.

I Sverige vaknar jag pa morgonen och det forsta jag gor ar att kolla av min mobil, patetiskt.

Klar pa mig och sticker ut o springer.

Kommer hem och ater frukost, dricker kaffe o kollar pa nyhetsmorgon eller lyssnar pa musik. Gar till jobbet, gor det jag ska och tranar efter jobbet. Kanske noter jag Bodypump koregrafi for att jag inte vill gora nagra misstag nar jag ska halla pass.

Kommer hem, ater, kollar facebook for 511 gangen idag for att konstatera att inget kul har hant och sedan somnar jag.

 

Missupfatta mig inte nu.

Jag alskar mitt liv i Sverige, jag alskar luften naturen och mitt hem.

Trivs otroligt bra pa jobbet och jag vill inte byta bort det for nagot. Jag ar tacksam och jag ar lycklig.

 

Det ar inte dar det sitter.

Men nu sedan jag kom hit har jag blivit pamind om det jag larde mig for manga ar sedan i Ghana.

Livet ar sa mycket mer an att hinna gora sa mycket som mojligt pa kortast tid och att man alltid maste vara tillganglig.

 

En dag i Matanana.

 

Igar morse vaknade jag i Linneas lerhus. Linnea lag inte intill utan hade redan vaknat. Morkt i rummet och jag hade ingen aning om vad klockan var. Linneas 8 ariga kompis har nere sov over hos hos sa nar jag sag Dao sova i sangen intill sa jag smog upp och kladde pa mig. Samlade ihop haret i en ruffsig tofs. Ingen spegel sa jag vet inte hur jag sag ut men det spelar ingen roll.

Gick ut till elden och dar satt Linnea sa vi gjorde kaffe och satt och pratade.

Vi har pratat nonstop sedan jag kom hit.

 

Efter frukost gick vi till barnhemmet. Tog oss 1.5 timme. Vi har inte brattom nagonstans.

Nar man kommer till barnhemmet har man alltid ett barn i famnen, minst.

4 aringar, sma som att vara 2.

De torstar efter karlek och narhet och de grater aldrig i onodan.

Nar alla barn ater sitter de med varsin tallrik och alla ater sjalva. Aven 2 aringarna.

Ibland far man ge en hjalpande hand men de klarar sig bra pa egen hand. Efter maten badar vi de minsta.

Varmer vatten over elden och satter barnen i baljorna.

Efter badet ar det dags att sova middag och vi kan leka med de storre barnen. De kraver inte lika mycket narhet men de alskar att vara nara och leka.

Efter ett tag hor vi Nema 2 ar och Anette 4 vara vakna i sitt rum sa vi gar in och tar varsin unge i famnen.

Jag lagger mig med Nema pa magen och tror aldrig att hon ska komma till ro.Efter 10 minuter sover hon djups pa brostet.

 

Jag har ingen galen langtan efter egna barn. Kanner inte nagon biologisk klocka ticka snabbt men jag kanner for de har barnen.Barnen som blivit ensamma, barnen som nu vagar visa kanslor och som vagar slappa in manniskor i deras liv.

 

Nema ser ut precis som en liten apa och nar den dar lilla varelsen ligger och sover pa brostet pa mig star tiden stilla.

Allt annat kanns oviktigt da.

Det enda som kanns viktigt ar att Nema ska fa sova lugnt och tryggt utan att vakna och bli radd eller kanna att nagon lamnar bort henne och sviker henne.

 

Jag forstar att det ar fruktansvart for Linnea att ha ett liv i Sverige som hon alskar och samtidigt ha allt detta.

Ha startat allt detta, har hamtat barnen och varit de forsta vita som de har barnen latit sig badas av.

 

Jag alskar mitt jobb och jag tar det pa storsta allvar men att ova bodypump koregrafi kanns fruktansvart oviktigt just nu..

Nar vi sitter ute pa stentrappan och ser ut over djungeln med varmen fran elden med ett barn i famnen kanns allt annat javligt onodigt.

Facebook kanns som ett daligt skamt och jag skams over hur jag prioriterar min tid.

Mitt har stinker fran elden, jag sitter med min basta van och ger barnet en elefantpuss i nacken som gor att det skrattar fran hjartat.

Da kanns det som att allt ar precis som det ska.

Att just nu ar jag precis dar jag ska vara, om sa bara for en kort tid.

 

Jag drar mig for att logga in pa Facebook nu men jag vill dela mitt blogginlagg dar sa jag kommer logga in och fortare an kvickt logga ut for facebook kanns helt fel just nu.

 

Barnen, enkelheten, elden, Linnea, mina kassa forsok till att lara mig Swahili.

Allt detta kanns relevant.

Det ar det som ar viktigt nu.

 

Jag hoppas att ni alla mar bra och far en underbar nyarsafton!

Vi ska sitta vid elden och skriva ner vara forvantningar pa 2014 och titta pa stjarnhimlen.

 

Karlek!