.

Vaknade och det kändes som en lastbil kört över mig och backat tillbaka.

Kudden i hela ansiktet.

Ont i huvudet.

 

Satte mig här.

Musik.

Rensa huvudet.

Henke kom med kaffe.

Inget "Yo bitch" idag.

Bara en kopp kaffe med mjölk.

Snäll.

Sitter på balkongen. Längtat efter den hela vintern.

Sitter här och tittar ut över vattnet.

Trött. Lite ägd. Jävla skit..

 

Tänker på ordet respekt. 

Respekt och tillit.

 

Det mest värdefulla jag äger är mitt halsband,

"Frankly my dear, I don´t give a damn"

 

Jag tror inte på att rätta sig efter andra hela tiden. Tror inte heller på att göra saker för att glädja någon annan.

Jag gör verkligen inte det men någonstans på vägen gick hela "Gör vad DU vill" lite för långt.

Det spårade ur någonstans mellan allt eller inget.

Mellanmjölken är inte lika cool längre.

Nu är det lättmjölk eller lantmjölk som gäller.

Balans är ett omodernt ord och lagom betyder trist svensk.

 

Om jag frågar mormor hur hon mår säger hon mest troligt "Jodå, Man ska inte klaga"

För deras generation ska aldrig klaga. 

 

Inte kräva något, aldrig vara till besvär eller gnälla över smärta.

 

Idag sjukskriver sig vissa för mindre än inget.

VISSA. Inte alla. Stor parentes här.

 

Jag säger inte att det var bättre förr.

Jag tycker vi ska känna efter, våga ta hand om oss själva och stå på oss när det handlar om oss själva.

Det är inget skamligt med att bry sig om sig själv ibland.

 

Däremot så kanske vi ska läsa de där självhjälpsböckerna med lite mer kritiska ögon.

Vad är rimligt här?

 

Ärlighet borde vara grunden.

Tycker inte det är för mycket begärt faktiskt.

 

Gör som du vill, fast aldrig på bekostnad av någon annan.

Klättra inte upp genom att kliva på andra.

 

Att vi ska känna efter och våga säga nej betyder inte att man får såra människor till höger och vänster 

på löpande band.

Tänk på att den personen du precis sårade eller struntade i för att du kände för det också har känslor. 

En struntsak för dig kan vara viktigt för någon annan.

 

Det finns inga lagar mot att såra andra. Jag vet det. 

Önskar bara att vi tänkte lite mer innan vi häller isvatten över varandra.

 

Ibland får man bara bita i det sura äpplet.

Om du frågar mig på måndag efter jag haft bodypump och haft fyra simskolegrupper om jag 

har lust att träna 45 min inför tough viking med Pearli i snöblask kommer jag med största sannolikhet säga nej.

Givetvis lockar en filmkväll hemma mer just då.

Hon känner säkert samma sak på tåget in till stan.

Men vi vet att vi gör det tillsammans. Det blir roligt när vi väl börjar.

Jobbigt men roligt.

 

Igår skulle jag ha simskola med en kille. 

Blivit privatundervisning med honom.

Var lite frusen när han kom.

Skulle nästan hellre sätta mig i bastun just då.

 

Glädjen i hans ögon, fem minuter för tidig till lektionen gör det omöjligt att inte tycka det är roligt att hoppa i vattnet igen. Vi höll på mer än 30 minuter. För det var roligt.

 

Vi simmade, lekte, simmade och lekte lite till.

Hade jag sagt "nej du vi skiter i det här idag va?" hade han garanterat blivit besviken.

Jag jobbar inte med honom för att slippa dåligt samvete.

Jag jobbar med honom för jag tror på honom. För jag vet att han litar på att vi ska hjälpa honom

och jag vet hur svårt det är att bygga upp ett brustet förtroende. 

 

Ibland gäller det att kompromissa. 

Tyvärr kan man inte alltid förhandla till sin egen fördel.

 

Såg en fin sak på film i veckan.

En kvinna skulle åka till bårhuset för att se om det var hennes man de hittat död.

Det enda hon kunde tänka på vägen dit var ett minne från en av hans födelsedagar.

Han ville inte fira den men hon bestämde sig för att köpa hem hans favoritglass - Mintchoklad med krisp.

När hon tog fram den skrattade han och hon sa att hon köpt hans favoritglass till honom.

 

Han berättade att Rockyroad var hans favoritglass.

"Men du tar ju alltid mintchoklad..."

"Jag tar den för det är DIN favoritglass"

 

Lite väl klychigt kanske men innebörden är fin.

Det är något fint och väldigt sårbart med att sätta en annan person i det främsta rummet.

Som när man lyckas ge en riktigt klockren present till någon. Det kan kännas mycket bättre än 

att få något själv.

 

 Någon sa att Kärlek handlar om att ge chanser när det inte verkar finnas några alls kvar att ge.

Någon annan sa att man sätter sin egen prislapp.

 

Vet inte vilket ben jag ska stå på riktigt.

 

Har du tänkt på hur mycket ditt förflutna påverkar vem du är idag?

Till det bättre och till det sämre. 

 

Vi låter gamla misstag och besvikelser hålla oss kvar i gamla banor.

Lätt att göra om samma misstag när vägen redan är uppkörd, plogad och grusad.

Vi låter gamla besvikelser göra det svårt att lita på människor eller släppa in det som kan såra oss igen.

 

Vi lever dessutom gärna på gamla segrar.

Lutar oss på vinsten som en gång fick oss att känna oss oövervinnerliga.

Ser oss som så starka vi en gång var.

 

Däremot lär vi oss lite varje dag.

"Fläckar lär oss livet"

Via reklamen för längesen.

 

I min värld,

 "Ärr lär oss livet."

Det bestämde jag mig för en dag när jag insåg att jag själv kunde välja att hata eller älska mina ärr.

Blir aldrig modell med de där benen.. 

Gör inget. Är inte speciellt fotogenisk så det löser sig själv.

Ärr överallt, stora som små.

Ett ärr från vänster armhåla och upp mot nyckelbenet.

Trillade när jag sprang.

 

Önskar att det fanns en bättre story bakom.

Lite mer action.. Jagad av ett lejon kanske..?

Tänker att alla mina ärr visar att jag vågat leva.

 

Får jag ett ärr idag rycker jag på axlarna.

Inställningen är att det är livet.

 

Är ärren i hjärtat beviset för att vi vågat satsa?

Jag har lättare för de synliga ärren.

Att slå mig blå, skrapa upp, få ett är och resa mig igen.

 

Blir jag sårad krymper jag lite.

Känner mig ägd.

Ägd, dum och oviktig.

 Försvarslös mot känslan att betyda ingenting.

 

Det jag vill få ut av det här är nog bara att jag önskar lite balans.

Lite jag.

Lite du.

En massa mellanmjölk kan ibland vara precis det som behövs.