Passiv rökning är fortfarande ingen valmöjlighet

Jag vet att det var värre förr. (skönt va? Att det finns något som var värre förr)
 
Jag minns att jag stod och tvättade håret klockan fyra på morgonen när jag kom hem från "GG" (utestället vi hängde på när vi fyllt glada 18 år) för att hela jag stank från den där jäkla röken.

Minns även gången jag blev bränd av en cigg strax under ögonbrynet när jag dansade på Grebbestads uteställe "Terassen" och att Larse satt och baddade mitt öga med is tills jag somnade. Gulle...

Så som sagt, jag minns hur det var och det är bättre nu men den senaste tiden har jag tänkt på att varje gång jag står på perrongen till t-banan, pendeln eller bussen så står det folk och röker.
"gå bort en bit då gnällkärring"

Ja, absolut men de placerar sig fiffigt nog inte på samma ställe så hur långt bort jag än går på den där satans perrongen så nog fan ska någon röka!

Jag vill inte förbjuda alla att röka på perronger eller liknande, det är fortfarande ett fritt land, vill folk röka så låt dem men det vore så skönt om deras rök inte behövde påverka mig eller min kropp om jag inte vill det.
 
Det blir så dubbelt, jag tränar för att må bra och ha en hälsosam kropp, en halvtimme senare står jag vid tåget och drar in den där skiten rakt ner i mina fina lungor. Känns sådär..
 
I Thailand brukade jag springa på mornarna och köra lite styrka på eftermiddagen. Hah... styrka och styrka förresten.. jag körde antingen tabata för magen eller armhävningar, rygglyft och ett par övningar för rumpan. Det var ungefär det jag orakade under min latsemester. :p
 
Hursomhelst så låg jag ute på balkongen, körde tabata, stonkade och svettades som en gris. (hett som fan) =)
Så känner jag hur det smyger sig på en lukt jag inte uppskattar när jag tränar, ciggarettrök... 
Till en början körde jag bara på, försökte att inte tänka på grannens bidrag till mänskligheten men efter et par minuter fick jag nog. 
 
Hur hälsosamt känns det att träna i ett nikotinmoln? Inte jätte..
Så jag gick in och körde klart mitt pass istället.
 
Min intention med det här inlägget var till en början att få gnälla lite över alla rökare men nu när jag tänker efter är jag snarare glad för att jag kommit på hur ofta jag slipper dras med skiten. När jag springer, när jag är ute på havet, när jag klättar eller sitter hemma...
När jag går på restaurang eller fikar med mina vänner är luften fri att fyllas med skratt och härliga samtal.
 
Vad härligt!!!!
Glad!
 
Nu ska jag åka ett rökfritt långpass på skidor!
 
Puss
//Annie
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0