.

Tisdagar är min tidiga morgon på jobbet.

När klockan ringer 04.43 och jag tar mig upp ur sängen, hasar mig ut till köket, fixar kaffe, packar klätterväskan

och klär på mig det som ligger närmast. Verkligen det som ligger närmast så jag kan ha på mig typ 

vadsomhelst 15 minuter senare när jag går till jobbet.

 

En kvart är gott om tid till skillnad från de tisdagarna jag vaknat  i panik och kollat på klockan, 05.00!!!!

"FanFanFaaaan!!!"

På något vänster har jag lyckats vakna i sängen 05.00 och med klätterväskan på ryggen varit utanför dörren 05.03 och hunnit springa till tåget.

 

Där snackar vi skills mina vänner. :)

 

Aldrig så tacksam som då att jag knappt aldrig borstar håret och att jag inte använder smink.

 

Igår kollade vi på New girl och när Jess vaknar en morgon och har försovit sig.

"LateLateLate!"

"Hahaha det är ju du och ditt fanfanfaaan" skrattade Henke och vad skulle jag säga?

Ni som sett New girl vet ju hur Jess är och jag tror jag tar det som en komplimang när jag ofta får höra

att jag är som henne.

Det bästa är att det kanske inte alls sägs som varken en komplimang eller förolämpning utan mest ett konstaterande men jag gillar faktiskt att hon är sådär konstig.

 

"Människor skrattar åt mig för att jag är konstig och jag skrattar åt dem för de är alla likadana."

 

En fin mening Marcos sa till mig en gång när jag sa att de skulle sluta skratta åt mig för att jag var konstig.

 

Idag är det ingen "fanfanfaan".

Bara snabbt när jag vaknade för att konstatera att jag lugnt kunde sova en halvtimme till.

 

Sommaren går snabbt.

24 juni redan.

Jag vet att vi ska njuta av dagarna.

Ta tillvara på tiden.

Just nu vet jag inte om jag gör det.

 

Livet är mycket rutin med små avbrott för kortare resor till vänner eller annat.

Det är väl livet i största allmänhet. 

En vettig människa skulle nog skratta och säga

 

"Det är det som är livet Annie"

 

Jag förstår och jag trivs verkligen med det.

Det gör jag.

Bara det att jag får lite panik.

Pulsen stiger lite när jag tänker på att livet bara går nonstop oavsett om jag mår bra eller dåligt.

Oavsett om jag gör något vettigt eller inte.

Ibland vill jag bara sitta hemma på min balkong och njuta av ensamheten eller sitta vid sjön och andas.

 

Ibland känns allt sånt, alla rutiner och hela grejen ganska lagom.

Det värsta är som nu.

När jag tänker för mycket.

Slösar jag min tid? 

Borde jag göra något annat?

 

Och med något annat menar jag ju givetvis att resa.

Kan nästan få för mig att jag ska boka en enkelbiljett och säga till på jobbet att jag åker och inte vet när jag kommer hem.

 

(Det ska jag inte göra.)

Ni kan vara lugna. Jag har fan inte råd.

Det är inte för att jag känner att jag har ett resemål jag dör efter att få se just nu utan det är mer känslan av av fullkomlig lycka och lugn jag vill komma åt.

När jag reser njuter jag minut för minut.

Uppskattar det lilla.

 

Uppskattar mig själv.

Mer själv än någon gång annars men känner mig mindre ensam än någonsin.

 

Konstigt va?

Att det kan kosta mig 20 timmar i ett flygplan för att sluta känna mig ensam?

 

Men det visste vi redan, att jag är lite konstig.

Ska dricka upp mitt kaffe, klä mig och gå så det slipper bli en "fanfanfaaan".

 

Ha en underbar dag!

Puss