.

Idag vill jag ge dig en knuff ut i det okända och lite läskiga med dig själv som grymma vapendragare!

 

Om jag har en riktigt bra dag, kanske är på gymmet och lyckas fokusera bra och 

få till passet precis som jag önskat, är på jobbet och masserar eller ger triggerpunktsbehandling som jag göra i sömnen eller om jag är på en fest och känner

mig på topp. Fäller den grymma kommentaren efter den andra och känner 

att inget kan påverka mig.

 

Då skulle jag kunna påstå att jag är självsäker o ganska modig.

 

Sen hamnar jag i en situation som är ny eller där jag inte känner mig bekväm

och BAM!

Där rök den där så kallade självsäkerheten som nyss kändes så stark.

Rädslan att vara dålig eller göra fel tystar ner mig och håller mig tillbaka.

 

Jag gillar nya utmaningar men inte att känna mig osäker.

Det klär mig inte att vara blyg eller rädd att göra fel.

 

Om den rädslan får ta övertaget kommer jag sluta utvecklas, inte lära mig nya saker och gå miste om nya härliga stunder i livet. 

Det vore ju FRUKTANSVÄRT tråkigt!

 

Det var ju inte så att jag tyckte det var bekvämt första gången jag klev in i gymmet och kände mig mest missplacerad av alla. Att jag inte hade rätt att vara där eftersom jag kunde minst och inte hade några muskler att flexa framför spegeln. För det var nämligen min åsikt om gym.

 

Att det var en plats för att hävda sig själv, inte för att bli en stark och hälsosam människa.

 

Min kollega på jobbet är simmare, en duktig sådan och hon ger mig crawllektioner.

Det är verkligen jätteroligt och svårt.

Jag fick i "läxa" att simma lite crawl i mina bröstsimpass bara för att träna teknik och andning.

Första gången tittade jag mig omkring. Konstaterade att ingen från någon förening tittade och så körde jag 25 m crawl. Såfort någon tittade slutade jag.

För att jag var osäker, för det är läskigt att vara nybörjare.

 

Det är ganska läskigt att jobba som personlig tränare på ett gym där det kryllar av grymma tränare och 

riktigt vältränade människor.

 

Jag blir bättre och det känns lättare och lättare att inte bry mig om alla andra.

 

Jag tror att man växer som människa när man då och då vågar lämna sin comfortzone.

Kasta sig in i något nytt som både lockar och skrämmer.

 

Just nu sitter jag och letar musik till ett spinningpass och ett vattengympapass jag kommer ha på Eriksdal i höst. 

 

Det känns jättekul och lite läskigt.

 

Försöker att tänka mindre och köra mer.

Med Frankly runt halsen känns allt lättare.