Ju ondare desto bättre

Jag skriver bättre när jag mår sämre.
 
Känner mig som en låttext av Melissa Horn när jag skriver sådär.
Men det är nog så långt våra likheter sträcker sig.
Jag gillar hennes humor dock. Det lilla jag hört i mellansnacket mellan låtarna.
Om hur relationer var lättare att hålla ihop när man var liten. För att man pratade mer innan man blev ihop än efter. :)
 
Personligen tycker jag ju oftast att jag är svinrolig. 
Ödmjukt. Bjuder på den.
 
"Så varje gång hon skriver mår hon dåligt?"
Så är det givetvis inte men det känns enklare då.
Jag blir lättare upprörd för saker jag läser och hör. 
Känner ett större behov att få ur mig allt som snurrar.
 
Äntligen påväg till västkusten.
Längtat med hela min kropp.
Träffade Sanna på centralen. 
Åt en L.A frukost o planerade för nästa gång.
 
Sitter intill en tjej på tåget som pratar med sin farmor i telefon. 
Berättar att hon sitter på tåget.
Jag tror att farmodern längtar.
Ringer för att försäkra sig.
 
Vet hur hon känner.
Jag vill också ringa. 
För att få höra att det inte bara är i mitt huvud.
Att det är okej att vara glad.
Att det är onödigt att vänta på dåliga tider.
 
"Du är väldigt hemlighetsfull när det är bra"
Sanna har en poäng där.
Jag är tyst för att inte bryta förtrollningen.
Vill inte att någon ska kunna hålla det emot mig sedan.
Stoltast i världen.
 
När jag kommer hem till pappa och Milli ska jag springa min runda o avsluta med att bada salt.
 
Sen ska jag bara ligga på klipporna o njuta av livet.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0