foralder ger sitt barn ska jag inte bry mig om egentligen, det ar deras ensak men jag kan inte lata bli att bli lite irriterad.
 
Jag skulle inte skriva om iphones nu egentligen utan om nagot annat.
Ett ar hade vi en valp som skilde sig lite fran de andra. Han var tjockare och lite klumpigare an de andra. Jag visste att han skulle bli precis lika bra som de andra om inte battre, det ar sakert som med manniskor. De som var tjocka eller lite utstotta som sma blir ofta de finaste vuxna. De knacker koden om hur man ska behandla andra lite snabbare an de som bara fatt allt serverat pa silverfat.
Jag sager inte att det alltid ar sa men ofta.
 
Hursomhelst ville jag inte att "tjockisen" skulle saljas sa nar det kom kopare visade jag stolt upp alla valpar utom tjockisen. Ett par fragade om "tjockisen" och jag svarade lite tyst
"Han ar inte lika snall och bra som de andra"
"Jaha, men varfor kramar du honom sa mycket da? fragade dem"
"Jamen, det ar ju synd om honom..."
De fattade piken och valde en annan valp, an idag skojar de om det har nar vi ses.
 
Idag ar det molningt har pa on.
Tog min mp3 o gick langs stranden i vattenbrynet. Det finns inte sa mycket fina stenar har, det finns men de flesta ser ut som alla andra och har inget speciellt.
 
Forr letade jag alltid upp de finaste stenarna, de slataste och mest symetriska av alla.
Nu tycker jag de ar trista. Jag ser att de ar fina, jag ser att de ar "perfekta" men jag lockas inte av det.
 
Livet ar inte perfekt, jag vet att jag absolut inte ar det.
Inte med de matten ialla fall. Inte om jag ska vara felfri, 10 poang pa en skala eller alltid gora allt ratt.
 
Men jag gor sa gatt jag kan.
Jag samlar pa alla konstiga snackor o trubbiga stenar.
Vissa kommer kanske skratta och saga "va detta det finaste du kunde hitta?"
Jaaa.. beroende pa med vilka ogon man valjer att titta med.
Jag kanner mig lite som de dar stenarna och snackorna just nu.
 
Lite trasig, trubbig och radd att falla isar.
Samtidigt glad att jag inte ar den dar "perfekta stenen". Da vore det ju inte jag och ar det nagot jag vet idag sa ar det just det.
 
Jag ar precis den som jag vill vara och jag ar mitt basta sallskap.
Tittar ner pa min hogra vrist nar vagorna drar sig tillbaka.
"aa juste dee"
Linnea saknas. Jag saknar henne satans mycket nu.
Hela tiden.
 
Raknar ner tills hon kommer hem.
 
//Annie
 
 
  

Koh Kho Khao

Alla har vi vara egenskaper, vissa ar vi mindre stolta over an andra.

Jag har en formaga att bestamma mig for att saker ar pa ett visst satt och sedan har jag svart att andra uppfattning. Thailand ar en sadan sak.
Nar vi var i Bangkok for nagra ar sedan var det nastan motvilligt och jag ville inte att nagon skulle se mig dar, ville inte vara en av alla svennar som aker och valdtar koshan road eller vad gatan nu hette..

Thailand ar ett forsvenskat fd paradis i mina ogon, mc donalds i varje horn, tusen hotell pa rad och BARA vasterlanningar.

Sa det tog emot att boka resan hit nu over nyar. Bort fran allt jag inte orkade med just nu. Kroppen behovde lite vila och mycket bad, skallen lite semester och sjalen behovde sol och milkshakes.

Egypten gick bort, canarieoarna likasa, Teneriffa kandes som ett skamt sa det fick bli Thailand 2 v.

Hamnade pa Koh Kho Khao.
En liten o 1.45 h bussresa fran Phuket och sedan en kort battur over till on. Har hittar man lugnet. Minst sagt.

Resorten ar kanonfin, med massa blommor, grasmatta och pool precis vid stranden 1 min fran rummet.
Man kan ga langs stranden i timmar och du kanske moter 20 pers. Inte en endaste forsaljare eller butik som ska tracka pa dig saronger, smycken eller annan skit.

Thailand har tydligen guldkorn.
Igar var det nyar.
Det visste ni kanske? :)

Hotellet ordnade nyarsfest med buffe o underhallning, underhallningen var sa fruktansvart dalig att den blev rolig.

Vid tolvslaget var det dags for alla att ga ner pa stranden for att se pa fyrverkerier. Se ja. inte KANNA PA.
Sakerhet vid fyrverkerier verkar inte vara deras grej sa raketerna for upp men smallde av alldeles for tidigt och det resulterade i att det regnade raketer over oss som stod pa stranden, gnistor som folk fick pa sig o orsakade brannskador.

Det ar intressant att se vad som hander med manniskor nar saker hander, alla skrek och flydde fran stranden, saklart. Jag sprang ocksa men som vanligt kan jag inte riktigt ta allvaret sa jag skrattade samtidigt som jag sprang o forsokte undvika att bli traffad. Jag klarade mig men Henke har en tjusig brannskada pa brostet, vilket inte alls ar kul egentligen men som den hemska och skadeglada vannen jag ar kunde jag inte halla mig for skratt, inte at att han brande sig utan mer at hela situationen.

Kanns sa typiskt Asien eller Afrika. "oj, detta hade inte sa bra koll pa"

Henke mar bra idag, har ett stort plaster for att skydda fran solen. Det ar en familj med pa samma resa som paminner om den hemska familjen i sallskapsresan 2. Vi har gett dem samma efternamn och de har blivit detb basta nojet har. Att skoja om dom och ha stenkoll pa vart de ar och se vad de hittar pa. Charter kan vara ratt skoj, det blir ju vad man gor det till.

Idag har jag gatt flera timmar langs stranden. Plockat snackor,stenar, lyssnat pa musik och bara plaskat i vagorna.

Tankt pa ingenting och lite av varje..
2013
Kanns avlagset. Allt kanns avlagset.
Det ar kul att Henke ar med, nice med sallskap men jag ar mycket ensam. Nej, sjalv. Inte ensam. Jag kanner att jag har ett stort behov att vara ensam, jag vill gora precis det som faller mig in och vill inte styras eller styra nagon. jag trivs med mitt egeg sallskap och behover tid att fundera pa hur jag vill ha saker i mitt liv. Skolans sista termin borjar snart och jag har saker jag vill gora efter och medan. det finns mycket att fundera over och jag vill gora det ensam.

Jag forsoker gora det basta av mitt liv och det kraver en del tid att fundera kring det.
Tid som jag vill ta mig pa den har resan.

Ladda.
Det ar vad jag gor.
Karlek

RSS 2.0