Det ska satan till att vara GUL

På långfredagen åkte jag från Gnesta efter en kväll och förmiddag med mina underbara Paulina och Julia. (Detta var ett tag sedan men jag har gått och tänkt lite på detta och inte riktigt kunnat släppa det)
 
Jag åkte till Solna och gick till klättringen. När jag närmade mig mötte jag ett par goda vänner. Jag blev jätteglad att se dem eftersom det var längesedan vi sågs. Vi var i Glasgow tillsammans men sedan dess har det varit snålt med tid för att ses. 
"Vi såg på långt håll att det var du!"
Ja... rosa gympaskor, grönabyxor, röd jacka och blå buff... Förstår att jag stack ut lite.
 
 
Vi gjorde som man brukar när man inte träffats på ett tag, alla ställer 100 frågor till varandra, helst innan man har fått svaret på de 2 första. :)
 
Konstaterade att skolan tar mycket tid för samtliga men att alla trivs och är glada. 
 
Min vän berättade om en psykologikurs hon hade läst med en metod jag inte använt. Man kategoriserar människors beteende med hjälp av färgskalor.
"Du är SÅ GUL!!!!! hahaha"
 
"Jaha..."
Det sa mig precis, INGENTING så jag vänder mig till hennes kille och frågar om jag ska säga tack eller blli arg? :)
 
Han skrattade och hade ingen aning.
 
"Du vill bara göra roliga saker hela tiden!"
Skrattade och tänkte att "ja det stämmer ju..."
 
"Du kör ditt race utan att tänka på andra"
.....oh snap!
 
"Det gör jag väl inte!?, jag tänker ofta på andra!"
"Jo, men du kör ditt race, precis det du vill göra utan att tänka!"
 
Borde inte det vara obligatoriskt för alla kan jag spontant känna?
Vi babblade på innan jag var sen nog och fick springa till mina vänner som väntade på klättringen.
 
"Gul."
Det satt kvar, det sitter fortfarande kvar och jag tänker mycket på det.
 
Jag älskar att göra saker för andra, se andra bli glada, lättade för hjälp eller lite förvånade när något redan är "fixat".
 
Jag tycker inte man ska vara elak, inte ego och inte vårdslös med andras känslor. Aldrig.
 
Däremot så tycker jag att alla ska följa sitt hjärta och göra det som känns rätt och bra i livet.
Det är trots allt bara ditt liv och du har ansvar för att göra det bästa av det, eller värsta.. 
Det är lite upp till dig vad du vill göra.
 
När vi har livräddning med barnen på simskolan lär vi dem att de ska rädda andra först när de själva är i säkerhet.
 
Flygplansmodellen, "Sätt på dig din egen mask innan du hjälper någon annan" 
Ändå fick jag lite dåligt samvete. 
Är jag en dålig människa? Uppfattas jag som ego?
 
 Kanske av vissa. Förmodligen inte av alla. 
Vi ska sätta oss själva först, ta hand om oss och göra saker vi mår bra utav men vi ska inte skylta med det alltför mycket.
Lite jantelagen över det hela..
 
Det är synd.
Tycker alla ska gå på sin känsla, den är oftast rätt.
Gör saker som gör dig lycklig.
Trivs du inte på jobbet, byt jobb.
 
Livet är upp och ner, men allt löser sig sålänge du gör saker som får dig att må bra och när du omger dig av människor som får dig att skratta, erbjuder en axel när gråten knackar på dörren och kloka råd när du absolut inte är mottaglig för dem.
 
Dags att äta upp frukosten och åka till praktiken och köra Bodypump! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0