.

Det bästa med mitt jobb (förutom  mina kollegor då givetvis) är variationen på

arbetsuppgifter. Ingen dag är den andra lik och jag lär mig hela tiden nya saker om mig själv och om andra.

 

I onsdags hade vi livräddning. Vi är flitiga på att öva livräddning och HLR och nu var det dags för vattenlivräddningen.

Personligen tycker jag det är roligt.

Det är jobbigt och ganska tungt men nyttigt.

 

I onsdags jobbade vi inte med att använda båren i vattnet och vi simmade inte med livbojarna heller.

 

Vi har fått in något som heter "torped" som man tar med sig ut i vattnet och enkelt kan lägga upp personen som drunknat på.

Det var smidigt och den kändes stabil att använda.

 

Att jag skriver om det här idag är för att berätta om när jag fick total blackout och gjorde exakt efter skolboken-

fast tvärtom!

 

Vi började i hoppbassängen. Simmade åtta längder och sedan tränade vi på fällkniven.

Fällkniven är tekniken man använder för att snabbt och smidigt komma ner på botten och plocka upp någon.

 

Vi har fem meters djup i den poolen så det är viktigt att kunna sin fällkniv den dagen det händer.

När vi gjort några vändor ner på botten och upp utan docka skulle vi simma en längd, dyka ner och plocka upp dockan för att vid ytan släppa dockan och istället då bogsera en kollega som låg medvetslös i vattnet.

Väl framme vid andra sidan ska vi klättra upp på kanten som är en halvmeter ovanför ytan, utan att tappa ner vår medvetslöse kollega och sedan lyfta upp hen ur vattnet.

 

DET ger lite puls kan jag meddela.

Jag hade klättrat före jobbet varit på 30 min vatten-tabata precis innan och det var RIKTIGT jobbigt så det gjorde kanske inte saken bättre.

Samtidigt bra för vi vet aldrig när olyckan är framme. Det kanske händer precis efter jag kört två jobbiga träningspass och då är det skönt att veta att jag orkar.

 

"Fan vad jobbigt det här är, jag skulle aldrig orka bogsera honom 100 m!" utbrast Gabbe som bogserade Hector.

Då ska ni veta att Gabbe ändå är typ två m lång och simmare.

 

Jag tycker det jobbigaste är att simma ut till någon som ligger på botten i relativt hög fart och sedan direkt dyka ner på fem meter och få med mig personen upp till ytan.

Det tycker jag är jobbigast- alla gånger!

 

Nu testade vi vårt nya livräddningsredskap och innan olycksbanan prövade jag att bogsera Gabbe två längder.

Satan det var tungt.

Jag hade klarat en bit till om det verkligen gällde liv och död men tveksamt hur långt.

 

Gabbe hade gått fram till Erika efter

"Fan vad stark Annie är, det trodde jag inte."

 

Haha Tack för den Gabbe. :)

 

Nu delade vi upp oss två o två för att göra olycksbanan.

Det är NU det "roliga" kommer.

Vi hade en station där Nalle låg medvetslös på botten i 50 m bassängen. Inga konstigheter där.

 

Nästa station var i 25 m bassängen.

Ser Hector komma simmandes och helt plötsligt får han panik och håller på att drunkna.

 

Det är nu vi kommer till det intressanta.

Vi har alltid livräddning på simskolan.

Vi pratar båt- och badvett, prövar flytvästen och pratar om den.

Sedan övar vi med hansalina och livboj.

 

Jag kan tänka mig att jag säger lite olika saker vid olika tillfällen.

Glömmer nog alltid något man ska tänka på när man åker båt eller är och badar.

 

Det jag ALDRIG glömmer prata om och visa är "den förlängda armen".

"Min egen säkerhet innan jag räddar någon annan."

 

Visar vad som händer om man inte har något mellan sig själv och den man ska rädda.

Hur personen i vattnet har panik och börjar klättra på dig för att komma upp.

Är SÅ noga med att barnen ska förstå varför det är viktigt.

 

Så när jag ser Hector drabbas av panik där i vattnet så vet jag ju exakt vad jag ska göra eller hur?

 

Så vad gör jag då?

Tänker efter och agerar smart och säkert?

 

Nix.

Jag ber Carlos larma och dyker handlöst i och när jag är en meter från Hector inser jag mitt dumma misstag.

"Fan jag har inget mellan mig och honom."

PANG

Han tar tag i mig och trycker ner mig.

Jag visste ju att det var övning så jag blev aldrig rädd men jag passade på att försöka tänka hur jag skulle bete mig nu om det faktiskt var på riktigt.

Har jag ens en chans att få honom lugn? Givetvis inte.

 

Komma loss var omöjligt.

Han är satans stark.

En person med panik kommer vara ännu starkare.

"Skulle jag kunna knocka honom nu? Får jag kraft nog att göra det bra?"

 

Han spelade sjukt bra, höll mig fast under vattnet ganska länge.

Jag kommer aldrig komma loss här om jag inte byter taktik.

 

"Blir du fasthållen under vattnet så ska du dyka mot botten för personen som håller på att drunkna vill inte ner dit, den vill ju komma upp."

 

Erikas ord till skolorna när vi hade livräddning med dem förra veckan.

 

Så jag dök mot botten och kom loss.

 

"Vad FAN tänkte jag där?!"

 

Hjärnsläpp deluxe.

Det var inte bara jag som hoppade i utan förlängda armen men de andra hade varit starka och kunde knocka sin drunknande kollega.

 

Vi gjorde klart sista övningen och pratade sedan igenom allt som hade hänt.

Jag var chockad länge efter det. Chockad över att jag handlade som jag gjorde, ren och skär instinkt.

 

Började klandra mig själv för det var ju oerhört korkat och jag borde verkligen veta bättre men sedan ändrade jag mig. Ingen annan verkade ju gräma sig.

 

Det kanske var det bästa som kunde hända?

Carlos berättade att han hoppat i efter en 14 åring för många år sedan.

De höll på att stryka med båda två. Hon fick med honom ner på botten och han var säker på att båda skulle dö.

 

"Nu kommer du alltid tänka på det här när du ser någon få panik i vattnet och du kommer inte göra sådär"

 Lär vi oss av våra misstag?

Ibland undrar jag eftersom jag brukar ha en förmåga att gå på samma niter gång efter gång men

den här gången kanske jag lärde mig något?

 

Sedan livräddningen har Hector kramat mig såfort han ser mig. Frågade om han hade dåligt samvete.

"Haha JA lite!"

Haha Söt.

Han spelade bra och jag var rätt trött efter allt vatten den där dagen.

 

HLR vet jag att många arbetsplatser övar men alla borde testa vattenlivräddning, framför allt före varje sommar.

 

Din bästa vän, ditt barn, din man eller fru med panik är någon annan än den du vanligtvis känner.

Paniken ger ingen plats åt sunt förnuft då.

 

Så om jag ska använda min egen "dumhet" för att lära er något,

Din egen säkerhet måste alltid gå först. Du måste hinna tänka på det.

 

"En bra badvakt är en torr badvakt."