.

Det bästa med semester är att vakna i den där sängen och veta att hela dagen ligger framför mig.

Inga måsten, inga förväntningar.

Går in i badrummet och möter mig själv i spegeln.

Kudden mitt i hela ansiktet.

Baam!

Hur länge har jag sovit egentligen?

Trött snurrar jag på mig skorna. 

Låter löpningen väcka kroppen idag.

Funderade lite.

Tidigare i veckan var jag med mina kollegor i Eriksdalshallen och lyssnade på Christer Isehag.

 

Han är föreläsare och jobbar med att få oss som jobbar med service att på ett bra sätt möta våra kunder, 

bli bättre kollegor och öppna ögonen för hur andra tänker.

 

Jag kände att jag fick ut massor av de timmarna på både ett personligt och yrkesrelaterat plan.

Jag skrattade massor, dels för att han var grymt bra och underhållande som föreläsare och för att det alltid blir väldigt komiskt när man känner igen sig i beteenden eller situationer man ofta hamnar i.

 

För mig är det så iallafall.

Vi pratade mycket om hur vi riktar ilska mot fel person.

Om jag haft en pissig morgon, oavsett orsak och den följs åt av en extra tuff förmiddag så kommer jag rimligtvis ha en lite mindre väg till taket när jag börjar jobba klockan ett. 

 

Så om jag blir irriterad över en småsak senare handlar det givetvis inte om att micron är sönder, IGEN.

 

Han berättade om en situation där han kom hem från jobbet för flera år sedan, irriterad efter en dålig dag.

Hittar dotterns jacka, väska, skor, ja ALLT utspritt som ett plockepinn på golvet i hallen och bägaren kokar över.

 

Han skriker ner sin dotter för full hals.

Dottern kommer nerspringandes och hinner inte ens säga första ordet i meningen hon tänkt säga innan han skäller ut henne för sitt slarv.

När han väl tystnar gråter hon och snyftar fram

"Jag, jag jag vet pappa men jag var tvungen att springa upp för jag höll på att kissa på mig.."

Lilla skrutten.

Han har lärt oss "LIPA"

L-Lyssna

I-Invänta

P-Paus

A-Agera

 

Han agerade bara i den situationen.

 

Han riktade ilska mot den som stod närmast i vägen.

Så som vi alltid eller oftast gör.

 

Han drog många bra exempel och vi pratade om livet i allmänhet.

Kan det alltid vara superbra?

Måste det pendla mellan toppen och botten?

Kan vi minimera att bottenläget går så galet långt ner?

Är ett konstant mellanläge att eftersträva. Som ett EKG.

Då hade vi varit döda.

 

Han sa att vi ofta säger till varandra att livet är upp och ner och han frågade vem som bestämt det?

Att det inte alltid kan vara bra när det för vissa alltid kan vara dåligt.

 

Jag räckte upp handen på den.

Medveten att det kanske var hal is.

Men jag kände ändå ett behov att få ut mina tankar kring det.

"Jag vet inte om man alltid kan vara lycklig men jag hoppas inte der. Det skulle betyda att vi alla har fel när vi är ledsna då eller vad? 

För jag tror att när vi mår dåligt så behöver vi lite hopp.

Vi behöver tro på bättring. 

Att vi inte är ensamma om att må dåligt ibland.

Skulle någon säga att man inte alls behöver må dåligt och att jag själv väljer mina känslor skulle jag bli helt förstörd.

Det skulle göra allt sju resor värre."

 

Sen finns det säkert några få som "alltid" mår toppen men då måste de sakna känslor fullständigt.

För om jobbiga saker kan hända gång på gång utan att det rubbar din sinnesstämning, ja absolut men då saknas det något. Då tror jag inte att man känner efter på riktigt.

 

Inte som att jag trivs med att må 

 dåligt när jag gör det men sitt ner i båten för tusan.

Jag försöker acceptera läget när jag inte mår bra. Ger mig den rätten.

Om någon uppfattar mig som dryg spelar det ingen roll hur många gånger jag säger "nej, du har fel." 

Personen som uppfattar mig som dryg kommer tycka det tills jag bevisat något annat med mina handlingar. 

Så även om du har fel i din åsikt om mig har du alltid rätt i din känsla.

Vi känner det vi känner oavsett om det är sant eller falskt.

På halv 8 hos Viktor o tisdags pratade vi om möten på krogen.

"Jag skulle nog inte våga prata med dig om jag inte kände dig. För det är svårt att veta vad du tycker."

"Va!? Haha nej, jag är enklast. Är ju som.."

"...en öppen bok?" Fyllde han i

"Ja.."

"Det är vad du tror men fram tills man lärt känna dig lite är det svårt att veta."

Där har vi det.. Fram tills vi visar vem vi är kommer människor hålla kvar vid sin åsikt.

Vi kan givetvis träna på att se allt mer positivt.

Tomas hade bästa citatet.

"Är det kallt i vattnet eller håller jag mig vaken?"

Tyckte det var klockrent.

Sprang igår också.

Längs med det klara turkosa vattnet.

Kände mig lycklig.

Skrattar mycket. Skönt.

Det liksom klär mig bättre.

Pratade en del med vår servitör i fredags kväll.

Det är roligt att träffa nya människor o höra om deras liv.

Hur de gör för att må bra, vad som är viktigt i deras liv osv

Lite perspektiv o inspiration kan göra mycket.