.

Förra veckan vaknade jag av ett samtal från Pippi.

Vi pratade lite allmänt. 

Hon bor alldeles för långt bort för mitt eget bästa.

 

Hon hade en fråga som hon trodde skulle göra mig glad.

"Åh ska ni äntligen få tummen ur så jag kan få vara brudtärna?!" skrattade jag

"Nä det var inte det nu, vill du vara Gudmor till Maximus?"

 

Just då fanns det inget jag hellre skulle vilja.

Klart jag vill! 

Har funderat mycket på hela den där "fadder/gudmor" grejen.

Jag är Gudmor redan. Och inte en bra sådan.

 

Frånvarande, oengagerad just för att jag varit långt borta.

Jag har nog varit allt det där jag inte ville vara som Gudmor.

 

Vill ändra på det nu.

Jag kommer inte ge Maximus en massa fina presenter varje jul och födelsedag för att väga upp för min frånvaro resten av året.

Jag vill lägga tid på att vara med honom.

Prioritera honom.

Vill inte att han ska behöva lära känna mig på nytt varje gång vi ses.

 

Jag hoppas att han kommer tycka att jag är värsta coola. 

Att Sandra och jag är de han hade valt till sina Gudmödrar om han själv fått välja.

 

Jag vet att det finns direktiv för hur man ska vara som Gudmor, med presenter och sånt.

Tänkte skippa det.

Han kommer få/köpa allt han behöver med eller utan min hjälp.

 

Jag tänker att jag vill vara hans vän.

Hans stöd genom livet.

Någon han kan komma till om han mår dåligt eller behöver en paus.

 

Tänker att vi ska klättra, kanske får jag vara med när han tar sina första simtag?

 Leka och vara galna.

 

Om han frågar mig om livet?

Kan jag lämna över honom till Sandra då? :)

Bara ta leken och skratten?

Nej, jag vet att det inte går och jag vill inte det heller, inte egentligen.

 

Jag vill visa honom att det går att läka efter man har gått sönder.

Kanske inte utan ärr men om jag kan förklara att ärren slutar göra ont och att de bleknar med tiden.

 Att ärren lär oss om livet.

 

Jag vill visa honom världen. Hur den har hjälpt mig att läka.

 

Hur Afrika lärt mig om kärlek och omtanke.

Hur sova på gatan i Paris, Amsterdam och Frankfurt visat mig att allt inte är som det ser ut.

 

Vill förklara för honom hur en bussresa någonstans i Guatemala kan ge perspektiv på saker du aldrig lyckats förstå hemma.

 

Vill göra en spellista med all musik han aldrig kommer lyssna på annars.

För att musiken i kombination till resorna många gånger räddat den här vilsna själen.

 

 

Han kanske aldrig kommer behöva räddas.

Kanske blir han som räddar mig.

Oavsett vilket så kanske han kommer behöva lite hjäp på traven ibland.

 

Det kommer komma stunder när han kan behöva lite hopp.

Hopp om att allt blir bra.

Hopp om han inte är galen som känner som han gör.

 

När han frågar mig om meningen med allt..

Då kommer det bli tyst ett tag.

Istället för att ge en halvkass förklaring hoppas jag att jag kan boka två biljetter då.

 

Så ska jag visa honom istället.

Afrikas musik, Afrikas djur, barnen som leker tillsammans och människorna som kämpar med livet varje dag.

Visa honom skönheten i det.

Åka till en strand och dricka färskpressad juice och bada.

 

När vi har badat och sitter där i sanden så ska jag försöka förklara.

 

Då kanske jag har kommit på något vettigt att säga till honom.

 

Vi tänkte öppna ett konto åt Maximus, Sandra och jag.

Ett reskonto.

Sen får han bestämma om han vill åka själv, med vänner, sin mamma eller pappa.

Vi hoppas ju givetvis på att han kommer vilja åka till någon häftig plats med sina Gudmödrar.

 

Så länge han är lycklig.

Ska träna honom för livet, det vi kan.

Resten tar vi som det kommer.

Men en sak är säker.

 

Jag kommer ALLTID vara hos dig.