Linnea

Igår kväll gick jag nöjd och trött för att sova.
Kändes skönt att ha skickat in första uppsalauppgiften och lite lagom öm efter första triggerpunkts passet.
Tog ett tag för mig att komma till ro och somna.
Började tänka på Linnéa, det är mycket jag vill prata med henne om.

Vaknade imorse och vi tre sömniga tomtar (Pao,Jullan och jag) drog på oss träningskläderna och lufsade ner till gymmet, redo att väcka våra trötta kroppar med att spinna järnet!

Snötäckta träd, inga bilar, knappt några lampor.
Stillhet.
Som Afrika, fast tvärtom.

När jag inte varit här på några dagar känns det tydligt.

Väddö är en speciell plats.
Jag kan vara less på att vara här, samtidigt som jag är ledsen för att det är slut om några månader. Förra veckan gick jag och kramade Karin (min mentor) mest hela tiden. Insåg att detta är på lånad tid.

Så imorse, log för mig själv för det är så härligt här. 

Ändå, saknar Linnéa så det gör ont nu.
Jag har räknat ner sedan jag tårdränkt kramade henne hejdå  på Väddö i oktober.
Nu vet jag att hon stannar längre än jag först trodde. Jag förstår henne. Jag vill bara att hon ska vara lycklig men det spelar ingen roll för jag saknar henne lika mycket ändå.
 
Jag behöver höra hennes skämt som alltid får mig att skratta tills det värker.
Jag vill säga allt dumt jag tänker, vill att hon ska ta fram det bästa i mig.
Vill höra henne prata energiskt om Afrika, om barnen och om livet.
 
Det är galet att det finns någon som vet allt om mig, alltid vet vad jag tänker på och vet hur jag känner för mig själv och alla andra.
Hon skrattar när jag gnäller om mina brister. Hon suckar när jag är oresonlig.
Hon låtsas inte höra när jag säger att jag inte klarar ett jota.
Hon minns alla dumma saker jag berättar och hon minns och tar till sig av mina råd jag ger henne.
 
Hon rör i mitt rufsiga hår när jag är ledsen och gråter i hennes knä.
När hon känner att jag är less på att vara ledsen säger hon något dumt för att jag ska börja skratta.
 
Jag saknar henne gränslöst nu.
När jag har allt förutom henne saknar jag henne men när jag inte har något förutom henne går det ganska bra. Hon fyller upp mig som bara hon kan.
 
 
aa juste dee, kom hem nu.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0